21. januari 2010 21:29
I morse gick vi upp vid 8-tiden efter en hyfsad natt. Vid 10-tiden började ögonen gå i kors på Elvin. La honom i babysittern. Han halvvlåg och jollrade, tittade på sina händer, tuggade på sina händer, dregglade lite, somnade. Sen sov han i TVÅ TIMMAR!! Jag häpnade av glädje, han har aldrig sovit så länge på dan förutom i vagnen på promenad.
Vid 13-tiden kom Magnus moster på spontant besök. Då var Elvin utvilad och glad.
Älskar hakklappen han fick av mormor. Give peas a chanse, hihihi, ge ärtorna en chans, sååå sööött.
Det blir mycket fokus på sömn märker jag. Men det är så. Sömnen, maten och bajset är måttstockarna på hur ens sötnos mår. Antingen funkar en, två eller alla tre...eller inte. För oss är det ju sömnen som kan vara knepig. Maten däremot, no problem. Elvin har blivit en riktig knubbis, precis så som en bebis ska vara. Han har rena fotbollslåren, man vill bara bita i dem. Och så länge man ammar brukar inte bajset ställa till med något elände.
Kom iväg på promenaden först efter 15 eftersom han sov så bra innan på dan. Följde med moster Jeanette till tunnelbanan, sen gick jag med Elvin (läs plöjde genom de fruktansvärt usla snöröjda vägarna) i lite mindre än två timmar. Gick långsamt för att inte belasta mina fogar och det gick ganska bra. Elvin var alldeles rosig om kinderna när vi kom tillbaka vid femsnåret.
Elvin är stark i nacken när man bär honom. Då håller han lätt upp sitt huvud själv. Men när han ligger på mage blir det inte så mycket. Han lyfter lite på hakan bara. Jag har varit lite slarvig med att ha honom på mage på dagarna så han kan öva. Måste börja med det varje dag känner jag. Idag blev det tom vid tre tillfällen. Bara så länge han verkade nöjd, vid minsta missnöje bytte jag ställning på honom.
Som vanligt blev Elvin glad när pappa kom hem. Då blev det bus. Jag satt i soffan och hojtade:
- Kräks på pappa då!
Men han höll sig just då. Är lite småkräkig på dagarna nämligen, så pappa hade tur vill jag lova.
Min familj är det bästa som finns!