Satt länge och tänkte innan jag började skriva det här inlägget. Livet går vidare....osmaklig rubrik med tanke på förra inlägget. Visst tusan går livet vidare, det gör det vare sig man vill eller inte. Men det sitter en bitter eftersmak i att skriva om livet som går vidare, då jag nästan konstant tänker på Tonci och hennes man och deras sorg. Men jag gör ett försök.
Regnet öser ner. Sitter i köket, dörren till uterummet står öppen. Elvin ligger där i sin vagn och sover. Hör hur regnet smattrar mot taket, underbart ljud. Det är kallt på golvet. De som la in klinker tänkte tydligen inte att man bör lägga in golvvärme samtidigt. Får se om vi tar tag i det någon dag längre fram när vi har massor av pengar och tid över. I-landsproblem. Älskar i-landsproblem, då man kan ha mycket värre saker att brottas med.
I söndags var det dop för fina Celine. Bilderna jag tog blev usla, men några dugliga kan jag bjuda på.
Mina fina pojkar, uppklädda dagen till ära.
Elvin i fluga.
Mor i prickig klänning a la 50-tals hemmafru på rymmen från spisen.
Fina Ceiline i sin dopklänning som Sara har piffat till med spets.
Fia och Celine på dopfikat.
Det har regnat nästan varje dag i flera dagar nu. Elvin sitter förundrat och tittar ut på altanen när dropparna studsar mot plankorna.
Sara och jag tog med barnen och åkte till Barkaby igår för att köpa rengkläder till oss. Vi vill gå promenader varje dag och slippa skylla på vädret. Hittade varsitt set med jacka och byxa på Intersport. Sen kollade vi stövlar på Skopunkten. Jag köpte ett par fodrade gummistövlar. Kunde inte låta bli att prova vinterskor till Elvin. Han var så söt i dem, men han vägrade gå i dem, ville bara sitta ner eller krypa. De är nog lite klumpiga för honom. Jag väntar nog tills han lärt sig gå innan jag köper så man ser vad som verkar kännas bäst för honom.
Försökte ta kort i spegeln, då stod han i några sekunder för att han fick syn på kameran. Men vips så segnade han ner på golvet igen och letade skräp som han försökte stoppa in i munnen. Men jag var faktiskt snabbare och hann hejda prislappar, klistermärken och snören från att slina ner i gapet.
Jag känner mig verkligen hemma här. Igår kom Magnus hem seeeent från jobbet. Jag hade redan lagt mig. Sov som en stock och märkte inte ens när han kom hem. När vi bodde i lägenheten kunde jag inte sova ordentligt förrän han var hemma. Jag kände mig mörkrädd. Men här i huset känner jag mig inte mörkrädd. Hur fasen går det ihop? Här borde jag ju känna mig mer rädd!? Man är ju mer utsatt i hus än i lägenhet. Men jag klagar inte, tvärtom, jag njuter som bara den.
Tid är bokat på bvc för 1-årskontroll i oktober!! Herregud, mitt lilla mirakel fyller snart 1 år, helt otroligt. Igår såg vi att hans tredje tand kikade fram. Nu har han två nere och snart en i överkäken:o))
Om ett par timmar blir det invigning av regnkläder, då ska vi på promenad med Sara och Celine.