17. augusti 2010 21:15
I morse försvann min vigselring. Elvins farmor skulle komma så jag kunde åka till min hudterapeut. Jag sprang runt i hallen, in i sovrummet, tillbaka till hallen och letade. Kollade även i Elvins mun ifall den råkat hamnat där. Såg framför mig hur jag tålmodigt väntade på att kolla hans blöjor efter ringen. Farmor Anne-Lie kom. Jag andades i en påse. Berättade att ringen var borta. Så förtvivlad, vi ska ju flytta om lite mer än en vecka. Hur lätt hittar man en ring i ett flyttkaos? Anne-Lie letade i en minut, kikade i en av Elvins sandaler.....
-Här är den ju, säger hon.
Jag small av. Min vigselring låg i min sons ena sandal. Fråga mig i n t e hur den hamnat där. Tacksam och med bultande hjärta kramade jag Anne-Lie, satte på mig ringarna i fel ordning och rusade till bussen.
Idag lärde sig Elvin var lampan är. Jag pekade på taklampan, knackade lite på skärmen och sa: Lampa. Elvin satt i sin stol och tittade. Efter en stund när han höll på med något annat frågade jag:
- Elvin, var är lampan?
Varpå Elvin först tittade på mig när jag ställde frågan och därefter direkt upp på lampan i taket. Vi provade flera gånger och varje gång tittade Elvin på lampan. Jag hoppade jämfota av förtjusning. Tänk att min lille son är så stor att han vet vart lampan är. Det är ju de små sakerna som blir de stora framstegen för en stolt förälder.
Han älskar att leka tittut, förmodligen som de flesta andra barn. Ett litet videoklipp får illustrera det tänkte jag. Han använder gardinen som rekvisita. Fråga mig inte varför det hänger en sladd ovanför huvudet på honom. Jag tyckte väl att den skulle vara där. Men visst är han väl söt? Och visst skrattar jag gulligt på slutet...ungefär som en shettlandsponny.
[youtube:V8IRO7gsffE]