Jag har en menscykel på ca 21-30 dagar, adrig färre, aldrig fler. Då är det inte konstigt att man börjar undra när det drar ut till dag 31, 32, 33....

Jag berättade för Magnus och vi började prata om det faktum att jag kanske är gravid. Och om vi skulle få ett barn till, vad händer då? Herregud, vi kan ju inte få barn. Tillhör vi de paren som mirakulöst blir spontant gravida efter flera års barnlöshet och ivf? Började till och med känna rädsla. För om jag är med barn, tänk om något är fel med barnet.....jag fyller ju 40 år om bara några dagar. Men allt eftersom dagarna gick började vi känna en pirrig längtan. Va fan, tänk om vi skulle få ett syskon till Elvin i alla fall!! Kändes som en skänk från ovan, som att vårt accepterande av att bara vara vi tre ledde till att universum ville ge oss en familjemedlem till. Både Magnus och jag gick runt och kände oss lite smått förvirrade, rädda, glada, förväntansfulla på en och samma gång.

Eftersom jag bara är människa, kan jag inte stänga av tankarna, det är helt omöjligt. Kändes så starkt att något var på gång, så jag åkte och köpte ett graviditetstest. Det stod att testet fungerar upp till fyra dagar innan beräknad mens. Skakade så mycket att jag knappt fick upp förpackningen. Slutade med att jag bet och slet bort den sega plasten som ett frustrerat rovdjur. De minuter jag väntade på resultatet var faktist värre än när vi testade positivt med Elvin (för då visste jag redan att jag var gravid även om det var helt overkligt). När jag gick in i badrummet var där bara ett streck, inget plus, inte gravid. Kunde ana ett svagt streck i plusset, men det var nog mest önsketänkande. Fortfarande ingen mens, så jag bestämde mig för att testa igen på måndag (för två dagar sen).

Gick faktiskt runt och kände mig lite fånigt lycklig. Magnus började också, trots rädslan, känna en längtan efter ett till barn. Kom på mig själv med att stirra och le fånigt när jag såg andra bebisar. För även om vi är otroligt nöjda med att vara tre i vår familj, tänds ju så klart hoppet om ett syskon när mensen helt plötsligt får för sig att vägra komma.

Hoppet som tänts, grusades så klart med hull och hår. Mensen kom med besked i söndags på dag 34. Men nu vet vi och det är bättre att veta än att inte göra det. Vi kände både besvikelse och lättnad i en salig röra. Det blir Elvin, Magnus och jag. Men det känns faktiskt jättebra, det är fantastiskt att vi har en son som är så underbar som Elvin. Vi är inställda på att vara tre och känner inget annat än glädje för det. Blir bara så förbannad på min kropp som ska spela en jävligt taskiga spratt, för då sätts ju kugghjulen i huvudet i spinn. Och det är inte schysst.

Eller börjar jag komma i klimakteriet?? Blir ju trots allt lastgammal vilken dag som helst...

Missa inte dokumentärserien Drömmen om ett barn som har premiär på TV3 kl 20:00 i kväll.

Vill även tipsa om insamlingsstiftelsen Wabbie Foundation igen. Det är Sveriges första och enda insamlingsstiftelse för ofrivilligt barnlösa - mot ofrivillig barnlöshet.

Deras mål är att med hjälp av insamlade medel ge ekonomiskt stöd till Sveriges över 250.000 ofrivilligt barnlösa par och ensamstående.

Wabbie Foundation är en liten insamlingsstiftelse med stora planer och höga mål och deras måtto är att ingen ska behöva betala för att bli med barn!

Man kan stödja föreningen på olika sätt. Tex om du ska handla på nätet, gör det via Godhandling och stöd Wabbie Foundation. För mer information, klicka på länkarna:

Wabbie Foundation

Godhandling (Wabbie Foundations sida) 
När ni klickar på länken ser ni att världens finaste Elvin är deras reklamkille på bannern högst upp:o))

Wabbie Foundations grundare Lars och Sandra medverkar i dokumentären i kväll på TV3!

Nu finns artikeln att läsa på Aftonbladets hemsida.

Klicka här

Vet inte om ni såg den nya dokumentärserien i måndags på SVT1, Barn - till varje pris? Jag satt klistrad framför tv:n. Måste säga att den var mycket bra och jag kommer definitivt se de andra avsnitten framöver. Efter dokumentären blåstes ämnet ofrivillig barnlöshet upp i medierna, och dagen efter ringer en medicinsk journalist från Aftonbladet upp mig och frågar om hon får göra en intervju med mig. Hon hade fått mitt namn via föreningen Barnlängtan. Självklart gick jag med på det. Under intervjun kom alla känslorna tillbaka från tiden när vi kämpade för att bli gravida och levde i ett ovisst vacuum. Vi har ju varit med flera gånger i media, och varje gång är jag nära tårarna när jag berättar vår historia. Varenda dag tackar jag vår lyckliga stjärna för vårt mirakel vi har idag.

