Äntligen är vår älskade Lilla Stjärna här. Vi är så lyckliga att vi inte vet vart vi ska ta vägen. Kan nästan inte tro att det är sant! Den mest fantastiska upplevelse jag någonsin varit med om.

Tack alla underbara för era kommentarer och sms. Har läst och gråtit, läst och gråtit. Ni har varit världens bästa hejjarklack. Vi mår alla bra. Kom hem idag vid 13-tiden. Sov middag alla tre tillsammans i sängen, utmattade.

När jag ammar sitter jag helt förundrad över det lilla mirakel vi väntat på så länge. Insuper varenda liten detalj, att det är en liten människa som skapats av mig och Magnus, med hjälp från läkarvetenskapen. 

Nu har vi precis bytt blöja och satt på pyjamas. Far och son sitter och myser i soffan och jag vill in till dem så fort som möjligt. Skriver mer när vi landat i vårt nya liv. Då berättar jag om förlossningen och tiden därefter på BB.

Lilla Stjärnan i Landstingets fina kläder;o) Han är så bedårande söt. Ögon och panna är från Magnus. Mun och haka från mig. Näsan vet vi inte ännu, hihi.

Två timmar gammal. Världens bästa barnmorska Ritva ska väga och mäta. Kolla hur han håller sin knutna näve och arm i ansiktet. Så låg han i magen och så föddes han. Kom ut med den knutna handen tryckt mot kinden. Och så ligger han även när han nu när han kommit ut i stora världen.

 Lycka!

Far och son myser på BB. Återigen har vi lilla handen på kinden:o)

 På väg hem från BB idag.

Hur söt kan man vara på en skala??

Välkommen Lilla Stjärnan. Mamma och Pappa Älskar Dig!!

Imorse åkte vi in till Specialistmödrarvården kl 08:15. Vi körde CTG och därefter Ultra Ljud för att mäta vatten mängden. Vi trodde att vi skulle få åka hem för att återvända senare för igångsättning men så var det inte. Läkaren sa att Jenny skulle sättas igång nästan direkt så vi blev omplacerade till en föravdelning till förlossningen, där Jenny är nu. Vi trodde som sagt att vi kunde åka hem efter kontrollen så allt vi skulle ha med oss lämnade vi ju så klart hemma .

Efter omflytten till den nya avdelningen så fick Jenny en nål (för förberedande dropp) och sedan sprutade de in en gel som är till för att mjukna livmodertappen. Denna procedur kommer nu upprepas max 3 ggr om inte livmodertappen har mjuknat tillräckligt. Sedan kommer de stoppa in en balong som fylls med vatten för att mekaniskt vidga ytterligare. Sen efter något som förmodligen kommer kännas som en oändlighet kommer vi bli nerkörda till förlossningen för att med dropps hjälpa sätta igång verkarna (om inte jennys kropp sätter igång själv så klart).

Nu är vi äntligen på gång i alla fall, ni får hålla tummarna för oss!

Mvh

Magnus /Jennys man

Städa badrummen - check. Stod dubbelvik över badkaret och skrubbade, iiinga problem.
Slänga skräp - check. Sprang runt fortast på återvinningscentralen, full av energi.
Tvätta - check. Larvigt, är ju inte ens jobbigt.
Stryka - check. Plättlätt.
Dammsuga - gör mamma när vi föder barn.
Äta supermumsig middag tillagad av Magnus - check. Äta är jag bäst på.
Äta mascarpone med hallon och vanilj och riven choklad - alldeles snart till filmen. Det kommer jag vara ännu bättre på.
Föda barn - I wish. Har så mycket energi i kroppen att det skulle passa utmärkt att klämma ut den där soffgruppen nu.

Jaha, då har man varit gravid i 41 veckor......med en bebis som vägrar komma ut. Skrattanfallet igår ledde som sagt inte till någon förlossning utan snarare till inkontinens. Alltid något, hehe. Det är så lustigt, inatt har jag sovit bättre än på evigheter. Som tre timmar i sträck i två omgångar, plus de vanliga entimmespassen. Vaknade faktiskt vid 03:30 av värkliknande smärta. Blev överlycklig och slet åt mig mobilen som ligger på sängbordet för att ta tid till nästa värk.......som aldrig kom. Jag somnade om istället. Eftersom jag vaknade av värken så kan jag inte tänka mig att jag sov mig igenom flera efter det. Idag känner jag lite molande, men iiiiinget att hänga i granen. Så just nu känns det som att det blir SÖS imorrn bitti med igångsättning på eftermiddagen, OM inget mirakel sker innan.

