Vi bodde på Åsengården söder om Mora. Det var en otroligt vacker plats med utsikt som tog andan ur en. På turistbyrån sa de att det var lite enklare standard, men när vi kom dit så blev vi glatt överraskade för det var så otroligt fint och supertrevlig personal.
Rekomenderar alla som ska övernatta kring Siljan att åka hit:o)
Utsikten från receptionen.
En lite trevlig pool hade dem också. Stugorna i bakgrunden finns också för uthyrning. Vi bodde i ett rum i huvudbyggnaden för 250 kr per person.
Lilla Stjärnan och jag på balkongen, det är så vackert här.
Magnus utanför huvudbyggnaden.
Magnus har drabbats av min förkylning och snorade för full och sov ganska dåligt under natten. Det gick nog åt ett ton papper under natten. Dagen efter på lördagen åkte vi till en skidlift i närheten som Emelie tipsade om (minns inte namnet). På somrarna kan man åka upp till toppen och spana ut över Siljan, äta lunch, fika, titta på skärmflygare eller äta blåbär. Tyckte det var lite läskigt på uppvägen, var rädd att det skulle braka. Men vi kom upp tryggt och säkert.
På väg upp mot toppen. Tänkte att om den lilla kickan framför klarar det här så gör jag det. Jag är egentligen inte höjdrädd, men jag har enorm respekt för höjder. Magnus däremot älskar det.
Det var värt det. Den utsikten som väntade tog andan ur en. Här nere ligger caféet där vi åt god lunchbuffé.
Kändes som att vara med i Sagan om Ringen. Otrolig natur med ljungen som blommade överallt.
Jag står och spanar på en skärmflygare som förbereder en flygtur. Funderade på om jag skulle hugga tag i fötterna på honom och hänga med på en tur.
Det ser ju bara för underbart ut. Snacka om frihetskänsla att sväva omkring. Magnus pratade med en av skärmflygarna om hur man går tillväga för att testa och lära sig mm. Han var jättetrevlig och hjälpsam.
Ett annat nöje några pysslar med på somrarna i skidbacken är att åka mountinbike. Även där pratade Magnus med en av killarna som berättade att en cykel för ändamålet går på mellan 70-80 000 kr! Det var kittlande att se hur de susade ner för backarna och flög över gupp. Magnus tittade längtansfullt efter dem.
Slutligen var det dags att ta liften ner igen, vi skulle vidare söderut.
Mötte flera cyklister som var på väg upp med sina cyklar hängandes på liften. De allra flesta drog inte ens ner säkerhetshandtaget på liften, de åker så ofta så det är som att sitta hemma i fåtöljen för dem. Jag höll krampaktigt i min till att börja med, sen efter en stund vågade jag släppa för att kunna ta kort och tillslut njöt jag för fullt.
Jag ser inte lika skräcklsagen ut på nervägen. Det var faktiskt mindre läskigt att åka ner än upp. Tittade ner på galningarna som for fram på sin mountinbikes och några som promenerade upp till toppen istället för att ta liften. Hmm, om jag skulle ha gjort detsamma skulle jag nog inte ha kommit halvvägs ens nu i skrivande stund. Magnus får ju numera alltid putta mig upp för backar och trappor, hehe.