I dagens Aftonbladet är artikeln med. Den handlar om orättvisorna inom landstinget, med oss som exempel på ett par som lyckades få barn. Jag bevakar webben, men än så länge finns inte artikeln där.

Igår kväll kom fotografen hem till oss för att ta bilder till artikeln, det gick strålande bra. Elvin var dagen till ära en riktig linslus. Fotografen mailade mig bilder idag som jag är väldigt glad över att ha fått.

Den här bilden är med i dagens artikel. Gillar den skarpt:o)

I väntan på ny blogg fortsätter jag att skriva här. Min lust att blogga försvann under sommaren och har inte riktigt kommit tillbaka förrän nu. Det beror nog på att bloggen idag inte riktigt är där jag själv befinner mig. Självklart har vi drömt om ett syskon till Elvin, men det kommer med största sannolikhet inte att bli så. Vi har inte råd och jag blir inte direkt yngre. Vill på nåt sätt gå vidare med mitt liv och inte fastna i bitterhet över att saker och ting inte blev som jag planerade som naiv 20-åring. Vi har kommit till en punkt där vi accepterat att det inte kommer bo ett fotbollslag i vårt hus, däremot Magnus, jag och världens mest fantastiska Elvin. Så mitt liv präglas inte av barnlängtan längre, Elvin är den största gåvan och jag är så otroligt tacksam för att han är min och Magnus son. Jag är så less på att en kärnfamilj promt måste bestå av mamma, pappa och två välartade barn, helst ett av varje kön (så klart). Det är faktist så. Har man inga barn får man alltid frågan om det inte är dags att sätta igång med lilla barnverkstan snart (och lite fniss fniss på det).  Knappt har första barnet tagit sina första steg innan omgivningen (fortfarande fnissigt) frågar om det inte är dags för ett syskon snart. Och där slutar det. För när så andra barnet ser dagens ljus är omgivningen nöjda. För nu är allt som det ska. Mamma, pappa och två barn (men det var ju synd att det blev två flickor eller två pojkar, hade ju varit så rooooligt med en av varje). I de fallen kanske frågan om ett tredje barn dyker upp, bara för att få av båda könen. I annat fall om tvåbarnsföräldrarna berättar att de väntar sitt tredje barn blir omgivningen nästan lite osäkra. Jaha, hoppsan, ojdå, ska ni ha EN TILL? Räcker det inte med två. Suck och stånk och stön för människor som inte kan acceptera att alla inte får prick två barn. 

Nu är det ju även så att jag faktiskt gläds med alla er som har alltifrån ett barn till ett helt fotbollslag, så missförstå mig rätt. Alla fantastiska barn är välkomna till världen. Men jag vill visa lite eftertanke för att allt inte är så självklart som vi kunde önska. Till alla er mina underbara vänner som kämpar med att bli gravida. Jag kommer följa er och stötta, gråta och skratta tillsammans i mot- och medgångar och alltid finnas för er! Ni fanns för mig när jag mådde skit över barnlösheten och det är jag så enormt tacksam över. Ni är ovärderliga för mig<3

Sommaren 2011 förde med sig många nya roliga erfarenheter. Elvin har kört gräsklippare, traktor och flygit på sin första semesterresa. Hans språkutveckling har verkligen exploderat, Elvin har ett ordförråd på säkert 60-70 ord. Han sätter oftare ihop två ord till mening. Väldigt intresserad av mitt och ditt. Kvällsrutinerna som varit tuffa länge är numera en dröm. Han skuttar själv upp i sin säng på kvällarna. Man stoppar om, pussar honom och säger god natt. Går ut ur rummet och ner till undervåningen. Elvin ligger vaken en stund och snackar lite och vips sover han! Han har börjat med gosedjur, vill gärna ha en nalle och en Kalle Anka när han ska sova. Napp är inte lika noga. Han kissar ofta på pottan, det tycker han är väldigt roligt, vill gärna tömma pottan själv i toan och spola:o) Det enda tråkiga är att Elvin ofta är sjuk. Men jag får se det som att han bygger upp ett sjuhelsikes immunförsvar:) Han är ofta snorig och förkyld och i maj hade han fruktansvärd magsjuka, den fjärde inom loppet av sju månader. Det är en trend jag gärna ser bryts.

Midsommarafton, mitt i sommaren med den sköna vetskapen att resten av sommaren ligger framför en. Vi firade vid Görvälns slott med våra vänner, därefter grillning och mys hemma hos oss. Det var en sån sabla trevlig midsommarafton att vi nog kommer köra det här konceptet som en tradition framöver.

