I helgen hade vi orkan här hemma. Gänget från Halmstad anlände i torsdags kväll vid 22-tiden. Elvin sov redan, Magnus och jag satt och kollade på Lost (så klart) In med packning, sovande barn och trötta vuxna. Det var så underbart att se alla igen. Kändes så skumt att mina gamla vänner helt plötsligt stod på vår uppfart en helt vanlig torsdag. Vi kramades och fnittrade som barnungar. Sandras och Alexanders son Theo, som är nästan på pricken ett år yngre än Elvin, vaknade när han kom in i huset. Vi pratade, gick husesyn, stuvade in all packning och installerade gästerna i sina rum. Lugnet sänkte sig över huset och vi slocknade hela bunten.

I fredags morse ringde de från förskolan och frågade om Elvin kunde komma före alla andra och ta kort (gick ju inte så bra i torsdags som ni minns). Klockan var 7:50 när hon ringde och de underade om vi kunde vara där om 30 minuter. Där stod jag med en pyjamasklädd Elvin i famnen före frukost och antog utmaningen. Fick eld i baken, ner med Elvin i frukoststolen, sen upp och på med fina skjortan och västen igen, kamma håret åt rätt håll, klä på mig, kamma mitt hår, borsta tänder, jaga en skrattande Elvin runt i huset för att få på skorna. Allt medan signaturmelodin till Benny Hill spelades i mitt huvud.

Vi kom fram, Elvin fick syn på kamerautrustningen och började gråta. Efter lite lirk och bus fick vi honom att slappna av och till och med le en smula. Klick, klick, färdigt. Hem igen för en andra frukost för Elvin och en första för mig. Alla mina vänner var uppe och det var så härligt att komma in i vårt hus och höra välkommen hem inifrån köket. 

Från vänster: Sandra (som för övrigt är gravid med Theos syskon), Jenny (även känd som Sigrun Stenmur) också jag (nörden med Dallas-linne) Vi tre har varit vänner i över 20 år:)

Här har vi då grabbarna grus: Magnus, Elvin, Alexander och Theo. 

För en gångs skull ville Elvin ha på sig sina solbrillor.

 Elvin var väldigt förtjust i Alexander, även om han inte hade så mycket hår på huvudet. Som ni vet älskar ju Elvin att pilla i allas hår.

En fantastiskt söt Theo. 

Vi kunde knappt tro våra ögon när vi skulle äta efterrätt. Eftersom Magnus och jag kör med LCHF gjorde vi en efterrätt bestående av grädde, mörk choklad och rivet limeskal. Vi lät Elvin smaka och beredde oss på skratt åt hans grimaser som säkert skulle visas. Men de grimaserna blev vi blåsta på för Elvin absolut ÄLSKADE chokladen. Och då vill jag noga poängtera att choklade inte var 70% (det är ju för mesar;) Vi hade 90% kakaohalt i chokladen. Men Elvin tyckte visst inte det var bittert, han åt och bad om mer, åt och bad om mer. Vi fick stoppa honom tillslut.

I väntan på frukost. Herregud, känns som att vi inte gör annat än äter. 

Dagen efter att våra vänner åkt hem igen stack vi iväg till Toys r us i Barkarby. Elvin fyller snart två år och vi ville åka dit för att se vad Elvin tyckte om att leka med. Jisses, han lekte ju med ALLT. Inte blev vi klokare när vi åkte därifrån. Men det lutar åt en stor traktor eller lastbil.  

Den musikaliska ådran kom fram. Han satt på lilla scenen och spelade och sjöng i säkert 20 minuter.

Celine ville också vara med och stod för skönsången medan Elvin kompade.

Hej mina vänner. Jag har inte slutat blogga, men har haft en välbehövlig paus från det elektroniska livet (förutom FB som blivit ett jädrans gift, kanske för att det är så enkelt att skriva korta grejer där). Jag och min familj mår bra och vi har haft, och har fortfarande, en underbar sommar. Nästa vecka börjar inskolningen på den nya förskolan för Elvin, därefter sätter jag igång med bloggeriet igen.

Lite kort kan jag säga att vi har haft en ljuvlig vecka i Montenegro, en på västkusten och en i Mariefred. Elvin har ett ordförråd på ca 30 ord, han lär sig i princip ett nytt ord varje dag. Jag har fortfarande inget jobb, har sökt ca 50 st sen i mars. Däremot har jag en medryttarhäst på gång vilket känns helt fantastiskt roligt. Ska träffa kusen på söndag, stallet ligger ca 20 minuter härifrån.

Har ridit gryningsritt i Stockholms city i juni och i söndags red Magnus och jag islandshästar utanför Uppsala.

