Igår pallade ingen av oss laga mat, så det blev en tripp till stan med lunch på Organic Green. Trots att jag inte är vegetarian, är två av mina favorit-lunch-ställen i stan vegetariska: Organic Green på Rehnsgatan och Hermitage på Stora Nygatan. Båda ställerna har vällagad mat från grunden, hembakat bröd med hummus och flera goda rätter att välja på. Kan varmt rekomedera dessa ställen och jag kan lova att ni inte saknar de blodiga biffarna;o)

Vi såg Snabba Cash igår kväll. Den var förbaskat bra. Vi satt som två tända ljus hela filmen. Slutet var lite öppet, hade några funderingar kring vissa saker. Men dörren står ju på glänt för en uppföljare...

Var inte så vidare uppkäftig när jag vaknade i morse. Elvin var på strålande gott humör. Det tog 20 minuter för honom att somna igår, det var gallskrik som vanligt. Men vi får ha tålamod. Blev ju lite sent med filmkvällen och i morse satte sig Elvin upp i sin säng, klockan visade strax innan 6. Elvin fick komma till vår säng där han efter ca 30 minuters bökande somnade om i en konstig ställning. När jag vaknade, innan jag hann öppna ögonen, kände jag mig iaktagen. Öppnade ögonen. Elvin sitter precis brevid mig och stirrar. När han ser att jag vaknar, börjar han hoppa sittandes och skrattar förtjust. Älskade, älskade unge, kan man vakna på ett trevligare sätt.

Nu sover han sin förmiddagsvila med pappa som inte ens gått upp än. Så han fick ligga kvar när jag kom in i sovrummet med Elvin. Nu ligger de med armar och ben huller om buller. Jag har packat en kartong till, vikt tvätt och rensat ut gammalt skit ur skafferiet. Saker som står längst in i skafferiet törs man ju knappt kolla "bäst-före" datum på.

På agendan idag står följande:
- Åka till återvinningsstationen och slänga skräp
- Åka till stadsmissionen med en säck kläder
- Vattna blommorna hemma hos svägerskan
- Kolla tapeter i Måleributiken i Alvik

Det lutar åt att min mamma, Jan och bonusbrorsan Daniel kommer upp till oss i början av september och hjälper till med att måla, tapetsera och sätta upp en vägg i vårt nya hus. Jan och Daniel är grymt duktiga på allt som har med hantverk att göra. Sen ska vi byta ut de hemska furuluckorna i köket mot vita släta, samt införskaffa en divansoffa. Målet är att allt det ska vara klart till Elvins 1-årskalas som kommer gå av stapeln den 30 oktober (han fyller den 26:e som är en tisdag, så vi väljer att ha kalas på lördagen).

Det var allt för idag. Ha en fin dag alla mina kära bloggläsare:o)

Ja rubriken sammanfattar dagens stora händelser. Emelie skickade bröstpumpen från Mora igår och den kom i fint paket idag. Nu jäklar är jag beredd vid nästa mjölkstockning nattetid så jag slipper väcka Elvin. Det har varit bra några dagar nu på den fronten, tack vare all värme jag öser över Elvins matförråd.

Natten till idag har återigen varit toppen, lite varannan dagsyndromet nu. Så i motsats till igår är jag väldigt pigg och rask idag. Vilket resulterade i bland annat bakning.

Elvin var med ute i köket. Nu har vi tagit bort kudden han haft i sin babysitter, stora killen:o) Sparkdräkten är lite för stor....spana in hans fötter så ser ni, hehe.

Pappa har jobbat hemifrån idag. Vem ger sig ut frivilligt när kommunikationerna är som igår....inställt ovan jord.

Å här är muffinsarna jag bakade. Receptet är från Maria. Det är lite som kladdkaka i muffinsform. Fy satan va goda de var!!!!! Klicka på länken (Maria) så får ni receptet. Jag tog mindre socker och mörk choklad istället för blockchoklad. Till höger är det vit choklad på en (det gillade Magnus:o) och ljus choklad som av någon anledning vägrade smälta?! Titta inte så noga på plåten, den ser för jävlig ut, men det är inte smuts utan missfärgning.

Det där ser ju smarrigt ut!!!

Beställde även mer sängkläder och en ny, större, kudde till Elvin från Minimundus. Beställde även en hakklapp, men såg inte så noga när jag beställde hur stor den var. HAHA, den är stoooor. Men då kan han ju dreggla hela dagen i den utan att man behöver byta.

Hårdbevakar Sara som nu gått två dagar över tiden!!!

