31. januari 2011 08:35
Jag vet att jag inte är överviktig på något sätt. Tvärtom, jag räknas till den smala skaran. I tonåren var det tom dem som trodde jag hade anorexia, vilket så klart gjorde mig väldigt ledsen. Folk förstod inte att det sårade lika mycket som för en överviktig att kallas tjockis. Inget av det är okej enligt mig.
En graviditet och förlossning förändrar så klart kroppen. Vissa går tillbaka till sina "gamla" kroppar, medan andra får svårare att komma i form igen, själv tillhör jag den senare kategorin. Jag har alltid sagt att jag inte bryr mig ett smack hur jag kommer se ut efter att ha fått barn. Lycka över att bli mamma överstiger frustratonen över ett par extra bilringar. Självklart har jag hellre en päronformad kropp med lite hängmage och samtidigt vara mamma till Elvin, än ha ett sexpack på magen och vara ofrivilligt barnlös. MEN, nu har det gått över ett år sen Elvin föddes och jag kommer fortfarande inte i mina gamla favoritjeans, vilket är flera par. Trivs faktiskt inte med att se ut som ett päron. Och då måste jag ju göra något åt det. Tex ge tusan i att äta massa skräp flera gånger i veckan, samt börja träna.
Förr hade jag en otrolig självdiciplin på kost och träning. Det var en viktig del i mitt liv. Jag mådde toppen. Vill komma tillbaka dit. Känna mig sund, pigg och stark. Så nu, på riktigt, börjar mitt nya liv. Elvin förtjänar en pigg och glad och aktiv mamma. Och jag förtjänar att känna mig pigg och glad och aktiv.
* Äta regelbundna måltider, inklusive mellanmål.
* Rejäl promenad varje dag med barnvagn (suuuperbra träning)
* Styrketräna
* Meditera/qi gong (morgon eller kväll)
Det här är inga konstiga saker. Allt detta har jag levt efter förut, så det är bara att bestämma sig. Känner att min grundkondis fortfarande finns kvar, så resultat kommer ganska snabbt om jag bara får den berömda röven ur vagnen. Anledningen till att jag skriver om det här är att ni nu är mina vittnen;o)) Så att jag inte ska komma med dåliga ursäkter för att slippa undan.