10. december 2009 09:47
Gick upp 16 kg under min graviditet. Har gått ner 9 kg av dem. Några dagar före mammas 60-årsdag letade jag fram alla mina jeans som jag tidigare lagt lååångt in i garderoben. Tänkte jag skulle ha jeans och kavaj på kalaset, kändes snyggt och jag har verkligen saknat att ha jeans på mig, mitt absoluta favoritplagg. Jag sa glatt till Magnus att jag tänkte ha jeans på mig den helgen. Han tittade med skeptisk blick på mig och sa:
- Oooookeeeej.....visst,, om du tror det så...
- Vadå, sa jag upprört. Mina jenas är låga, jag knäpper dem ju ändå under magen (som forfarande finns en del av kvar).
- Hehehe, fick jag till svar.
Vände på klacken och gick demonstrativt ut från rummet för att minsann visa honom frugan i ett par jenas. Gick in i sovrummet och tog fram mina favoritjeans, drog på mig dem.....tills de fastnade ungefär vid låren/höfterna. Vafan!!! Det är inte möjligt.....
Eftersom jag är en sån ödmjuk person gick jag in till Magnus igen, med mina jenas halvt på mig. Sa ingenting, stod bara där. Magnus tittade upp från datorn, tittade på mig.....och brast ut i det mest fröjdfulla skratt jag hört på länge. Han riktigt frustade av skrattplågor.
Jag gick ut från rummet igen och kom tillbaka med ett par andra jeans på mig........halvt på mig. Samma reaktion av min man.
Fick en snilleblixt. Jag har ju ett par baggyjenas som är 100 nummer för stora. DEM kan jag ju ha, HAHA. På med den och de fick jag minsann på mig hela vägen, YAAY..........men de gick inte att knäppa...
SLUTSATS: Dagliga hurtiga promenader med barnvagnen + upp och ner för alla trappor = få på mig hela jeans inklusive knäppa knappar.