Vi hade en mycket trevlig nyårsafton. Den bästa vi någonsin haft faktiskt, då vår älskade son Elvin numera finns i våra liv. Magnus och jag lagade trerättersmeny med citrontema:

Förrätt: Avocadohalvor med räkröra (creme fraiche, räkor, citron, dill, kryddor)
Varmrätt: Helstekt fläskfilé i ugn fylld med fetaostmix (fetaost, creme fraiche, citron, gräslök, kryddor), hasselbackspotatis, och en sås gjord på creme fraiche och mango chutney
Efterrätt: Två sortes chokladmousse varvat i glas, en med vit choklad och en med mörk choklad smaksatt med citron 

Uppklädda till tänderna intar vi vår middag (hehe) Det smakade himmelskt gott, vi var mäkta imponerade av vår kokkonst. 

Halvvägs genom menyn...

..blev det dags att byta kläder igen. Mitt råd till blivande föräldrar: KÖP BODYSAR TILLS NI STORKNAR! 

Efterrätt, den krämiga moussen. Hann inte säga flaskhals innan mitt glas var tomt.

Efter maten tittade vi på film. Pausade mitt i för att natta Elvin. Raketer hade redan börjat lysa upp himlen utanför och det smattrade för fullt. Elvin höjde tack och lov inte ens ögonbrynet, utan somnade efter en stund i sin säng. När klockan var 23:15 fick Magnus ett dunderryck:
- Nähä, om jag skulle ta och baka lite kolakakor.
- Nu!?
- jajamen.

I vår förra lägenhet kunde Magnus få för sig att baka kolakakor ett par gånger i veckan ibland....och framförallt senare på kvällarna. Men det var ett tag sen nu så det var lite överraskande men samtidigt inget som förvånade mig. Hann precis in med plåten i ugnen innan det var dags för tolvslaget. På med kläder, fram med fina glasen ärvda av min farmor, och ut på balkongen. Trodde att jag köpt en liten flaska fläderrcider på Coop, men det visade sig vara ej kolsyrad fläderdricka. Så det blev nyårsskål utan bubbel;o) Vi skålade in det nya året medan sprakande raketer for runt på himlen. Vi tittade till Elvin som sov sött. Hade inte hjärta att slita upp honom vid midnatt, han bryr sig liksom inte om nyår och raketer riktigt ännu. Men vetskapen om att den lilla skapelsen låg i sin säng i vårt sovrum gjorde detta tolvslag till det bästa vi någonsin varit med om. 

Några minuter in på det nya året var kolakakorna färdiggräddade. Vissa krökar skallen i bitar på nyår.....och vissa bakar kakor.

Vi testade igår att ta av Elvin alla kläder inklusive blöjan. Han blev tvärtyst och satt sen och mös i soffan i över en halvtimme. Sen blev han lite kinkig igen, men vi lyckades söva honom med vaggning i famnen och lite skönsång i nedsläckt och tyst rum. Magen sväller ju upp när det gör ont och då kankse blöjan sitter åt för mycket kom vi på......eller så är vår son en nudist helt enkelt, som trivs bäst i bara mässingen. Natten var bra, det brukar det vara efter de kvällar han haft skrikattacker. Sov länge och vaknade för mat och blöjbyte endast två gånger.

Nu kommer den spännande fortsättningen på mammas 60-års firande.

På fredag morgon sa vi till mamma att kl 13:30 är det uppställning och klart för avfärd med övernattningsväska. Då såg hon lite nervös ut. Försökte lura oss på information med lite "alldagliga" frågor, men vi var för smarta för att gå på det:o) Stället vi skulle till ligger i Roslagen och vi skulle passera Rimbo, där min mormor bor. Vi åkte i två bilar och mamma hade lite förvirrat tänkt när vi kom till Rimbo att vi skulle till mormor. Men vi åkte bara förbi....då tänkte hon, aha, vi ska till syrran och brorsan i Norrtälje.......men vi åkte förbi den avfarten också. Då blev hon väldigt fundersam och undrade vart tusan vi skulle. Vi åkte norrut, skog på båda sidor och mörkt som i en sotares r*v. Efter några mil var vi framme vid målet: Skebo Herrgård. En mycket vacker herrgård som tom är KRAV-certifierad. Vi tyckte det var perfekt att ta mor dit. Hon blev så paff och överupmplad när hon såg stället att det kom lite tårar. 

Man kan tro det är mitt i natten, men klockan är bara 15 på eftermiddagen. Hela truppen går grusgången upp mot den välkomnande värmen i Herrgården. 

Vi hade bokat lite afternoontea och satt och mös framför brasan. Vi var ensamma så det kändes som vi hade hela stället för oss själva. Perfekt miljö, precis som mamma uppskattar. Elvin låg i insatsdelen som låg på en stor fotpall, framför brasan. Vi njöt och tog det lugnt. Efter en stund tog Johanna, Magnus och jag en promenad för att få lite frisk luft. Mormor och morfar passade Elvin. Mamma som opererat foten ganska nyligen kan ju inte gå på promenad. Vi kom tillbaka lite rosiga om kinderna och började göra oss i ordning till middagen.

