Antingen är det på grund av lathet eller att jag gjort så mycket annat som påverkat min taskiga bloggfrekvens. Jag tycker vi bestämmer oss för alternativ nummer två. Så vad händer här då? Jag tränar 3-4 gånger i veckan. Får så mycket energi av det att jag tex igår stod på alla fyra och skurade badrummet kl 21:30. Hur normalt är det?

I lördags fixade vi klart i sovrummet, nu är det bara gardiner och lite bilder upp på väggarna kvar. Sen ska jag sätta fart med Elvins rum. På eftermiddagen åkte vi till Tessan och Thord och formilgen frossade en fantastisk tacomiddag. Magnus föräldrar var också där. Elvin fick tom sin egen köttfärs utan tacokryda och egen guacamole. Tessan är beräknad att föda bebis den 2 mars, på sin födelsedag. Det är nära nu och jag är pirrig av förväntan över att få träffa den nya familjemedlemen. Hon är enormt stor och vacker som få.

Idag härjade Celine och Elvin runt i vårt soluppvärmda uterum. Fick även besök av Ellis och hennes 10-veckors Labradorvalp, jag small av så söt lilla Yaga var. Så näpen och snäll. Celine var lite rädd för den och började gråta, medan Elvin jagade Yaga för fullt, överlycklig över den fyrbenta kompisen. 

Snöhögen utanför uterummet skvallrar om en nalkande vår....eller inte.

Sara och jag fick inte komma ut. Elvin var noga med att stänga dörren så fort vi öppnade den, trycka sitt ansikte mot rutan och sen gå därifrån.

Lilla sötnosen Yaga, som man bara ville pussa, pussa och pussa.

Elvin tog kommandot direkt genom att gripa tag i Yagas koppel och ta en promenad i vardagsrummet. Yaga följde snällt efter.

Såg så sött ut, Elvin rastar liten vovve.

Imorgon öppnar en ny barnbutik i Barkarby. De har massor av öppningserbjudanden och de 100 första besökarna får 50 % rabatt på valfri vara. Gissa vilka som kommer hänga på låset? Sara och jag så klart. Vi vill ha en sulky till Elvin. En alternativ nättare vagn för mindre utflykter, resor mm. Den ska ha fullt liggläge och kunna fällas ihop i ett nafs. Har fastnat för Babytravel Bangkok. Någon som har erfarenhet av den? Eller har någon tips på den ultimata sulkyn, skriv gärna en kommentar. Så här ser i alla fall vagnen ut vi spanat in.  

Elvin sitter på golvet och "lagar mat" med ett durkslag och en visp. Han vispar i durkslaget för att sen smaka på vispen samtidigt som han säger: Mmmmmm. Vi har precis varit ute en stund, men det är så sabla kallt att det fick räcka med 15 minuter. Elvins kinder var då knallröda. Ser nu att det snöar igen, blää. Snart packar jag väskorna och drar till Arlanda och tar första bästa plan söderut med familjen. Vill.Inte.Ha.Mer.Snö.

Min fantastiska man har fixat klart sovrummet och det är sååå fiiint. Jag visar bilder sen när vi slängt in alla möbler och piffat lite. Har städat ur rummet idag. Jag kröp och dammade lister, våttrokade golvet och tog bort tejp medan Elvin sprang runt och ropade: NANANANANANANANANAAAAAA!!!! Det ekar ju i rummet och det är ju otroligt roligt ifall ni inte visste det;o) Ska bli så skönt att äntligen möblera rummet som vi vill ha det och i samma veva göra i ordning Elvins rum. Där står nämligen bokhyllor mm som vi inte haft i sovrummet då vi vetat hela tiden att vi ändå ska måla om det. Men nu blir det perfekt att ta tag i projektet - Fixa övervåningen - medan vintern envist klänger sig fast.

Sara ligger däckad i influensan så Elvin och Celine har inte lekt på ett par dagar nu. Det märks, för Elvin blir snabbt uttråkad och gnällig. Tycker synd om honom för även om jag försöker leka med honom är han bara nöjd en stund innan han tröttnar. Det är så mycket roligare med andra barn. När vi var ute nu tittade han på när grannens barn, som är ett par år äldre, lekte i en snöhög. Elvin ropade som vanligt på dem (se film i tidigare inlägg i veckan). De tycker så klart att Elvin är en bebis som man inte kan leka med. Jag pratade med mamman en stund. Elvin gick på upptäcktsfärd på vår uppfart under tiden. Bara det att det tar halva dagen att få på alla hans kläder gör att jag längtar som en tok till våren. På med dojjorna, öppna dörren, klart. Tänk att sitta på framsidan och fika, njuta av solen och doftande grönska, umgås med grannar medan barnen leker. Suck, va ljuvligt.

