Idag är det en vacker höstdag. Har varit inne hela dagen och pysslat. Låg på soffan på eftermiddagen och kollade på That 70´s Show, somnade och vaknade om vartannat. När det var slut var jag tvungen att daska mig på kinderna. Nä nu jädrar kan jag inte ligga här och dega mer, måste komma ut. Så på med kläderna, det var premiär idag för halsduk och fingervantar. Tog även min svarta fina höstjacka som av förklarlig anledning inte gick att knäppa;o) Promenderade (läs vaggade) bort till Ica och handlade mjölk och grädde och tog en liten omväg hemåt efteråt. Nu är mina kinder rosiga och jag är piggare. Nog för att jag måste vila mycket nu för att ladda inför Maratonloppet som väntar, men det är så viktigt att röra lite på sig så att blodcirkulationen inte glömmer bort att göra sitt. Men jösses vad det känns nu. Jag känner mig sprängfärdig, det är som att magen ska explodera när som helst. Och glöm då inte gott folk, att Lilla Stjärnan inte väger enligt normalkurvan. ÄNDÅ känns det som att jag har en flodhäst i magen;o)
Tappar jag något på golvet (vilket händer OFTA, gällande lagen om alltings jävlighet) känns det som att jag ska spricka när jag hasar ner på huk för att plocka upp föremålet. Sen ska jag upp också....pust och stön. Som igår när Magnus och jag gick promenaden bort till Ica innan Ida och kompani kom. Efter halva vägen flåsade jag så mycket varpå Magnus retade mig och skrattade gott (bastard). Normalt sett kan jag både gå långa sträckor i rask takt samt jogga och ändå prata samtidigt utan att flåsa. Har jäkligt bra kondis. Men nu, HAHAHA (tillåt mig småle), efter två minuters vaggande är det som att jag sprungit en mil. Sen när vi kom hem så ska man ju upp för de förbenade trapporna. Stannar och flåsar på varje avsats, Magnus skrattar så han kiknar.
Nu ska vi prata mat. Lagat två rätter nyligen som varit så goda. I helgen lagade jag fisk. Två tinade torskblock i en ungsfast form, på med salt, vitpeppar, citronsaft och fryst dill. Blanda kokosmjölk, vispgrädde, sambal olek, buljongpulver i en skål. Allt efter smak. Häll allt över firren. In i ungnen 200 grader tills fisken är vit. Servera med vad tusan som helst som du gillar. Megagott!! Vi wokade grönsaker i sesamolja och hällde över fisken när den var klar. Man kan även som alternativ koka upp själva såsen först i kastrull och sen lägga i fisken i mindre bitar. Det blir som soppa/gryta. Vansinnigt gott.
Idag tog jag tre kycklingfiléer och skar i mindre bitar. La dem i en skål. Hällde på sweet chilli, soja, tre pressade vitlöksklyftor, salt och peppar. Lät det stå en stund. I med smör i stekpannan, i med den marinerade kycklingen. När det fått färg runtom hällde jag på vispgrädde och creme fraiche, lite soja, rödvinsvinäger, fryst gräslök, salt och peppar. Serverade pasta till. Ursäkta, men fy fan va gott det var. Åt samtidigt som jag läste i mammatidningarna jag fick av Ida. Just då var livet extra härligt.
Det här med att man bör äta mindre portioner när man är höggravid för att motverka att det kommer upp igen, måste ha gått mig förbi. Äter mer än någonsin och har inga som helst problem med det. Magnus häpnar varje gång vi äter.
M: Du kommer aldrig få i dig allt det där
J: Nä kanske det
Fem minuter senare
M: Va?! Har du ätit upp allt i alla fall?!
J: Mmmmm......finns det mer mat?
Magnus skrattar så tårarna rinner åt sin svullande fru.
Har tänkt på det sista tiden.....det är mycket jag gör numera som verkligen roar min man. Det är väl skojigt.