Mamma och pappa snoffsade till sig lite. Kändes underbart att få klä upp sig för första gången på.............ja, inte tusan vet jag....;o)

Det var så lyxigt, vi fick ett eget litet rum i restaurangdelen. Perfekt då jag helst inte vill amma inför massa främmande människor. Jag har inget emot andra som ammar offentligt, men själv vill jag inte det. Vissa tar ju illa upp och det måste man respektera. Även för bebisens skull bör man ju ha lite lugn och ro vid amning tycker jag. Men här sitter vi i alla fall hela gänget (utmom brodern Daniel som vi självklart saknade) vid runda bordet. Maten bestod av en 6-rätters julmeny. Det var helt fantastiskt gott. Allt kött ekologiskt och lokalproducerat. Mamma, Jan och Johanna är vegetarianer och fick in bla stora kräftstjärtar och gös med massa goda tillbehör. Vi njöt av denna måltid i flera timmar. Elvin sov sött i vagnen och var helt omedveten om att han var på sin första herrgårdsweekend.

Ett par gånger vaknade han för blöjbyte (då gick vi upp på rummet), amning (som jag kunde göra vid min plats) och lite socialt umgänge innan han somnade om igen. Men i princip sov han sig igenom hela menyn.

Lite mys med mormor och morfar. Jag höll ett litet tal, grattade mor på födelsedagen och berättade om morgondagen. Då skulle vi alla få varsin SPA-massage. Mamma blev återigen rörd:o)

Tre generationer. Mamma än så länge ovetande om att vi imorgon ska ta en bild på fyra generationer. Morfar är med på ett hörn också:o)

Lite bus och mys med pappa.

Efter middagen passerade vi ett sällskap som satt utanför vårat lilla rum. De hade hållit låda hela kvällen, sjungit och skrattat högt. De blev alldeles förskräckta när de såg oss med barnvagnen och var rädda för att de stört den lilla bebisen. Jag försäkrade dem om att det just var pga deras sång och skratt som lilla Elvin sovit så gott.

Vi gick upp en våning och fikade lite innan det var dags för sängen. Vi var alla väldigt trötta av mat och värme. Undrade hur natten skulle bli med en liten, snart, 6 veckor gammal bebis. Men det får gå som det går. Kvällen hade varit perfekt och mamma var så lycklig, det var huvudsaken. Vi kan sova en annan dag:o)

Städa badrummen - check. Stod dubbelvik över badkaret och skrubbade, iiinga problem.
Slänga skräp - check. Sprang runt fortast på återvinningscentralen, full av energi.
Tvätta - check. Larvigt, är ju inte ens jobbigt.
Stryka - check. Plättlätt.
Dammsuga - gör mamma när vi föder barn.
Äta supermumsig middag tillagad av Magnus - check. Äta är jag bäst på.
Äta mascarpone med hallon och vanilj och riven choklad - alldeles snart till filmen. Det kommer jag vara ännu bättre på.
Föda barn - I wish. Har så mycket energi i kroppen att det skulle passa utmärkt att klämma ut den där soffgruppen nu.

Tack för fin respons på mina blider. Var faktiskt lite nervös. När vi åkte iväg igår för att uträtta massa ärenden tänkte jag: fan jag kanske inte skulle lagt upp bilderna. Men jag tycker de är fina och nu känns det kanon. Jag är stolt över dem.

Vi åkte iväg till Grevgatan igår och lämnade in Magnus kostymer, byxor, kavajer för att lägga upp ben mm. Något han velat göra länge men som inte blivit av...ska bara.....ja ni vet. Blev rekomenderad en skräddare på Grevgatan av en kollega och de var verkligen proffsiga när vi var där. Det var en underbar höstdag, vi strosade ner till Strandvägen och satte oss på en bänk och plirade mot solen. Det var många ute och gick utmed hamnen denna strålande dag.

Vi åkte vidare och köpte de sista listerna till våra kablar hemma, ny skärm till datorn 24 tum (niiice) och externa högtalare till datorn. Vi kommer ha med Magnus bärbara med de nya högtalarna till förlossningen. Kommer garanterat lyssna på musik. Under ÄP hade jag på mig min Ipod, det hade en enorm lugnande inverkan på mig. Men under en förlossning är det nog inte så smart med hörlurar;o)

När vi kom hem på eftermiddagen gjorde vi LCHF pizza. Tack Ida för receptet! Det var vansinnigt gott, vi åt och vi njöt och vi åt lite till. Filmtajm på kvällen, vi såg G.I Joe.....jag somnade och vaknade....somnade och vaknade.....får nog se om den en annan dag.