Det blev inget gymmande igår, tränade ju både i tisdags och i onsdags. Ikväll stänger gymmet kl 18, vilket innebär att jag inte hinner träna då Magnus är hemma först då. Men imorgon bitti sticker jag iväg och pumpar muskler igen. Sen ska vi åka till min höggravida svägerska på middag och träffa Magnus övriga familj också, det ska bli jättekul! När vi ändå ska till stan åker vi först till vår favorithälsokost på söder för att bunkra upp med mer D-vitamin, vita teer och Holistics proteinpulver.

Ha en underbarg helg alla fina bloggläsare!

Att planera panerad fisk med potatismos, kokta grönsaker och sås, allt hemlagat, kan ibland vara en dålig idé. Det gjorde jag igår. Jag började med att skala potatis i god tid, redan vid 15:30. Ville äta senast 16:30 då jag skulle träna på kvällen. För att slippa mat som åker hiss bör jag äta minst två timmar innan träning. När Elvin insåg att jag stod vid diskbänken och skalade potatis började han gnälla och sträckte upp sina armar mot mig för att jag skulle lyfta upp honom. Sa lite kärleksfullt att mamma kan inte bära dig nu när jag skalar potatis. Men han gav sig inte. Jag tog då en stol och ställde den brevid mig och Elvin på den. Då blev han nöjd en stund. Han gav mig potatisar som jag skulle skala. Sen tröttnade han och ville också skala. Men det gick inte för skalaren är vass. Men det förstod så klart inte Elvin så jag satte ner honom på golvet igen. Ramaskri. Jag skyndade mig att bli klar, varpå jag tog med honom till lekhörnan i vardagsrummet. Vi lekte för fullt, han var nöjd. Kollade klockan. Shit, jag måste börja panera rödspättan nu. Gick ut i köket, så osynligt jag bara kunde.

Fick ett par minuters försprång innan Elvin kom och gnällde igen. Då stod jag med kladdiga fingrar framför fat med mjölblandning och ägg och ca 10 filéer kvar att panera. Elvin blev mer och mer otålig och tillslut stod han och ylade i högan sky. Svetten började tränga fram i pannan. Jag satte honom i sin stol brevid mig vid spisen så han kunde titta på, samt la en hög med "leksaker" (äggklockan, en miniräknare och en tub med handkräm) som han nöjt lekte med i un ungefär en minut. Han ville ha mat. Potatisen var nästan klar. Jag panerade för glatta livet. Började steka fisken. Nu var decibelnivån ganska hög på sonen. Fick snabbt mosa potatisen, slänga på lite fisk och mos på en tallrik, mata Elvin, steka färdigt filéerna. Vafan, hade ju glömt att sätta på kastrullen med grönsaker. De blev klara snabbt tack och lov. För när Elvin var trött på att bli matad efter halva portionen kunde jag slänga till honom lite ärter och morötter som han glatt kunde peta i sig själv. Helvete, såsen!!! Jag har ju glömt göra sås.....skit i såsen, det går bra ändå. Jag slevade på mat till mig också som jag åt på stående fot. Klockan var 17, min plan på att äta 16:30 gick åt helsike.

En mätt och nöjd Elvin lät sig släppas ner på golvet igen. Jag hade ett slagfält att ta hand om. Polisen hade kunnat göra tillslag när som helst med tanke på allt mjöl som låg över hela bänken, spisen, golvet, mig och några köksskåp. Hörde hur Elvin drog ut en rulle alluminiumfolie ur en låda och gick iväg med den. Bra, tänkte jag, då kan jag röja här. Hade någon tittat in genom fönstret då hade det sett ut som om jag gick på snabbspolning. Också lite käck 30-talsmusik på det. Elvin kom med jämna mellanrum ut i köket med sin rulle och ville stoppa den i diskmaskinen. Jag sa, nej och försökte få honom att gå därifrån. Det tyckte han var skitkul och återkom ungefär....hela tiden. Bar ut honom i vardagsrummet och sprang tilbaka till köket för att snabbt snabbt snabbt hinna ställa in ett par skitiga tallrikar innan Elvin hann återvända med sin alluminiumfolie (detta upprepades x antal gånger). Helt plötsligt kom inte Elvin tillbaka. Då blev jag nyfiken och smög för att se vad han gjorde. Detta fann jag.

