10. januari 2011 18:02
Det gör så ont att min mormor inte finns mer. Hennes bortgång kom som en blixt från klar himmel. Alla, både familj och personal på boendet blev chockade. Det enda positiva är att hon slapp lida, somnade bara in lugnt och stilla. Det går upp och ner, ena dagen bättre, nästa sämre. Tack och lov att jag har Elvin som håller mig aktiv från morgon till kväll. Är så lycklig att han fick lära känna sin gammelmormor även om han inte kommer minnas henne när han växer upp. Mina tankar går flera gånger om dagen till min barndom när jag ofta var hos mormor. Hon lagade så god mat och jag åt varenda smula. Sen sa hon till min mamma hur duktig jag varit som ätit så bra. Konstigt, med så god mat;o) Jag firade min första nyårsafton med mormor, endast två månader gammal. Hon ville tända några tomtebloss i sin blomlåda utanför köksfönstret för att fixa lite nyårsstämning för mig, vilket resulterade i att hon satte eld på hela blomlådan.
Mormor var aldrig någon bullmormor som stod i blommigt förkläde och bakade sju sortes kakor med mjöl på kinderna. Istället var hon familjens egen MacGyver då hon alltid hittade på så smarta lösningar på saker. Hon kunde laga och fixa nåt otroligt bra. Jag sa ofta: Du är så fiffig mormor. Hon hade humor som få och det har skrattats galet mycket i hennes sällskap.
Saknaden är enorm.
Begravning sker nästa torsdag. Min mamma kommer i övermorgon. På torsdag åker mamma, Elvin och jag till vår familj i Norrtälje för att fixa med mormors saker, trösta, prata och bara umgås. Magnus får leka gräsänkling.
Tack för alla era tröstande ord, de värmer mitt hjärta ska ni veta.
Kramar till er alla.