Nätterna är lite bökiga nu för tiden. Vaknar och måste sätta mig upp för att kunna vända mig. Lilla Stjärnan har tom vid ett tillfälle protesterat när jag bytt sida. Körde ut sina små armar och ben åt fyra olika håll. Ja...så det var bara till att ägna en kvart till att vända sig tillbaka igen. Men för det mesta så accepterar han mina ställningar. Orkar inte mycket, flåsar bara jag ska ut i köket. Men jag mår ändå bra måste jag säga. Säger bara.....Hurra för laktulos....så förstår ni nog;o) Kan inte planera att åka iväg någonstans på förmiddagarna, för då är det toabesök som väntar i princip på samma klockslag varje dag. Det är som en dröm!

Men nu är alla viktiga ärenden klara som vi ville ha gjort innan bebis ankomst. Nu är det bara skötbord och spjälsäng kvar, men det åker Magnus och köper någon av sina 10 pappadagar. Om dem klarar sig utan sådana tillbehör i vissa andra länder så ska vi nog också göra det. Vi ska ju ha bebishörnan där vår gästsäng står idag. Den ska användas av min mor som kommer på torsdag så Stjärnans möbler får inte plats där just nu. Men vi vet vad vi ska ha så det är redan klart i alla fall.

Mina förvärkar har avtagit, känner inte mycket alls sen två dagar tillbaka. Men vet att det inte behöver betyda något. Imorgon ska vi till SÖS igen, då får vi se om något är på gång eller ej. Ska bli spännande. Både Magnus och jag sa häromdagen att vi inte minns hur det var innan jag blev gravid. Jag kan inte minnas hur det kändes att kunna sträcka på sig, ge sig ut och jogga eller köra hårt på gymmet. Magnus minns inte hur min mage såg ut innan den blev en ballong. Visst är det märkligt hur snabbt man anpassar sig till en ny situation. Har ju ändå "bara" varit gravid i några månader jämfört med hur många år jag är...(huga). Nu frågar Magnus min mage varje kväll när Lilla Stjärnan tänker komma ut:o)

Lilla Stjärnan, du får gärna komma nuuuuuu, vi längtar ju efter dig:o)

Idag är det en vacker höstdag. Har varit inne hela dagen och pysslat. Låg på soffan på eftermiddagen och kollade på That 70´s Show, somnade och vaknade om vartannat. När det var slut var jag tvungen att daska mig på kinderna. Nä nu jädrar kan jag inte ligga här och dega mer, måste komma ut. Så på med kläderna, det var premiär idag för halsduk och fingervantar. Tog även min svarta fina höstjacka som av förklarlig anledning inte gick att knäppa;o) Promenderade (läs vaggade) bort till Ica och handlade mjölk och grädde och tog en liten omväg hemåt efteråt. Nu är mina kinder rosiga och jag är piggare. Nog för att jag måste vila mycket nu för att ladda inför Maratonloppet som väntar, men det är så viktigt att röra lite på sig så att blodcirkulationen inte glömmer bort att göra sitt. Men jösses vad det känns nu. Jag känner mig sprängfärdig, det är som att magen ska explodera när som helst. Och glöm då inte gott folk, att Lilla Stjärnan inte väger enligt normalkurvan. ÄNDÅ känns det som att jag har en flodhäst i magen;o)

Tappar jag något på golvet (vilket händer OFTA, gällande lagen om alltings jävlighet) känns det som att jag ska spricka när jag hasar ner på huk för att plocka upp föremålet. Sen ska jag upp också....pust och stön. Som igår när Magnus och jag gick promenaden bort till Ica innan Ida och kompani kom. Efter halva vägen flåsade jag så mycket varpå Magnus retade mig och skrattade gott (bastard). Normalt sett kan jag både gå långa sträckor i rask takt samt jogga och ändå prata samtidigt utan att flåsa. Har jäkligt bra kondis. Men nu, HAHAHA (tillåt mig småle), efter två minuters vaggande är det som att jag sprungit en mil. Sen när vi kom hem så ska man ju upp för de förbenade trapporna. Stannar och flåsar på varje avsats, Magnus skrattar så han kiknar.

Nu ska vi prata mat. Lagat två rätter nyligen som varit så goda. I helgen lagade jag fisk. Två tinade torskblock i en ungsfast form, på med salt, vitpeppar, citronsaft och fryst dill. Blanda kokosmjölk, vispgrädde, sambal olek, buljongpulver i en skål. Allt efter smak. Häll allt över firren. In i ungnen 200 grader tills fisken är vit. Servera med vad tusan som helst som du gillar. Megagott!! Vi wokade grönsaker i sesamolja och hällde över fisken när den var klar. Man kan även som alternativ koka upp själva såsen först i kastrull och sen lägga i fisken i mindre bitar. Det blir som soppa/gryta. Vansinnigt gott.