Har ni någongång försökt rulla ihop en rulle med folie igen efter att en liten person rullat ut allt? Kan tala om att det blir inte lika snyggt som när det låg i förpackningen. Snarare så här.

Ungefär som Flintas vapen när han ska klubba ner Mammutar. Elvin klubbade ner dammsugaren.

Magnus ringde och ville ha hämtning från pendeln. Köket var fortfarande i taskigt skick efter min matlagning. 15 minuter kvar innan tåget skulle komma och jag skulle precis klä på Elvin, då bajsade han så klart. Upp till övervåningen, tjoff tjoff, klar. Ner igen. På med alla miljoner klädesplagg (fan va jag hatar vinter just nu). Elvin brukar normalt sett sitta stilla och låta sig kläs på. Han vet att han ska få gå ut och hjälper till med armar in i jackan mm. Men igår ålade han runt. Skrattade som en tok när jag försökte få honom att sitta stilla. Svetten lackade återigen i min panna. När han äntligen var klar, knatade han bort till ytterdörren. Jag satt och flåsade i soffa i en halv minut innan jag orkade resa mig för att klä på mig ytterkläderna. In i bilen, hämta Magnus. Parkera, in i huset, av med alla kläder. Torka klart i köket. In i bilen, åka och träna. Körde skiten ur mig, det var så ljuvligt. Tyvärr var alla löpband upptagna hela tiden jag var där, kände att jag hade behövt springa av mig lite. Hyfsat nöjd men lite frustrerad åkte jag hem efter att ha lyft rejält med skrot i alla fall. ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ...

Ny dag. Magnus har lite ont i halsen idag och jobbade hemifrån. Han var snäll och lät mig åka till gymmet medan Elvin sov middag. Där var nästan tomt. Jag skuttade upp på ett löpband och körde intervallträning en halvmil. SEN kände jag att jag tagit udden ur det sista träningsbehovet som lurat under skinnet på mig sen igår.

Igår var Sara och jag med barnen på öppna förskolan igen. Sist vi var där var på julavslutningen i december, så det var banne mig på tiden. Båda barnen löpte amok därinne och somnade på studs när vi drog hem efteråt. Äntligen kan vi försöka komma dit regelbundet igen med förhoppning att både vuxna och barn ska hålla sig friska nu. 

Den här ursöta mössan köpte jag på Myrorna i måndags för 15 spänn. Det var alla hjärtans dag och Sara bjöd ut mig på sushi som jag inte ätit på nästan två år. När Sara var på sin andra bit hade jag ätit upp alla mina nio...Efter det gick vi i centrum. Elvin vägrade somna. Det var för mycket att se i centrum så han kom inte till ro. Han sover bäst i vagnen utomhus, i bilen eller hemma i sängen. Men inte i köpcentrum, det har jag märkt flera gånger. Efter nästan en timmes försök tog Sara över medan jag (med nerverna utanpå kroppen) stod och höll hennes vagn med en sovande Celine i. Folk gick förbi och glodde på Sara där hon stod med en skrikande Elvin. Kändes bra att stå med en sovande Celine då. Efter ytterligare en kvart somnade han, vi kunde pusta ut och shoppa mössor för 15 kronor.

Första gympasset på nästan två år avklarat. Var även smart nog att boka in tid med gyminstruktör nu på torsdag. Haha, jag kommer nog inte ha så mycket träningsvärk då *ähum..harkel*. Har ju tränat massor på gym men nu när jag fått barn skulle jag vilja ha ett nytt program anpassat efter mina nya behov så att säga. Men oj va skönt det var idag att känna den där brännande känslan i musklerna när de fick jobba. Min rygg, eller rättare sagt, hela min bålstabilitet måste bli stark igen. Då kanske jag slipper rygg- och nackvärk så ofta som jag har nu. Vi har delat upp det så att Magnus och Alex tränar måndagar och onsdagar, medan Sara och jag tränar tisdagar och torsdagar. På helgerna kan alla träna i skift utan problem. Ett bra upplägg för då vet man i förhand vilka dagar som gäller. Mina armar börjar redan kännas som kokt spagetti så jag lägger ner det här och får blogga mer imorgon kväll istället. Då lovar jag lite bilder också:o)

