20. juli 2009 17:33
Vår färd ner mot Vänern där vi tänkt övernatta övergick från strålande solsken till ihållande regn. Jag körde för det mesta då Magnus mest satt och nös våldsamt och snöt sig. Min rygg har tack och lov klarat de långa bilresorna under semestern hittills. Har en filt rullad i ryggen och är min räddning. Vårt mål var att stanna i Grums, det såg ut att ligga så bra till på kartan. Men när vi kom dit och åkte igenom blev vi båda besvikna. Förmodligen en av de tristaste ställen vi sett. Bestämde ganska omgående att köra vidare. I Åmål, som jag trodde skulle vara tråkigt, visade sig istället vara väldigt mysigt. Hittade ett B&B som verkade bra. Magnus satt kvar i bilen och jag sprang ut i ösregnet och in i huset för att kolla om det fanns något ledigt. Blev visade två olika rum och slog till direkt. Fick låna ett paraply och sprang ut igen för att säga till Magnus att parkera bilen. När han skulle in i parkeringsrutan såg jag att han hade en nys på gång. Han slet upp ett papper, tvärnitade bilen nös i pappret så hela han studsade på sätet. Det såg så vansinnigt roligt ut att jag började tokskratta. Då ta min man upp kameran och tar kort på mig asgarvandes i ösregnet och benen halvt i kors.
B&B låg i en villa, det var som att komma hem till någon, väldigt familjärt, Villa Örnen heter det (om jag inte minns helt fel;o)
Här är vårt fina rum.
På kvällen åkte vi till en restaurang och åt lite mat. Det regnade som bara den. Tjejen som serverade oss sa att hon aldrig sett så mycket regn i hela sitt liv. Då frågade Magnus lite skämtsamt hur gammal hon var. Men sen visade det sig att hon nog hade helt rätt. För på B&B fick vi sen veta att det inte regnat så mycket i mannaminne. Stora delar av av väg E45 hade regnat sönder och var knappt framkomlig under kvällen. Morgonen efter åkte vi vidare söderut. Vi blev tipsade om en annan väg för att slippa E45:an. En mindre väg som gick via Håverud, där det ligger en akvedukt. ganska coolt, det var järnväg, båtar och bilar på ungefär samma nivå.
Det kryllade av tyska och holländska turister trängdes på bron för att ta kort. Järnvägen är uppfälld så båtarna kan passera. Tänk att de känner till och åker till en plats som vi aldrig hört talas om. Snacka om att vi haft tur hela resan och fått så många roliga och bra tips utmed vägen och sett platser vi inte skulle ha sett annars.
En liten bild på huvudpersonerna;o) Magnus hade ont i nacken och pallade inte kolla in i kameran.
En bild från andra sidan bron. Vackert trots det gråa vädret.
Sen var det raka spåret till Falkenberg, vi var framme vid 15-tiden igår. Härligt att vara här. Får bara hoppas att Magnus blir bra snart. Nu har han lite strul med magen också, förmodligen förkylningen som gått ner i magen som en envis baskelusk. Det var så underbart att träffa mamma igen, hon har ju inte sett sin dotters stora bula förut pga vårt geografiska avstånd. Men hon är en trogen läsare av min blogg:o)