Idag tog jag tre kycklingfiléer och skar i mindre bitar. La dem i en skål. Hällde på sweet chilli, soja, tre pressade vitlöksklyftor, salt och peppar. Lät det stå en stund. I med smör i stekpannan, i med den marinerade kycklingen. När det fått färg runtom hällde jag på vispgrädde och creme fraiche, lite soja, rödvinsvinäger, fryst gräslök, salt och peppar. Serverade pasta till. Ursäkta, men fy fan va gott det var. Åt samtidigt som jag läste i mammatidningarna jag fick av Ida. Just då var livet extra härligt.

Det här med att man bör äta mindre portioner när man är höggravid för att motverka att det kommer upp igen, måste ha gått mig förbi. Äter mer än någonsin och har inga som helst problem med det. Magnus häpnar varje gång vi äter.
M: Du kommer aldrig få i dig allt det där
J: Nä kanske det
Fem minuter senare
M: Va?! Har du ätit upp allt i alla fall?!
J: Mmmmm......finns det mer mat?
Magnus skrattar så tårarna rinner åt sin svullande fru.

Har tänkt på det sista tiden.....det är mycket jag gör numera som verkligen roar min man. Det är väl skojigt.

Har fortfarande ont. Igår kväll när Magnus frågade om han kunde göra något för mig, svarade jag: ja, ta bort smärtan eller döda mig. Naturligvis går jag inte och har någon dödslängtan, men smärta kan verkligen göra en dum i huvudet. Å ena sidan är jag frustrerad och näst intill tokig, å andra sidan apatisk och maktlös. Magnus fick lov att hjälpa mig att slappna av när jag skulle lägga mig igår kväll, genom att djupandas. Har sovit bättre i natt. Imorse fick jag även frukost på sängen för första gången på 100 år. Han gjorde min specialgröt, det var så rart. Är så enormt tacksam att han gör det för mig trots att han faktiskt måste in till sitt jobb.

Idag har jag gått på toa utan att krysta ihjäl mig! DET är glädjande nyheter. Smärtan är kvar, men jag klarar att vara uppe kortare stunder utan att avlida. Som att sitta vid datorn nu. Det går bra en stund. Det här inlägget har tagit flera timmar att skriva pga vilopauser på soffan. Orkar tyvärr inte följa mina favvobloggar, men jag lovar att läsa ikapp och skriva till er så fort jag orkar. Suger i mig alla fina kommentarer jag får med tips, pepping och tröst.

Nu tänkte jag berätta om vår herrgårdsweekend som jag inte orkat förrän nu.

Alex och Sara kom vid 10 i lördags morse, vi packade in oss i vår bil och åkte mot Katrineholm. Kvällen innan, på fredagen, ringde dem mig angående våra behandlingar (min och Saras). De ville dubbelkolla att vi beställt en ansiktsbehandling och en fotbehandling. Jag satt som en fågelholk. Nej, vi har beställt två fotbad med efterföljande fot-, underben- och handmassage 50 minuter styck. De andra två behandlingarna hon nämnde finns inte ens med på deras hemsida. Men vi gjorde klart vad som gällde, det var en annan terapeut än hon som ringde som skulle utföra behandlingarna.

Herrgården, balkongerna hör till våra rum. Den högra bilden visar baksidan av herrgården.

Vi fick en vacker svit. 

Sara ligger på sängen i deras söta rosa rum. På sängbordet står ett inramat foto från deras första UL som de tog med för att visa oss. Är det inte bedårande:o)

Alex och Magnus roade sig själva medan Sara och jag förväntansfulla gick till spa-avdelningen som ligger i ett separat hus. Äntligen var det dags. Jag fick äran att börja. Kom in i rummet och fick lägga mig på en massagebrits på rygg. Hon började med att stoppa fötterna i varsin påse som en sorts inpackning. Sen filade hon, klippte tånaglarna och smorde in med olja. Efter ca 30 minuter sa hon att nu var det klart och jag kunde gå ner och mysa och skicka upp Sara. Jag trodde hon skämtade!
- Men underbenmassagen....och handmassagen då??
- Vaddå, sa hon förvånat. Jag fick information om att göra två fotbehandlingar.
- Det kan inte vara möjligt, sa jag. Din kollega ringde tom upp mig igår och dubbelkollade vad vi skulle ha, plus att det står på vår bekräftelse.
Terapeuten såg bekymrad ut, det var ju naturligtvis inte hennes fel. Hon gjorde det hon blivit tillsagd att göra. Men jag var gruvligt besviken och fasade för att meddela Sara. Terapeuten sa då:
- Men jag kan peela och massera dina händer medan Sara ligger med fötterna i påsen. Sen säger ni att ni inte ska betala för den behandling ni beställt men inte fått. Är det ok?
- Ja, eftersom du inte visste vad vi skulle ha så får vi göra så. Men Sara ska ju också ha handmassagen i så fall.
- Naturligtvis.

