Har precis tagit mig en välbehövlig sovpaus på soffan. Tröttheten slog till som en käftsmäll när jag låg och läste i min nya bok: På smällen - från a till bebis. Vaknade för en stund sen och kikade lite på tv medan jag piggnade till. Då ringer telefonen, det är Magnus. Han sa att han snart ska åka hem från jobbet.
- Men vad är klockan, frågade jag?
- Halv sju.
- Men oj, är du kvar på jobbet så sent?
-...ja....jag har varit inlåst mellan två dörrar i en halvtimme.
- Eeee..va? frågade jag.
Magnus sitter som konsult på en bank i stan nere i valvet. Strax innan 18 går han på toa, drar sitt kort och ut genom ett par dörrar för att komma dit. På väg tillbaka har klockan hunnit bli 18, då behövs även en pin-kod för att komma in. Min söta man minns inte sin pin-kod. Så där står han mellan två dörrar i en sorts hall och funderar. Hmmm....vad gör jag nu.......pling!....aha. Jag ringer Nummerupplysningen och ber om numret till vakten en våning upp. Han ringer dit:
- Ja, hej..jo jag undrar om ni har numret till vakten på XXX banken, jag är inlåst här.
- Oj, svarade de på nummerupplysningen. Nä tyvärr, vi har bara nummer till kundtjänst. Jag kan koppla dig dit, de kanske har nummer dit.
- Tack, gör det.
Kopplar...
- Välkommen till XXX banken. För fonder tryck 1, för kontokort tryck 2, för övriga frågor tryck 3.
Hehe, övriga frågor måste det nog vara, tänkte Magnus. Han kommer fram till en person och ska framföra sitt ärende.
- Hej, jo jag har en ganska konstig fråga?
- Jaha, gäller det fonder?
- Eeeh, nää. Det är så att jag är på ett av era kontor i Stockholm och jag har blivit inlåst och behöver få hjälp att komma ut. Har glömt min pinkod till mitt passerkort.
- Ojdå....eeeh....undrar vart jag då ska koppla dig.....nu vet jag.
Kopplar...
- Hej och välkommen till kortcentralen. Gäller det VISA eller Mastercard?
- Nä, det gäller passerkort. Jag är inlåst på banken.
Tilllsut efter mycket om och men lyckades de ringa på vakten som tog hissen ner och öppnade för Magnus som var utsvulten och uttorkad efter 30 minuters inlåsning. Han fick åka med upp och legitimera sig och få ut en ny pinkod. Det blev lite fniss och pinsam stämning. Jag sa till Magnus att han borde ha en ryggsäck som han alltid måste ha på sig vart han än går med stormkök och konserver ifall det händer igen;o)
Jag tokskrattade när han berättade, tårarna sprutade. Magnus skrattade rätt rejält han också. Speciellt när vi spann vidare på att han skulle ha ett överlevnadskitt med sig överallt för oförutsedda händelser. Och hur galet komist att ringa kundtjänst i detta ärende och få i örat:
- För fonder tryck 1.