Jag vet att jag inte är överviktig på något sätt. Tvärtom, jag räknas till den smala skaran. I tonåren var det tom dem som trodde jag hade anorexia, vilket så klart gjorde mig väldigt ledsen. Folk förstod inte att det sårade lika mycket som för en överviktig att kallas tjockis. Inget av det är okej enligt mig.

En graviditet och förlossning förändrar så klart kroppen. Vissa går tillbaka till sina "gamla" kroppar, medan andra får svårare att komma i form igen, själv tillhör jag den senare kategorin. Jag har alltid sagt att jag inte bryr mig ett smack hur jag kommer se ut efter att ha fått barn. Lycka över att bli mamma överstiger frustratonen över ett par extra bilringar. Självklart har jag hellre en päronformad kropp med lite hängmage och samtidigt vara mamma till Elvin, än ha ett sexpack på magen och vara ofrivilligt barnlös. MEN, nu har det gått över ett år sen Elvin föddes och jag kommer fortfarande inte i mina gamla favoritjeans, vilket är flera par. Trivs faktiskt inte med att se ut som ett päron. Och då måste jag ju göra något åt det. Tex ge tusan i att äta massa skräp flera gånger i veckan, samt börja träna.

Förr hade jag en otrolig självdiciplin på kost och träning. Det var en viktig del i mitt liv. Jag mådde toppen. Vill komma tillbaka dit. Känna mig sund, pigg och stark. Så nu, på riktigt, börjar mitt nya liv. Elvin förtjänar en pigg och glad och aktiv mamma. Och jag förtjänar att känna mig pigg och glad och aktiv.

* Äta regelbundna måltider, inklusive mellanmål.
* Rejäl promenad varje dag med barnvagn (suuuperbra träning)
* Styrketräna
* Meditera/qi gong (morgon eller kväll)

Det här är inga konstiga saker. Allt detta har jag levt efter förut, så det är bara att bestämma sig. Känner att min grundkondis fortfarande finns kvar, så resultat kommer ganska snabbt om jag bara får den berömda röven ur vagnen. Anledningen till att jag skriver om det här är att ni nu är mina vittnen;o)) Så att jag inte ska komma med dåliga ursäkter för att slippa undan.

Ni som känner mig vet att jag vurmar för ekologiskt och naturligt både när det gäller vad jag stoppar i mig och det jag har i ansiktet.

I somras blev jag kontaktad av ett företag som säljer ekologisk hudvård. De skickade produkterna till mig för att prova mot att jag skrev en recension här på min blogg. Produkterna baseras på ekologiska oljor.

Rengöringen Natural Cleanser
Innehåller ekologisk ricinolja och ekologisk olivolja.
Den masseras in i ansiktet. Därefter tar man deras Cleansing cloth (peelingduk), sköljer den i ljummet vatten och lägger över ansiktet en kort stund. Torka av och huden är både ren och torr. Den hjälper till att ta bort döda hudceller.

Återfuktning Natural Moisturizer
Innehåller ekologisk jojobaolja.
Efter rengöringen smörjer man in ansiktet med oljan. Jojoban hjälper till att återfukta huden.

Blev väldigt positivt överaskad. Jag kände mig verkligen ren och fräsch efter att han använt dessa produkter en kort tid. Ansiktet behöver verkligen inte dyra produkter innehållande massa skit för att bli rent. Dessa naturliga ingredienser gör verkligen susen för huden.

Jag använde produkterna på kvällen. Det tar bort sminket bra, fick gnugga lite extra om jag hade mascara men det var inga problem att få bort. Eftersom fett är det bästa att få bort fett med är olja exemplarisk att ta bort smink med. På dagarna använder jag andra produkter då oljan inte är lika bra som underlag för smink. Men nattetid ska huden vila, då är dessa produkter att föredra framför kemiskt framställda som "jobbar" för mycket med huden.