Idag ska jag till återvinningscentralen och slänga skräp, städa badarummet, dammsuga och tvätta. Är rastlös som en påtänd Duracellkanin.

Knappt några värkar idag. Har kännt lite nu på kvällen igen men inte som igår, kanske ökar på om en stund. Var på Coop idag och jag hängde på vagnen som en pensionör på sin rollator. Fortfarande bruna flytningar som kommer. Vilade så fort vi kom hem medan mamma och Magnus gjorde LCHF-pizza, som för övrigt var lika gudomligt god som förra gången. Vi har tittat på film. På femman visade de filmen Elf med Will Ferrell. Är i det skedet att jag endast vill se söta komedier. Och då Will Ferrell är en stor favorit så var ju filmen perfekt. I en scen sveper han en 2-liters cola, sen lägger han en rap som varar i 10 minuter ungefär. Jag skrek av skratt i soffan. Kissade nästan på mig, blev orolig att det skulle komma mer otrevliga flytningar eller tom blod, kändes lite så. Men samtidigt kunde jag inte sluta skratta. Det blev en hysterisk situation med dubbla känslor. Jag kunde knappt andas tillslut. Vore väl själva tusan om inte det satte igång en förlossning. Mamma och Magnus fnissade och tittade på mig som om jag vore en alien. Jag skrattade och skrattade och skrattade. Gick sen dubbelvikt till toan, men det var inget farligt i brallan. Torkade skrattårarna och gick tillbaka till filmen. Fan va skönt det är med rejäla skrattanfall.

Snart dags att sova, men först ställa tillbaka klockan en timme. Shit, ytterligare en timme att ligga och försöka sova i sängen innan det blir morgon.

Föresten, i förrgår när mamma och jag var ute på promenad sprang det en råtta över gångvägen ca 2 meter framför oss. Mamma skrek och jag skrattade (intresseklubben antecknar).

Det börjar bli nervigt nu. Tidigare har jag haft sammandragningar som känts i magen ovanför naveln och sjävla molandet i magen nedanför naveln. Men igår hade jag något som säkert kan liknas vid värkar, kändes som kraftiga mensvärkar i kombination med att livmodern drog ihop sig, koncentrerat till nedre delen av magen under naveln. De kom regelbundet med 6-8 minuters mellanrum i sammanlagt ca tre timmar. Fick ta panodil när jag la mig. Somnade, men som vanligt sov jag uruselt. I morse när jag vaknade var alla värkar som bortblåsta. Har googlat runt och sett att många skriver att de har värkar som försvinner, sen kommer de tillbaka nästa dag igen...för att sen återigen försvinna. Tills det är dags för det tunga artilleriet att sätta in. Så jag förstår att det kan vara så här nu över helgen, men fyyy va drygt det är. Nu är det bara vänta som gäller.

Idag kom det mer bruna flytningar, dvs större mängd, så jag ringde förlossningen igen. Pratade med en jättegullig tjej som sa att det säkert är något på gång men att jag inte ska oroa mig att något är galet. Utan vänta på riktiga värkar och om det blir mer blod tex ska jag naturligtvis ringa, samt om bebisen inte skulle röra på sig. Men han hade buffkalas både inatt och imorse. Och alldeles nyss lyssnade Magnus på Lilla Stjärnans hjärta som slog så fint. Då det är lugnare i magen nu så behöver jag bekräftelse lite då och då, att allt är bra därinne. Stackars bebbe, han är nog lite trött på sin neurotiska mor. Jag känner mig som en sån där som kommer ringa förossningen var och varannan timme och ställa dumma frågor. Men som både mamma och Magnus sa så är de nog vana vid att blivande mammor ringer ofta så här på sluttampen. De säger även på förlossningen att man får ringa när man vill om man undrar något. Men ändå, jag kanske blockerar linjen för någon som verkligen ska föda NU, för att prata bruna flytningar. Det är ju lite dumt.

Men nu avvaktar vi lite till och hoppas att det kommer lite mer riktiga värkar snart. Mamma bakar gott LCHF-bröd och Magnus sitter vid andra datorn. Det råder ett lugn här hemma som gärna får bytas ut mot lite: är-allt-packat-vi-måste-åka-till-förlossningen-kaos.

Har haft lite mer färgat som hittat ut och vid ett tillfälle var det även en liten klarröd blodfläck på pappret. Då kände jag pulsen stiga! Mamma och jag började googla som två fanatiker. Hittade en väldigt bra och informativ sida, Barnsidan, där följande står:

Många får också en så kallad teckenblödning, vilken inte ska blandas ihop med slemproppen. Teckenblödningen beror på att små blodkärl i livmodertappen brister när livmodermunnen börjar öppnas.