Hon gick ner och hämtade Sara medan jag fick sätta mig på en annan massagebänk med uppfällt ryggstöd. Sara såg lite förundrat ut när hon kom upp och jag såg besvikelsen i hennes ansikte. Handpeelingen och massagen tog max 5 minuter. Ville nästan börja gråta, så besviken var jag. Tittade ner på mina tånaglar, hon hade filat bort mitt fina nagellack som Ahlam målat i somras. Har aldrig varit på fotbehandling utan att de målat tånaglarna, inte ens det gjorde hon. När vi var klara kändes det som att vi inte fått någon behandling alls. Sara sa att det här kunde man ju gjort bättre själv hemma. Det hade hon rätt i. Vi gick upp till receptionen. Terapeuten hade då så klart berättat att vi fått fel men att hon ändå gett oss handmassage. När vi påpekade för receptionisten att vi inte fått det vi beställt sa hon:
- Men hon sa att hon gett er handmassage också.
Då tände vi på alla fyra. Hur har hon mage att svara så. På hemsidan finns endast den behandlig vi beställde som inkluderar fötter. Så hur kunde dem då ge oss en behandling de inte ens erbjuder i sin meny? Vi fick varken, fotbad, fot-, underben- eller handmassage och inte 50 minuter.

Vi hade så mycket sett fram emot dessa behandlingar, det var därför vi valde just Dufweholms. Alex och Magnus ville att vi skulle få skämmas bort med det vi ville och det var just denna behandling vi ville ha. 

Som vi misstänkte blev Alex och Magnus mycket arga över det som hänt. De fick ta över ärendet som slutade med att vi slapp betala helt och hållet för behandlingarna. Först ville de erbjuda att ta in en terapeut till söndagen och ge oss den behandling vi beställt, gratis. Men kvällen gick och den ansvariga ringde inte tillbaka förrän jättesent på kvällen och sa att hon inte lyckats hitta någon.

Nåväl, vi fortsatte dagen med att försöka njuta av vår vistelese ändå. Afternoontea slukades, men den var inte så imponerande som jag förväntat mig. Men det var helt ok. Efter det kände både Sara och jag att vi ville ta en promenad. Magnus och Alex var mer intresserade av att dricka lite öl. Medan Sara och jag promenerade omkring i den vackra miljön kom vi förbi det hus där Alex och Magnus befann sig i. Vi fick för oss att vi skulle skrämma dem. Vi smög runt husknuten och närmade oss ett öppet fönster. Därinne var dem. Problemet var bara att fönstret innan, som var stängt, hörde till samma rum. Vi skulle alltså vara tvugna att smyga under det för att komma fram till det öppna och skrämma dem. Vi ålade ner och halvkröp. Tänk er själva synen, två gravida, varav en höggravid, som kryper under ett fönster i gräset. Tänk om någon hade filmat oss, hade varit underbart att få se. Vi började fnittra hysteriskt så tyst vi kunde. Sara kröp först. När hon reste sig upp undrade hon vart jag tagit vägen. Jag halvlåg fortfarande på marken och fäktade med armarna. Kom ju för fasen inte upp. Sara tittade ner på mig och började tokfnissa. Hon hjälpte mig upp, jag borstade av mig lite och kvävde en skrattatack som bubblade i halsen som en kraxande kråka. När vi var framme vid det öppna fönstret hörde vi deras röster.
- Hur ska vi göra, viskade Sara. Ska vi bara hoppa fram och vråla?
- Ja, det blir bra, viskade jag. Räkna in oss, så dyker vi fram på 3.
- Ok.....ett....två.....PRUTT.
Att vi inte dog. När Sara skulle säga tre råkade en av oss lägga av en brakare och då var det fan kört. Vi exploderade i skrattanfall. Magnus och Alex såg helt förskräckta ut. De kom fram till fönstret och ser sina repsektive, gravida med gräs på knäna, gapskrattandes utanför deras fönster. Det tog en kvart att berätta vad vi hade tänkt göra. Sara försökte berätta flera gånger, men fick kramp i magen av skratt. Jag försökte fylla i. Tillslut lyckades vi få fram hela bushistorien och då stod karlarna och kiknade av skratt de också. De hade väldigt roligt åt att se oss framför sig kräla omkring och sen släppa en brakskit precis när finalen ska gå av stapeln.

