20. mars 2010 20:45
(Detta inlägg skrev jag igår, men glömde publicera det:o(.....typiskt mig)
Tack, vad glad jag blev när jag gick in på min blogg och möttes av alla era fina kommentarer:o))
Idag mår jag bättre, hög på antibiotika och Alvedon. Febern har gått ner men bröstet gör fortfarande ont. Har pratat med amningsmottagningen och de sa att om jag inte är bättre till nästa vecka vill de att jag bokar in en tid för att träffa en av deras läkare. Känns väldigt tryggt då de är experter på området. Mastit kan leda till böld i bröstet som i värsta fall måste opereras, fy fan då dör jag, vill INTE va med om det. De sa också att det tar längre tid för mastit att läka med hjälp av antibiotika om man jämför med tex halsfluss som går över på ett par dagar. Det sa inte läkaren igår, men han är å andra sidan allmänläkare och kan ju inte lika mycket om ammande bröst som amningsmottagningens folk.
Har ju känt en längre tid att jag varit öm i ena bröstvårtan och därför börjat pumpa för att det gjort ont att amma. Men då bröstet inte töms lika bra som när bebisen suger blir det stopp tillslut. Och när mjölken inte kommer ut tar den andra vägar innne i bröstet och infektionen är ett faktum. Men igår morse såg jag pyttelite var komma ut från bröstvårtan och blev lite fundersam. Sen gick det snabbt så jag knappt hann blinka. På en sekund, kändes det som, började jag frysa och hacka tänder och fick fruktansvärd värk i varenda kroppsdel från huvud till fot. Både mamma och Magnus sa att vi måste ringa läkare eller barnmorska då vi alla misstänkte att det hade med bröstet att göra. Fick dagens sista tid på vårdcentralen. TACK för det, annars hade det blivit 100 års väntan på akuten.
Magnus följde med mig dit medan mamma var hemma med Elvin. Satt som en hösäck i en grön skinnsoffa i väntrummet medan minuterna segade sig fram. Fy fan vad jag mådde skit då. Hade över 39 graders feber och trodde jag skulle avlida ett tag. Läkaren var jättebra. Han kände och klämde på båda brösten efter knölar. men fann inget sånt vilket hypokondriken Jenny tackade för. Han sa nästan direkt att det var mastit jag hade fått och skrev ut antibiotika. Jag blev dock väldigt paff över läkarens reaktion när jag sa att jag helammade. Han hade aldrig hört på maken och föreslog att jag borde sätta igång att ge riktig mat. Blev jäkligt irriterad av det men var alldeles för krasslig för att orka protestera, så Magnus fick argumentara emot lite istället. Läkaren hade inte en aning om att rekomendationerna är att helamma i sex månader (om man kan naturligtvis) och att så länge barnet mår bra och ökar i vikt behöver man inte stressa med att ge mat. Det är ett fritt val upp till var och en som en läkare, av alla människor, inte borde ifrågasätta på det där viset.
Resten av dagen och kvällen förflöt hemma i en dimma. Mamma eller Magnus kom med jämna mellanrum med Elvin så jag kunde amma. För övrigt tog de hand om honom helt och hållet medan jag låg däckad. I morse hade jag "bara" 38 graders feber och värken i kroppen är nu i skrivade stund borta. Men bröstet är ömt och hårt på ena sidan där infektionen sitter. Är så orolig att det ska bli en böld, men läkaren trodde inte det så jag hoppas han har rätt.
Magnus åkte till alperna i morse, han hade också feber igår. Han frös inatt och svettades i morse och var orolig ett tag att han inte skulle komma iväg. Men 6:15 imorse hoppade han in i taxin utanför porten. Pratade med honom för en stund sen och han mådde tack och lov bättre. Imorrn ska han åka skidor vilket han ser fram emot.
Nu har mamma fixat te åt oss, vi sitter i soffan och tittar på Galna proffesorn 2, på TV. Ska snart gå och lägga mig och hoppas må ännu bättre imorgon.
Och imorrn (läs idag) får ni inte glömma att köpa Aftonbladet med Söndagsbilagan:o))