29. juni 2010 19:35
När jag var liten blev jag god vän med Sophia. Hennes föräldrar hade sommarställe på Åland. Vi var där varje sommar under låg-och mellanstadiet. Sophia var den bästa lekkompisen man kunde tänka sig. Vi hade sån otrolig fantasi och gillade samma saker. Mest lekte vi med våra hästar och Cindy/Barbiedockor. Alla dockor och femtioelva hästar hade namn och sina egna personligheter. Under vinterhalvåret brevväxlade vi. Alla våra dockor som också var vänner, brevväxlade även med varandra. Så i varje brev var det ett brev som var till mig och ca 5-6 stycken små brev från hennes dockor till mina dockor och vice versa. När vi inte hade något att göra brukade vi skriva lappar och lägga en burk. Sen drog man en lapp och lekte det som stod där.
Vi klippte ut bilder från veckotidningar som vi sen klistrade på papper, så det blev varsitt fotoalbum. Vi låtsade att vi var stenrika och visade våra ännu rikare släktingar på bild för varandra. Ibland lekte vi att vi var strandsatta på en öde ö och käkade blåbär och harsyra, tills Sophias mamma ropade att maten var klar. Då gick vi in i stugan och åt, för att sen gå ut igen och fortsatte käka harsyra (mätta och belåtna). Sophias pappa tog oss med ut i den lilla motorbåten för att flyga fram över svallen när Viking Line-färjorna dundrade förbi utanför sundet. Sophia och jag satt längst fram i fören och frustade av skratt när vi flög över de enorma vågorna så det ilade i magarna (galningar;o)
Under tonåren fortsatte vi att umgås, men då bodde jag på västkusten och Sophia kvar i Stockholm, så det blev inte så ofta. Som vuxna fortsatte vi att höras och ses ibland. Sist vi sågs var för sex år sen när jag precis hade träffat Magnus. Sen dess har det inte blivit nåt, förrän i lördags på Gröna Lund. Paula och jag står i kön för att åka Kvasten. Någon knackar mig på axeln. Vänder mig om och där står Sophia med sin man och dotter och ler. Jag fick nästan dåndimpen i ren pur häpnad. Vi åkte Kvasten och sågs direkt efter. Kramades, pratade och skrattade. Sophias mamma och jag har haft sporadisk kontakt under alla år, men det var ett tag sen jag såg henne också. Nu när vi flyttar kommer vi hamna på samma sida av stan som dem. Nu ska vi minsann höras igen (bytte kontaktuppgifter) och framför allt ses.
Tänk vad en dag på grönan kan åstadkomma.