Pratade med Magnus som promt ville att jag skulle kontakta förlossningen och i alla fall fråga. Så det gjorde jag. En underbart trevlig manlig barnmorska eller undersköterska svarade. Berättade att jag var beräknad den 17:e, att det var IVF graviditet och att jag ska sättas igång på måndag. Han bekräftade att det med största sannolikhet var slemproppen som låg i toan tidigare idag. Den klarröda blodfläcken förklarade han precis som texten ovan från Barnsidan, att blodkärlen brister när livmodermunnen börjar vidgas. Behöver inte oroa mig så länge det inte rinner utmed benen. 
- Föresten, känner du några sammandragningar, frågade han.
- Ja, det gör jag. Känner även mer molvärk nu. Men du, när är man egentligen i latensfasen?
- Jag är övertygad om att du inträtt den fasen nu, med tanke på teckenblödningen och din molvärk som även känns i ryggen.
- Men jag känner inget i ryggen, kan det ändå vara att jag är i latensfasen.
- Oh ja, det där är så olika. Jag tror att vi kommer ses innan måndag, sa han och lät väldigt glad.
- Nääää, tror du, utbrast jag glädjestrålande.
- Haha, ja det tror jag.
- Wow, det låter ju toppen, vill ju gärna att det kommer igång innan måndag. Vill så klart hellre att kroppen ska sköta det själv utan igångsättning.
- Det förstår jag. Men slappna av nu och njut av helgen. Det är bara att ringa igen om du undrar något mer.
- TACK!

Den manliga barnmorskan/sköterskan är min nya idol!!

Natten har varit jobbig. Vaknat varenda timme och stirrat ut i mörkret. Sov som längst i tre timmar i sträck mellan 3-6. Hade huvudvärk när jag vaknade. Mormor ringer nästan varje dag och frågar om jag är på BB än. Hon vill bara väl men jag storknar. Mamma fick svara, men jag tog luren sen i alla fall. Var nog lite kort i tonen. Har så dåligt samvete. Jag är så glad som har en mormor. Vi har förklarat att jag inte orkar att hon ringer och frågar hela tiden. Men hon ringer ändå, fast nu i andra ärenden bara för att kolla. Mamma kommer ju ringa henne så fort Magnus och jag slänger igen ytterdörren. Satt sen vid frukostbordet och bölade, mamma fick trösta. Hulkade och snörvlade ett bra tag. Vet att mina hormoner är i uppror nu. Det kommer gå över. Men här och nu är det lite påfrestande. Ringde upp mormor igen alldeles nyss och sa förlåt för mitt tråkiga beteende. Men hon är så söt, sa att det inte är något att bry sig om. Hon har ändå sån förståelse för att det är jobbigt för mig nu. Det var ett fint samtal. Min älskade mormor. Hon är ju så lycklig över den lilla pojke vi alla väntar på.

Ställde mig i duschen och duschade länge. Vattnet rann och jag riktigt kände hur det tog med sig min stress och mitt dåliga humör. Satte mig på toaletten och kissade efteråt. Av en händelse tittade jag ner i toan. Såg en brun strimma som låg där i porslinet och stelnade till. Vafan är det där. Det kan ju inte vara slepmproppen. Överallt står det ju att det ska vara genomskinligt med röda blodstrimmor i. Inte brun/beige. Gick ut från badrummet och rådgjorde med mamma. Bestämde mig för att ringa specialistmödravården och fråga. Pratade med en jätterar kvinna. Såg genom luren hur hon log lugnande mot mig. Hon var helt övertygad om att det var slemproppen. Förklarade att det kan övergå i mer brun färg om det inte kommer ut på en gång. Jag sa att jag kände inget när det kom. Men då sa hon även att det inte är som en korksruv som ploppar ut, de flesta märker inte alls. Hon frågade också om jag känner rörelser från bebisen. Det gör jag. Tackade och la darrande på luren. Wow, slemproppen har gått. Det kan ta flera dagar innan förlossningen kommer igång, men det är i alla fall ett steg till i rätt riktning. Var ju sen tvungen att väcka Lilla Stjärnan bara för att känna hur han rör sig. Man kan greppa tag om ena benet och det är så härligt. Han drar undan det så det glider ur min hand, vill sova vidare. Men han rör på sig och mamma är lycklig.

Ja gårdagen var verkligen piss och skit och vademecum. Därför är det så underbart med ER bloggläsare. TACK för era kommentarer, har suttit nu på morgonen och läst och läst och känt mig alldeles rörd. Vill även poängtera att jag verkligen tagit till mig det ni skrivit. Att ta tillvara den här tiden när han ligger i magen, att tarmarna hinner utvecklas mer, att jag får tycka det är jobbigt, att igångsättning även kan innebära en positiv förlossning, att man inte behöver få någon som helst förvarning innan det sätter igång. Tack ni underbara människor!