Middagen bestod av 5 rätter, det var mumsigt. Vi hade det trevligt och pratade massor om allt. Den godaste rätten var faktiskt efterrätten, men när den kom in var det kört igen. Vi skrattade så högt vi vågade i det fina rum med andra gäster vi befann oss i. Men, kolla själva... 

Vem i hela friden kom på att dekorera tallriken med choklad så det ser ut som bromsspår i otvättade kalsonger? Brevid ligger något som ser ut som den perfekta formen på....ja just det? Vi tittade på varandra alla fyra och tänkte exakt samma sak innan vi samtidigt började garva. Men sabla va gott det var. Vi kunde trots det inte låta bli att larva oss medan vi åt det. Det var ju en smash man bara var tvungen att ta, om ni förstår.

Efter maten stod magarna i 28 hörn. Även Alex och Magnus kände sig gravida. Alex och Sara gick upp och la sig. Klockan var närmare 23, middagen hade tagit 3 timmar! Men min kära man var så mätt att han mådde illa så jag föreslog att vi skulle gå ut och lufta oss en runda, han var inte sen att tacka ja till det förslaget. Det var svalt men inte kallt ute. Vi gick mot spa-huset, gick in där och tog några filtar. Sen satte vi oss utanför på uteplatsen och bäddade in oss i filtarna. Med våra huvuden bakåtlutade mot ryggstödet blickade vi upp mot en fantastisk stjärnhimmel. Sådan stjärnhimmel ser man inte i stan, där är det alltid ljust av lampor överallt. Men här var himmelen alldeles klar, rymden rakt ovanför, mörkt runtomkring. Vi pekade och pratade om olika stjärnbilder. Klappade magen och kände oss som en riktig familj, mamma, pappa och Lilla Stjärnan. Det var en väldigt speciell stund som vi kommer bära med oss i minnet.

Efter en god natts sömn var det gott med frukost. Det är det allra bästa med att bo på Herrgård.....frukosten! Gick flera rundor. Av någon anledning hade all mat vi mulat i oss några timmar tidigare försvunnit och gett plats för nästa omgång.

När vi checkat ut åkte vi till Vingåkers Outlet och shoppade lite. De hade en iittalla-outlet också. Magnus och jag for in och frossade där, vi har i princip bara iittala hemma, vårt favoritmärke. Sen åt vi lunch. Något otroligt häftigt är att Sara fick sin definitiva bekräftelse på första sparkarna i magen under den här helgen:o) Och vi fick vara med när det hände!! Bilden när Alex håller sin hand på Saras mage är så underbar. 

Sara och jag kunde inte låta bli att köpa en varsin overall till våra småttingar. Så fin!! Det är en dragkedja på framsidan, men den syns inte på bilden ifall ni undrar hur bebben ska komma i den.

Tack fina vänner för en superhelg tillsammans, det får vi göra om. Men gärna på ett ställe med trevliga behandlingar på;o) Ska försöka boka in en riktig fotmassage hos Ahlam innan förlossningen och få lite snygga målade tånaglar igen. Har ju liiiiite problem med att måla dem själv just nu.

Idag har jag varit utanför våra fyra väggar, hör och häpna. Min mor har varit på mig att jag måste få igång magen genom att försöka röra på mig. Idag kände jag mindre smärta, det är nog miraklekrämen. Men behöver prova den ett par dagar till innan jag kan höja den till skyarna. Som en instängd eremit kom jag ut i friska luften och plirade mot solskenet som stack i ögonen. Det var ljuvligt. Gick först upp till macken och slängde skräp, sen till Ica för att handla lite, bland annat...hrmp....mjölk... Promenaden hem från Ica tog jag nog världsrekord i hur långsamt man kan gå. Blev omsprungen av en daggmask.

Alex var här igår. Han berättade att Sara fått dille på vindruvor. Men för jösse namn, sa jag då och slog mig för pannan. Vindruvor får ju värsta farten på magen. Perfekt! Så det köpte jag också idag. Mumsar i mig för fullt. Nyss fick jag även sms av Alexandra: Någon hemma ikväll strax innan sju? Plommonkompott-leverans! Vilken pärla. Och appropå pärla så gjorde jag gröten imorse som jag fick recept på av Pärla. Den var supergod kan jag lova.

Det är så intressant hur kroppen fungerar. För nästan hela veckan har jag knappt känt av någon foglossning. Men idag, som jag lite försiktigt vågar påstå att det är bättre med de bakre regionerna, är foglossningsvärken tillbaka som ett brev på posten. Men jag kan då be att få säga att bortsett från dödliga sjukdomar så kan jag ta nästan vad som helst nu, bara jag slipper hemorojjder och svininfluensan.