Elvin tog sin första flygtur med ro. Resan till Montenegro tog ca 3 timmar. 30 minuter innan landning slockade han som ett ljus i ösregn. Bar honom i stekhet sol från planet in i terminalen. Elvin sov fortfarande. Han vaknade i mitt knä, vid bagagebandet och var allmänt undrande över var fasen han var någonstans.

Äntligen framme och på väg till någon trevlig restaurang.

De bästa killarna i universum.

Familjen Havenro spatserar utmed strandpromenaden och njuter av sin första utlandsresa ihop.

De här två gullungarna älskar verkligen varandra.

Knoll och Tott...

Far och son promenerar från Budva till Becici. Magnus har bränt vaderna, samt skadat foten. Vi fick uppsöka läkare i Budva, sen var det direkt från Arlanda till Danderyd och därefter ytterligare ett besök veckan efter i Falkenberg. Det spekulerades i allt i från överansträngning till gikt.

Det här var den utstyrsel ungarna för det mesta sprang runt i, de drog allas uppmärksamhet till sig när de hand i hand sprang runt i sina badkläder. Inte ett enda barn utöver våra var täckta i solen, helt galet!!! Vi såg många många barn, ljusa i hyn som hade bränt sig.

Inte nog med att de bara sprang omkring. Överallt dunkade poppig musik ur stora högtalare. Elvin och Celine stannade flera gånger och dansade rumporna av sig. Vid ett tillfälle stod flera människor runt dem, tittade och skrattade hjärtligt. Våra ungar gjorde succé.

Min vackra son.

Mor och son väntar på maten på en fiskrestaurang. Personalen kommer ut med firrarna på ett stort fat så man får välja vilka man vill äta. De tillagar och kommer ut med dem, filear och lägger upp på våra tallrikar med smarriga tillbehör. Behöver jag säga att det smakade himelskt?

Efter en härlig vecka i Montenegro åkte vill till mormor och morfar i Falkenberg. Elvin körde gräsklippare....

...och traktor. Han stod med sina hörselkåpor på dagarna och sa: taktoo, taktoo, taktoo (han ville gärna åka hela tiden med morfar).

Promenad med mormor över ägorna. 

Elvin och Emil i djupt samförstånd;)

Det blev så klart även en tripp till farmor och farfar i Mariefred. Vi åkte till Taxinge slott och fikade massa gott. Elvin fick en buss av farmor som han blev saligt glad över. 

Pappas bandage till foten blev ett väldigt roligt bandage till Elvin.

Lite sen del två kan man säga. Kan ju undra vad jag egentligen pysslat med som inte bloggat på 100 år. Vi har varit drabbade av sjukdomar i form av dunderförkyld son i ca två veckor. Därefter ett fall från barnstol med påföljande hjärnskakning för stackars Elvin. Vi avslutade det hela med att ta en varsin rejäl magsjuka också. Hann bli friska och smittfria innan min kära mor kom på besök i nästan en vecka. Hon åkte hem idag och det är så tomt. Tänk att ens mamma alltid är mamma till sin lilla flicka oavsett ålder:o)

Nåväl, bloggträffen var ju helt fantastiskt trevlig. Vi startade dagen med myslunch och föredrag på kafé Himlavalvet.

I år var vi ca 20 personer som sågs!!

Efter lunchen och innan middag skingrades vi åt olika håll. Jag hakade på till hotellet där mina goa vänner bodde. I stället för att gå ruuuunt till terassen, tog vi en genväg genom fönstret:)

Middag på kvällen på Helenes krog i Vasastan.

Brukar inte ta matblider, men kunde inte låta bli. Undrade om man fick ta med sig den lilla söta stekpannan hem...

Vi avslutade kvällen med lite drinkar på en bar vid St Eriksplan och pratade om att ses igen i oktober i Göteborg. Så håll utkik efter den informationen framöver:o)

Hemma har vi ägnat oss mycket åt trädgården. Det är guld värt att bara slänga upp dörren och knata ut på sin alldeles egna tomt. Plommonträdet har tyvärr kolat, så det sågade Magnus itu och tog bort. Elvin tyckte inte det var så spännande när farsan sågade, hade istället siktet inställt på skottkärran.

Elvin älskar att rita, han har fått pennor och kritor som han löper amok över både papper och köksbord. Det där med att byta ut våra köksmöbler får nog vänta ett par år. Om vi har haft bordet och stolarna den Dackes tid kan vi gott behålla de ett tag till. Köksmöblerna är sen jag flyttade hemifrån för ca.....(åh herregud)....18 år sen.....(ÅH HERREGUD).