Vi åkte till MVC igår, mor Magnus och jag. Mor bjöd på lunch på ett mycket trevligt ställe på söder nära MVC. Barnmorskan undersökte mig, mitt fundusmått står still, brukar inte växa så mycket mer nu på slutet. Lilla Stjärnans huvud är äntligen fixerat. Hjärtat slog fint. Sen bad jag henne kolla min livmodertapp. Den är äntligen mogen, den är inte bakåtriktad längre, utan har börjat vrida sig framåt. Hon retade den lite för att på så sätt hjälpa till att få fart på allt. Får se om det hjälper. Hon ritade på papper hur livmodertappen ser ut pch fungerar, allt blev klart som korvspad och jag kände mig själaglad över den positiva utvecklingen. Det ÄR på gång, men det kan så klart dröja flera dagar till.

Alexandra var ju här i förrgår, hon hade varit i London i helgen och där hade hon köpt söta presenter till mig och bebisen. 

Jag fick goda kakor och ett ekologiskt vänskapste. Har inte provat än. Kakpaketet är ju så gulligt att jag inte vill öppna det:o)

Tre par strumpor och två bodysar med gulliga tryck.

En härligt mjuk flanellpyjamas i storlek större. Kalas! Små bebisar växer ju har jag hört, så det är toppen att ta fram den här framöver.

Imorse var det dags att ringa SÖS. Fick prata med en supergullig sköterska. Förklarade mitt ärende och har nu fått en tid på måndag morgon för CTG, flödeskoll, koll av fostervattenmängd och koll av livmodertapp. Ska vara där 08:15 och kommer med största sannolikhet bli igångsatt samma dag. Så efter undersökningarna får vi åka hem, duscha, äta, packa ihop det sista och sen åka tillbaka på eftermiddagen. Men som hon sa så kommer bergis bebisen på söndag kväll. Det är väldigt vanligt att när man får en tid för igånsättning så sätter värkarna igång några timmar tidigare.

Måste erkänna att det känns så mycket bättre nu. Som mamma sa i morse. Nu kan jag släppa på spännignarna mer, för nu har vi ändå en plan. Sen om det händer nåt innan , så är det en bonus. Plus att jag känner mig stärkt av alla era kommentarer. Fick även starta den här dagen med ett jättefint sms, en dikt av min bloggvän IVF-karusell. TACK!

Så om inte förr....så blir det bebisleverans på måndag/tisdag nästa vecka beroende på antalet timmar det tar:o)

Nu ska mor och jag ut på promenad.

Är så less nu. Inatt har jag inte känt någonting jämfört med natten innan som ingav hopp om värkar. Trots det har jag ändå sovit lika bra som en pungråtta på raveparty. Bökat omkring och stånkat som aldrig förr. Känner mig irriterad idag, kort stubin, svär som bara den om jag tappar något på golvet.....vilket händer typ HELA tiden. Magnus och mor trippar omkring för att inte detonera bomben som svävar omkring i lägenheten. Förklarar att det inte är dem jag är irriterad på, utan på hela grejen. Att bara gå och vänta. Vill inte ringa SÖS imorrn, vill inte komma dit och få bekräftat att inget hänt med öppningsskedet, vill inte få en tid inbokad för igångsättning. Vill bara få vara ifred, gå iväg som djungelkvinnorna och föda mitt barn. Orkar inte med alla frågor om jag fått barn än. NEJ, det har jag inte. Vet att alla vill väl, men jag börjar nog på allvar bli knäpp i huvudet. Är det så här man känner i slutet? Frågan är till alla er tappra som redan har klämt ut era 3-sits soffgrupper. Är nära till tårarna, tål inte mycket just nu. Sen kommer det dåliga samvetet. Vi har ju minsann kämpat i 4 år och genomgått 2 IVF-behandlingar och lyckats bli gravida. Jag ska vara tacksam och inte gnälla så förbannat. Men jag ÄR ju tacksam och världens lyckligaste. Men jag har väl ändå rätt att känna mig less och lite labil...eller? Det är väl inte endast de som blir gravida på egen hand som har ensamrätt på gnäll och skitdagar.

Alexandra kom igår med fina presenter. Vi ska till MVC idag på kontroll. Men jag skriver mer om det senare, då kanske jag är på bättre humör.

Kan någon ge mig en valium stor som en ishockeypuck!!!