Lilla Stjärnan mår bra. Tyvärr har jag inte njutit på samma sätt den här veckan av bök i magen pga annat elände som tagit mitt fokus. Så idag har vi pratat lite. Han hickar väldigt mycket och det är en lustig känsla. Det kommer hickrörelser i ena änden av magen och bökerier i den andra. Ska ägna hela helgen åt att bara gosa med bebis i magen och med min man så klart:o)

Kollar på förlossningsakuten varje dag, så fort bebisarna kommit ut och det första skriket kommer och man ser de lyckliga föräldrarna så störtbölar jag. Kudden blir alldeles blöt. Det som slår mig så tydligt om barnafödande i USA är främst tre saker:
1. ALLA kvinnor ligger platt på rygg när de föder.
2. Det är alltid en läkare som förlöser (i några fall, de "normala" fallen, är det barnmorska) Barnmorskorna har inte samma typ av utbildning som här i Sverige.
3. ALLA bebisar lindas in i filt innan de får komma till mamman.
Intressant att jämföra tycker jag. Hur det egentligen är här hemma i Svedala, ja det får jag snart erfara:o)

Ikväll är det Idol igen. Det är så roligt, missar inte ett avsnitt:o)

Imorgon ska vi försöka hinna åka till Säkerhetsbutiken i stan och kolla bilbarnstol. Nästa vecka beställer vi barnvagn. Nu jäklar är det bara 36 dagar kvar till beräknad förslossning. Kan ni fatta det? Jag kan knappt fatta det! Snart är Lilla Stjärnan färdigbakad......appropå baka....fasen va sugen jag blev på bullar. Måste gå och tina upp en ur frysen.

Hemma igen efter en lång dag på vift. Det första jag gjorde när jag kom hem var att ta fram vaniljglass, hälla på lite ovisppad grädde och riven mörk choklad. Dunsade ner i soffan och vevade in skeden i gapet med det delikata innehållet. Sen låg jag och kollade på Family Guy och fnissade. Hade skapligt ont i ryggen och behövde vila lite.

Var först på behandling i morse och sen promenerade jag från Zinken till Gamla stan. Gick inom Babyproffsen och Yorrik på Hornsgatan och frossade i babyskydd och bebiskläder, men köpte inget.

Hjälpte ett par utländska turister med vägbeskrivning precis när Elin kom till mötesplatsen i Gamla stan. Blev en del viftande och pekande innan vi kunde hälsa ordentligt. Det var så roligt att se henne igen. Som jag skrev i morse var vi ogravida sist vi sågs. Därför var det väldigt kul och lite märkligt att vi nu stod där med magarna i vädret och såg allmänt nöjda ut. Vi lärde känna varandra via IRIS, föreningen för ofrivilligt barnlösa. Vi har gått igenom samma resa och behandling, vi förstår exakt vad den andra går igenom. Det är guld värt. Gick till Hermitage på Stora Nygatan och tog för oss av lunchbuffén. Alltså det är så god mat och gott bröd att jag skulle kunna äta där varje dag. I fyra timmar satt vi och pratade om allt mellan himmel och jord. Om hur det var innan vi blev gravida, krämpor, tankar inför förlossningen, IVF, hur det kommer bli sen mm. Det satt ett medelålders par brevid oss. Kvinnan kunde till slut inte hålla sig utan pep förtjust över att vi satt där, två gravida lyllosar, och planerade. Hon tyckte det var så mysigt och berättade lite hur det var när hon födde barn. Hon födde utomlands så det var kul att jämföra likheter och skillnader.

Det var full aktivitet på gatan, vi satt på uteserveringen. De spelade in ett avsnitt ur "Ballar av stål" (ett riktigt skitprogram om ni frågar mig). Det sprang runt en kille utklädd till Djävulen, rödmålad från topp till tå och klädd i röd lack och två horn i pannan. Förstod inte riktigt vad han skulle göra, får väl offra mig och se lite av programmet när det sänds sen. Elin och jag var mest bekymrade över att ha kommit med på bild. Vi satt mitt i skottlinjen vid ett litet bord nämligen.

Efter fyra timmar började min kropp protestera kraftigt. Ryggen värkte och när jag reste mig för att gå på toa kom jag knappt upp ur stolen. Vi skrattade som tokar. Finn fem fel mellan en pensionär och en gravid. HA. Nada! Stolarna på Hermitage är inte gravidvänliga, men med tanke på den goda maten är det värt krämporna;o)

Supertrevlig dag och nästa gång vi ses är det med tre bebisar som sällskap, hihi.