Återfuktaren går in i huden och gör den mjuk. Det enda är att jag haft lite svårt för jojobadoften som är lite rökig, men jag vande mig efter några dagar. Peelingduken är en stor del av rengöringen då den peelar och öppnar porerna, men efter ett tag var den svårt att hålla ren trots att jag tvättade den varje kväll med olivtvål och vatten och emellanåt i tvättmaskinen. Skulle behöva några stycken att varva med och byta ut med jämna mellanrum.

Men överlag får dessa produler högsta betyg av mig, min hud mår kanon:o) Kan varmt rekomendera dessa, de räcker väldigt länge och har bra pris. De lägger inga dyra pengar på flashiga förpackningar utan lägger vikten vid innehållet.

För mer information och för beställning gå in på www.ekologiskhudvård.se/ 

(Detta inlägg skrev jag igår, men glömde publicera det:o(.....typiskt mig)

Tack, vad glad jag blev när jag gick in på min blogg och möttes av alla era fina kommentarer:o))

Idag mår jag bättre, hög på antibiotika och Alvedon. Febern har gått ner men bröstet gör fortfarande ont. Har pratat med amningsmottagningen och de sa att om jag inte är bättre till nästa vecka vill de att jag bokar in en tid för att träffa en av deras läkare. Känns väldigt tryggt då de är experter på området. Mastit kan leda till böld i bröstet som i värsta fall måste opereras, fy fan då dör jag, vill INTE va med om det. De sa också att det tar längre tid för mastit att läka med hjälp av antibiotika om man jämför med tex halsfluss som går över på ett par dagar. Det sa inte läkaren igår, men han är å andra sidan allmänläkare och kan ju inte lika mycket om ammande bröst som amningsmottagningens folk.

Har ju känt en längre tid att jag varit öm i ena bröstvårtan och därför börjat pumpa för att det gjort ont att amma. Men då bröstet inte töms lika bra som när bebisen suger blir det stopp tillslut. Och när mjölken inte kommer ut tar den andra vägar innne i bröstet och infektionen är ett faktum. Men igår morse såg jag pyttelite var komma ut från bröstvårtan och blev lite fundersam. Sen gick det snabbt så jag knappt hann blinka. På en sekund, kändes det som, började jag frysa och hacka tänder och fick fruktansvärd värk i varenda kroppsdel från huvud till fot. Både mamma och Magnus sa att vi måste ringa läkare eller barnmorska då vi alla misstänkte att det hade med bröstet att göra. Fick dagens sista tid på vårdcentralen. TACK för det, annars hade det blivit 100 års väntan på akuten.

Magnus följde med mig dit medan mamma var hemma med Elvin. Satt som en hösäck i en grön skinnsoffa i väntrummet medan minuterna segade sig fram. Fy fan vad jag mådde skit då. Hade över 39 graders feber och trodde jag skulle avlida ett tag. Läkaren var jättebra. Han kände och klämde på båda brösten efter knölar. men fann inget sånt vilket hypokondriken Jenny tackade för. Han sa nästan direkt att det var mastit jag hade fått och skrev ut antibiotika. Jag blev dock väldigt paff över läkarens reaktion när jag sa att jag helammade. Han hade aldrig hört på maken och föreslog att jag borde sätta igång att ge riktig mat. Blev jäkligt irriterad av det men var alldeles för krasslig för att orka protestera, så Magnus fick argumentara emot lite istället. Läkaren hade inte en aning om att rekomendationerna är att helamma i sex månader (om man kan naturligtvis) och att så länge barnet mår bra och ökar i vikt behöver man inte stressa med att ge mat. Det är ett fritt val upp till var och en som en läkare, av alla människor, inte borde ifrågasätta på det där viset.

Resten av dagen och kvällen förflöt hemma i en dimma. Mamma eller Magnus kom med jämna mellanrum med Elvin så jag kunde amma. För övrigt tog de hand om honom helt och hållet medan jag låg däckad. I morse hade jag "bara" 38 graders feber och värken i kroppen är nu i skrivade stund borta. Men bröstet är ömt och hårt på ena sidan där infektionen sitter. Är så orolig att det ska bli en böld, men läkaren trodde inte det så jag hoppas han har rätt.

Magnus åkte till alperna i morse, han hade också feber igår. Han frös inatt och svettades i morse och var orolig ett tag att han inte skulle komma iväg. Men 6:15 imorse hoppade han in i taxin utanför porten. Pratade med honom för en stund sen och han mådde tack och lov bättre. Imorrn ska han åka skidor vilket han ser fram emot.