Min älskade son är verkligen en liten pojke nu. Låt er inte distraheras av hans fina och milda uppsyn. Han är så enormt trotsig att jag blir galen. Men ibland måste jag bita mig i tungan för att inte skratta ihjäl mig.

Två blåögda spanandes efter sopbilen och grannar. Sånt man roar sig med när man bor i hus;)

Pyjamas på och sen en liten kvällsrunda runt ägorna. Han ser så stor ut, man kan nästan skönja hur han kommer se ut när han blir äldre.

Kärlek!

Jag njuter av livet och min familj. Periodvis är det tufft så klart, med krångliga nätter, oro över att inte ha jobb och annat smått och gått. Men saker och ting brukar alltid lösa sig på bästa sätt förr eller senare. 

Har haft en fantastisk helg. Bloggträffen i lördags var lika rolig som jag hade förväntat mig. Det går knappt att beskriva hur värdefullt det är att träffa andra som verkligen förstår. Vi befinner oss i olika stadier i barnlösheten och jag önskar inget hellre än att de som fortfarande kämpar ska lyckas. Ett längre inlägg med lite bilder kommer sen. Sitter hemma med en febrig Elvin.

Tack alla underbara vänner för en trevlig helg.

Har kommit fram till att torsdagar är städdagar, så nu städar jag. Fast nä, nu sitter jag ju här och berättar det för er. Men jag har faktiskt städat hela nedervåningen och nu sitter jag och väntar på att min paj i ugnen ska bli klar så jag kan fylla på energidepåerna, innan övervåningen får sig en omgång.

Jag nyser som en gnu, Elvin nyser som en gnu. Vad är det som pågår? Vi ska väl vara friska nu tycker jag. Vi har fyllt vår kvot med sjukdomar för minst 10 år framåt. Förmodligen är det bara lite damm i näsan och några pollen som bråkar.

Allt är förberett och klart inför bloggträffen på lördag. Satan i gatan va roligt det ska bli!!! Vi blir 20 personer på dagen och 17 på kvällen:o) OM jag räknat rätt. Det ska bli vansinnigt spännande att se om min lista över deltagare och vilken mat alla ska ha stämmer med verkligheten. Jag kanske aldrig mer får vara med och arrangera en bloggträff efter det här;o) Har inte bestämt mig än om Elvin ska få följa med eller inte. Vore ju kul men samtidigt kommer jag inte få göra annat än att springa och jaga honom. Eftersom vi inte kan boka bord på kaféet där vi ska mötas på dagen, måste jag komma i förväg och slänga mig över fem bord och ligga där tills alla dyker upp. Så frågan är om jag kan be personalen passa Elvin under tiden...

Magnus hämtade Elvin på dagis igår. Jag var i stan på ett möte med en av styrelsemedlemmarna i Barnlängtan för att prata med en politiker om vården för ofrivilligt barnlösa. Innan mötet ringde Magnus och sa att Elvin kommit på hur man öppnar grinden....för att därefter skrattande smita ut. Så nu har vi en smitare i familjen, ingen rast ingen ro, men ack så roligt;)

Pajen är klar!

Jag städar, tränar, äter. Men framförallt håller jag tummarna för mina vänner Sara och Lila. Gör gärna det ni också!!

Som ni vet är jag numera en av styrelsemedlemmarna i föreningen Barnlängtan. Nu har vi lagt ut en enkät på hemsidan som vi gärna vill att alla som är oftivilligt barnlösa svarar på.

Så vi behöver er hjälp. Målet är att att undersöka ofrivilligt barnlösas hälsa och livskvalitet och presentera resultatet för ansvariga politiker och Socialstyrelsen.
Enkäten vänder sig till dig som är ofrivilligt barnlös av medicinska skäl och antingen försökt bli gravid eller vet att du eller din partner har medicinska hinder. Oavsett om ni fått barn eller inte är ni hjärtligt välkomna att gå in på www.barnlangtan.com eller klicka på länken Enkäten.

Det tar ca 5 minuter av din tid och ju fler svar vi får in desto större chans att ansvariga politiker börjar agera. Självklart är ni anonyma. Ni får gärna tipsa vidare om undersökningen också.

Tack för hjälpen på förhand mina fina bloggläsare, både kända och anonyma!

Vill gärna länka till två artiklar som visar att Barnlängtans arbete faktiskt ger resultat. Den första berör det faktum att Landstingen systematiskt diskriminerar ofrivilligt barnlösa genom att vården begränsas utan medicinsk grund. Två av våra styrelsemedlemmar gjorde ett otroligt bra jobb med artikeln.

Artikel SvD

Den andra artikeln är en respons från Socialstyrelsen efter att de läst den första artikeln. Och de utreder nu om ofrivilligt barnlösa prioriteras på rätt sätt i vården. Tack vare Barnlängtans arbete!

Artikel Sydsvenskan