30. mars 2010 14:05
För er som undrar kan jag först säga att Magnus mår lite bättre, han har fått tid hos en läkare nästa fredag för att ta mer omfattande prover. Just nu är han på jobbet så han är ok nu i alla fall.
Jag är en känslomänniska. Visar om jag är glad, ledsen, förbannad eller sur. Idag kryllar det av skitkänslor i hela min kropp. Mitt onda bröst vill inte ge med sig. Själva bröstvårtan är sårig och har ett par vitgula "ploppar". Skulle egentligen träffa föräldrargruppen idag och därefter äta sushi med en av mammorna. Men jag avbokade och ringde amningsmottagningen. De skulle ringa upp inom ett par timmar. Elvin vägrade sova på förmiddagen. Han gallskrek, jag kämpade på för att få honom till ro. Magnus som fortfarande var hemma satt och försökte jobba innan han skulle till kontoret på möte. Tillslut gav jag upp. Gick ut från sovrummet då jag inte pallade mer. Magnus tog över. Jag satte mig på sängen i gästrummet och grät med det onda bröstet bart och irriterat. Fan va skitjobbigt det är ibland rent ut sagt. Jag ORKAR inte vara en bra mamma när jag själv inte mår bra. Vilket i sin tur ger mig gigantisk ångest då det inte är Elvins fel. Han är min stora kärlek men just nu kan jag inget annat än att gråta. Njuter inte ens av det fina vädret ute. Är jag deprimerad? Är det amningshormoner? Vafan är det med mig??
Amningsmottagningen ringde upp ett par timmar senare. Tack och lov var det den kompetenta barnmorskan jag fick prata med idag. Hon heter Viveca och är supergullig. Fick kämpa mot gråten med luren krampaktigt i handen medan jag förklarade vad som var fel. Hennes råd till mig var att pilla bort det yttersta av de gula plopparna med en nål som jag först kokat i vatten. Därefter skulle jag handmjölka för att se om det kommer ut någon mjölk och sen amma så Elvin får göra resten. Detta kan man få hålla på med i flera dagar. Fick även en tid imorgon bitti kl 9 som jag tacksamt tog. Vill gärna att någon tittar plus att de även hjälper mig att pilla bort plopparna, så jag tryggt kan åka iväg över påsk med familjen utan att vara hypokondrisk som jag är lite av en expert på att vara.
Satte mig i köket med nykokta nålar och började pilla. Kändes inte så mycket men var obehagligt. Just då såg jag enormt mycket fram emot den dagen jag inte längre ammar. Orkar snart inte vara den "duktiga" mamman som ska amma till varje pris. Men jag tänker inte ge ersättning då Elvin är 6 månader om lite mer än 20 dagar. Jag vill amma honom till dess i alla fall för att därefeter ersätta med mat och gröt mm. Barnmorskan var inne på samma linje att jag inte skulle börja ge ersättning nu. Gillar nämligen inte all skit det innehåller. Vi kan utföra hjärnkirurgi men kan inte tillverka en vettig modersmjälkersättning för små barn, det är skrämmande.
Borde tvätta, men orkar inte. Borde dammsuga, men orkar inte. Borde ringa någon och be om hjälp och avlastning, men jag o r k a r inte ens det.
Har precis lekt tittut med Elvin så han tjöt av skratt. Det är det enda underbara med den här skitdagen...min sons klingande underbara skratt.