Nu har mamma fixat te åt oss, vi sitter i soffan och tittar på Galna proffesorn 2, på TV. Ska snart gå och lägga mig och hoppas må ännu bättre imorgon.

Och imorrn (läs idag) får ni inte glömma att köpa Aftonbladet med Söndagsbilagan:o))

Skulle lägga mig vid 21 igår, som vanligt, läsa lite och sen somna. Men Magnus kom in i vardagsrummet och just då började programmet Spårlöst på TV4. Inget någon av oss brukar titta på. Var det någon av er som också såg det?

Vi fastnade som två tungor på en lyktstolpe vid minusgrader.

Det handlade om en kille som heter Magnus. Han var adopterad från Thailand på 70-talet. Han ville söka sina rötter och hade redan sen innan hittat sin biologiska mamma. Hon berättade då att Magnus har en tvillingbror. Det kom naturligtvis som en chock och Magnus ville så klart hitta honom och tog hjälp av programmet Spårlöst.

Väl nere i Thailand hittade de barnhemmet de hade bott på som små barn, som drevs av nunnor. I deras papper stod det att tvillingarna hade dött. Plus att Magnus papper från den tiden inte visade några uppgifter om att han hade en tvillingbror. Magnus föräldrar skulle först adoptera en pojke, men han dog så de fick istället Magnus. Det slog honom då att det kanske skett ett missförstånd, han kanske inte var en av tvillingbröderna. Helt plötsligt vändes allt upp och ner och Magnus kände att hela hans identitet raserades. De bestämde sig för att åka till den biologiska mamman och fråga lite mer. Han tvivlade nu på att det var hans biologiska mamma. Väl där får deras tolk ett samtal från nunnorna igen. De hade hittat ett annat papper som sa något annat (de har ju inte direkt något crm-system på klostret, utan papper lite här och var).

(Nu fanns det ju inte på världskartan att vi kunde gå och lägga oss, måste ju se hur detta skulle sluta)

Tillbaka hos nunnorna stod det att båda tvillingarna hade blivit bortadopterade. Magnus såg att hans thailändska namn stämde överens med ena tvillingbroderns. Alltså stämde storyn i alla fall. Folkbokföringen i Bangkok visade att Magnus tvillingbror var bortadopterad till SVERIGE. De båda tvillingbröderna hade alltså båda blivit adopterade till Sverige och vuxit upp, levt i över 30 år i samma land, helt ovetandes om varandra. De ringde Magnus bror från Thailand och ni kan ju gissa att han lät något chokad när han får ett samtal från sin tvillingbror som han inte ens visste existerade.

Brodern mötte dem på Arlanda och såg ut som att han misstänkte att han var med i programmet Blåsningen, fortfarande helt förvirrad av chocken.

De träffades igen tillsammans med sina respektive föräldrar. De kunde ju lika gärna ha hamnat i samma familj. Båda föräldrarparen undrade ju så klart varför de inte blev erbjudna att adoptera båda bröderna. Men de blev alla glada över att ha mött varandra och kommer förhoppningsvis hålla kontakten.

Så jävla ballt rent ut sagt, att de fann varandra tillslut, tvillingbröderna.

Gissa vem som storbölade....(ledtråd: det var inte tvillingbröderna)

Gick upp 16 kg under min graviditet. Har gått ner 9 kg av dem. Några dagar före mammas 60-årsdag letade jag fram alla mina jeans som jag tidigare lagt lååångt in i garderoben. Tänkte jag skulle ha jeans och kavaj på kalaset, kändes snyggt och jag har verkligen saknat att ha jeans på mig, mitt absoluta favoritplagg. Jag sa glatt till Magnus att jag tänkte ha jeans på mig den helgen. Han tittade med skeptisk blick på mig och sa:
- Oooookeeeej.....visst,, om du tror det så...
- Vadå, sa jag upprört. Mina jenas är låga, jag knäpper dem ju ändå under magen (som forfarande finns en del av kvar).
- Hehehe, fick jag till svar.

Vände på klacken och gick demonstrativt ut från rummet för att minsann visa honom frugan i ett par jenas. Gick in i sovrummet och tog fram mina favoritjeans, drog på mig dem.....tills de fastnade ungefär vid låren/höfterna. Vafan!!! Det är inte möjligt.....

Eftersom jag är en sån ödmjuk person gick jag in till Magnus igen, med mina jenas halvt på mig. Sa ingenting, stod bara där. Magnus tittade upp från datorn, tittade på mig.....och brast ut i det mest fröjdfulla skratt jag hört på länge. Han riktigt frustade av skrattplågor.

Jag gick ut från rummet igen och kom tillbaka med ett par andra jeans på mig........halvt på mig. Samma reaktion av min man.

Fick en snilleblixt. Jag har ju ett par baggyjenas som är 100 nummer för stora. DEM kan jag ju ha, HAHA. På med den och de fick jag minsann på mig hela vägen, YAAY..........men de gick inte att knäppa... 

SLUTSATS: Dagliga hurtiga promenader med barnvagnen + upp och ner för alla trappor = få på mig hela jeans inklusive knäppa knappar.

Gårdagen började bra, läste ikapp mina favvobloggar, kände mig bättre, pysslade lite hemma, pratade med mamma i telefon. Sen var det klippt igen. Bara för att tjata ut hemorrojdhistorien lite mer så kan jag redan nu säga att läs inte mer om ni är känsliga.

Vid 11-tiden när jag var på toa, började det blöda från självaste bakdelen. Det slutade inte utan det kom mer och mer. Jag var ensam hemma och blev så jävla rädd. Försäkrade mig noga om att det inte kom från "det andra stället", vilket det inte heller gjorde. Allt bara brast, jag grät och visste fan inte vad jag skulle ta mig till. Tog mina telefoner, en rulle papper och en handduk och la mig på sängen. Fick byta papper i princip hela tiden. Ringde Magnus som sa att jag måste ringa sjukvårdsrådgivningen. Han gav mig numret då jag inte på några villkor kunde ta mig till datorn. Ringde och fick prata med en man:
- Hej, jag är höggravid och har problem med hemorrojder och nu har det börjat blöda väldigt mycket. Vad ska jag göra? Är det farligt?
- Jahaaa.......eehh......har du någon salva?
- Ja, jag har Scheriproct som min läkare skrivit ut.
- Mmmm.....okej........blöder det något?
- JAAA, DET VAR JU DET JAG SA ALLDELES NYSS OCH DET ÄR DÄRFÖR JAG RINGER!
- Jaha, ok. Men det ska det inte göra om man använder den salvan.
- NÄHÄ, MEN NU GÖR DET DET I ALLA FALL!
- Du får nog ringa din läkare så han får skriva ut något starkare.
- *Djup uppgiven suck* Som jag sa nyss så är jag gravid, jag får inte använda vilka läkemedel som helst.
- Ahaaa, okeeej...
(Idiot)
- Vänta ska jag kolla med en kollega som kan mer om det här än jag
(Låt mig prata med den personen i stället då.....)
Efter en stund var han tillbaka:
- Nu har jag pratat med min kollega. Hon sa att du ska ringa din läkare och få något annat utskrivet.
- Visst, tack och hej
KLICK.

Jag har alltid sån otur att få prata med kompletta inkompetenta idioter när jag ringer rådgivningen som det faktiskt heter. Blev ännu mer ledsen. Ringde Magnus igen och bad att få numret till Söderdoktorn där jag är listad. Ringde dit och fick prata med en fantastiskt gullig sjuksköterska som var både kompetent och empatisk. Hon blev bekymrad och sa att hon ville boka in mig hos en läkare. Hon bokade en tid kl 15. Jag låg där med papper tryckt mot baken och undrade hur i hela friden det skulle gå till. Hon bad mig försöka ta mig dit, annars skulle jag ringa igen.

Ringde Magnus igen som sa att han kan komma hem om jag vill. Visste att han skulle på ett kundmöte och tänkte se om någon annan kunde köra mig. Kommunalt var inte att tänka på och taxi kändes inte heller bra. Orkade inte sitta med en främling som pratade väder och strunt. Ringde Magnus mamma som gärna hade kört, men hon var på väg ner till Småland. Magnus syrra pluggar inför en stor tenta om ett par veckor, men jag ringde henne. Och hon sa att familjen är viktigast, självklart kommer hon och hämtar mig. Underbara svägerska!!

Blödningen hade mattats av, jag reste mig för att gå och klä på mig. Då började det blöda lika mycket igen. Helvetes jävla skit. Var bara till att lägga sig igen. Tessan kom och hon värmde mat åt mig som jag åt halvt liggandes. Sen efter en timme provade jag gå upp igen och då hade det äntligen slutat blöda. Men åh vad ont det gjorde. Vi åkte iväg och det var inte skönt att sitta i bilen. Varje kurva eller gupp var en obeskrivlig plåga och jag fasade inför läkrabesöket samtidigt som jag desperat ville få hjälp nu. Magnus mötte upp utanför, hans möte slutade innan min läkartid. Tessan satte sig för att plugga nere i caféet medan Magnus och jag tog hissen upp.

Naturligtvis var läkaren en ung kille.......som nu skulle kolla mig i röven. Men vad gör man inte för världsfreden. Men han var så otroligt trevlig och det kändes inte ett dugg förnedrande som jag hade förväntat mig. Magnus var med in, det kändes tryggt eftersom jag inte visste om det skulle vara obehagligt.

Läkaren undersökte mig och rådgjorde sen med en kirurg. Sen sa han att det finns två alternativ. Det ena är att sticka hål på eländet och tömma. Jag frågade lite blekt om vad man får för bedövning, varpå läkaren svarade:
- I princip ingen alls. Bedövningen tar dåligt där så det kommer göra så inihelvetes ont. (så sa han ordagrant) Men eftersom du är höggravid och snart ska föda så vill vi inte utsätta dig för det. Utan vi tar plan B istället. Du forsätter med salvan och tar Xyloproct stolpiller. Sen köper ni Alsolsprit, dränker in en kompress och lägger den emot. Byt ca var fjärde timme när den torkat. Det drar ut och torkar ut det onda. Men framförallt måste du få ordning på förstoppningen så du ska även köpa Laktulos som du dricker varje morgon. Frågade läkaren lite skämtsamt om det är det här som kallas fredagsmys. Jösses vad han skrattade.

Jag trodde laktulos var laxermedel och såg lite bekymrad ut. Men laktulosen hjälper till att få rätt konsistens och man får inte alls någon laxerande effeket att man ska springa som en tetting på toa stup i ett. Skönt tänkte jag. Läkaren sa att jag ska leva som vanligt och röra på mig lite lagom. Det är krystningarna på toaletten som är den allvarliga boven i dramat som gör att det aldrig försvinner. Men att ingen nämnt Laktulos innan förvånar mig. Det hade jag behövt ta för länge sen.

Vi hämtade ut allt på apoteket. Magnus och Tessan gick i förväg, jag vankade efter som en invalid Zeb Macahan. Tog en hutt Laktulos igår kväll och en i morse, bara för att få lite fart först hade läkaren sagt. Sen gick jag i förmiddags och väntade på resultatet. Salvor, suppar och spriten på plats. Sen kom det och jag kunde bara sjunga Halleluja. Hoppas på lika fantastiskt resultat imorrn. Allt ser redan bättre ut. Min kära man är den som kollar och utvärderar. För så är det, i nöd och lust heter det ju. Vi har inga problem med att kolla varandra i röven om det skulle behövas. Vi är ju för tusan gifta och lever ihop. Det är en enorm trygghet att faktiskt veta att det ser bättre ut. Det ger mig en mental styrka att jag kanske kommer bli bättre snart. Prydhet är ett begrepp vi knappt känner till här hemma.

Idag har jag tom lyckats hjälpa till med projekt städning av lägenhet. Vi har haft ett förfallet hem här ett tag. Magnus har inte hunnit och jag har inte kunnat. Vi har båda mått dåligt över skiten, man trivs inte när det är för stökigt hemma. Men nu ser det riktigt presentabelt ut igen. Underbart.

Det blev ingen mässa igår som jag hade sett fram emot. Men sötaste Ida ringde därifrån och frågade om hon skulle köpa något åt mig. Imorgon kommer hon och familjen hit och hälsar på istället. Äntligen lite socialt umgänge. Blir ju tokisolerad när dessa förbannade problem uppstår.

Blev ett långt inlägg, nu ska vi laga lite mat och sen ligga skavfötters i soffan och kolla på film hela kvällen. Vi kör på lördagsmys istället.

Håll nu tummarna att ni snart ska slippa inlägg om min bakdel för alltid!!!