Om ca två månader fyller Elvin 2 år och jag 40 år (fyyyy faaaaaan rent ut sagt......fast i natt drömde jag att jag fyllde 60 så det kunde ha varit värre, haha)

På återseende......om ni fortfarande finns kvar här vill säga;o)

Frånvarande bloggare är nu tillbaka med nya krafter. Vissa perioder i livet falnar mitt datorintresse, till och med när det gäller blogg och Facebook. Har ägnat mig åt jobbsök, familj och trädgårdsskötsel. Har sökt ca 30 jobb och varit på två intervjuer, så något bra står det i alla fall i min CV. Har inte fått svar än på något jobberbjudande med 35 000 i månadslön, men det kommer nog;o) Att söka jobb är ett deltidsjobb i sig, som tack och lov hinns med nu när Elvin går på förskolan. Inskolningen har gått bra, Elvin trivs. Men helgen innan påsk blev han väldigt sjuk. Biverkning av trippelvaccinet. Han låg däckad med över 40 graders feber. När han mådde bättre och varit feberfri en dag blev det förskolan igen, men då han varit hemma sjuk i några dagar var det lite tufft att komma tillbaka. Trots att det bara blev två dagar för honom förra veckan, ringde de andra dagen och sa att han var så ledsen att jag fick hämta honom redan vid 12-tiden. När jag kom, släppte han det han höll i händerna, kom fram till mig och slog armarna runt min hals. Sen släppte han inte mig förrän jag lirkade loss honom i bilen.

Under helgen han var sjuk var mamma och Jan här, så vi var fyra stycken som kunde hjälpas åt att bära en feberhet Elvin som ville ha mycket närhet och gos. På söndagen var han så pass pigg att vi åkte till Norrtälje och firade min moster som fyllde år. Det var strålande väder och Elvin knatade runt på deras stora tomt, som var full av blåsippor, och lekte. Han trivdes med att vandra runt, sitta ute och äta och mysa i hammocken.

Påskhelgen tillbringade vi i Mariefred hos Magnus föräldrar, det var skönt med lite miljöombyte. Elvin blev piggare och nu kan man säga att han, förutom snorig näsa och slemhosta som han haft i FYRA VECKOR, faktiskt är frisk (låter jäkligt knasigt, men så är det). Under påskhelgen har även Elvins språkutveckling exploderat. Han lärde sig säga pappa, bräka som ett får, samt experimentera med nya ljud och tonlägen. Elvin stod på tå och spelade på farmors och farfars piano samtidigt som han sjöng: LALALALALALALAAA...Han följer flera instruktioner och har stenkoll på flera av våra dagliga rutiner. 

Till exempel vill Elvin alltid slänga soporna. Varje bajsblöja lägger vi i en påse och slänger direkt i soptunnan. Elvin har koll och accpeterar inget annat än att själv få slänga den. Han tar den i handen och släpper den inte förrän man öppnat locket till tunnan. Ibland tar han även den "vanliga" soppåsen och ställer sig vid dörren, där han visar att han vill gå ut och slänga den. Älskar den här bilden från Mariefred, stor kille - stor påse, liten kille - liten påse.

Promenad under påskhelgen. Elvin som äntlingen mår bättre efter mycket hög feber.

Det blev så klart målning av ägg på påskafton. Elvin älskar att måla.

I måndags, annandag påsk, var vi på Skansen med Sara, Alex och Celine. Vi åkte två karuseller med Elvin, flygplan och en typ av farfars bilar. Elvin grät på båda. Han gillar inte karuseller, inte i år i alla fall. På flygplansturen frågade killen som skötte karusellen om han skulle stanna när han hörde Elvin tjuta. Ja tack, sa jag och log tacksamt mot honom. Sara som satt i planet bakom utbrast: VA, ÄR DET REDAN SLUT. Jag ropade lite diskret: Nää, det är bara vi som ska av, Elvin ville inte åka mer än tre varv. Det var flera som började kliva ur sina plan med barnen. Killen som jobbade där fick springa runt och säga: Sitt kvar, sitt kvar, det var bara en som skulle av som var ledsen! Jag krånglade mig ur och bar ut Elvin medan jag log och sa ursäkta till de jag gick förbi. Resten av turen tittade vi på medan de andra fortsatte turen. Elvin tittade med stora ögon och pekade samtidigt som han sa: DÄ, DÄ, DÄ, DÄ, DÄ.....ungefär 100 gånger:o) Han är nog som sin mor, behöver lite tid att vänja sig innan han vågar åka nya karuseller.

Picknick i det gröna. Försök hålla två 1-åringar på en filt medan de äter. HAHAHAHAHA. Strax efter den här bilden togs fick vi sätta dem i vagnarna. De kunde inte springa omrking på grund av stora fåglar som såg ut att vilja äta små barn samtidigt som de sket överallt (fåglarna alltså).

Promenad mellan brunbjörnar och sälar. De ugna tu ville hålla varndra i handen.

Den här bilden behöver inga ord, den är bara så fantastisk.

Inget besök på Skansen utan att rida Dalahäst från Mora. Celine tyckte hästen var för långsam.

Får se om Elvin får sin mammas hästintresse. Röda hästar med mönster på verkade han gilla i alla fall.

Mamma ville galoppera lite också.

Den här killen sover inte. Han har nöjt hasat ner i vagnen efter att ha klämt en hel våffla till mellanmål. Där låg han och snackade för sig själv i säkert 20 minuter medan vi andra åt våra våfflor och plirade mot solen.

Remissen till Astrid Lindgrens har kommit, vi ska dit på fredag för att kolla upp Elvins rygg bland annat. Känns lite nervöst så klart. Men vi får hoppas det går bra.

Har funderingar på att byta min blogg. Den handlar ju inte om barnlängtan längre. Ska klura lite på saken. Då kommer jag även garanterat byta adress också. Jag hoppas att ni alla vill följa med då. Men detta ligger än så länge på planeringsstadiet, så det dröjer. Det ska designas, kommas på nytt namn mm. Men då vet ni vad jag klurar på;o)

Nu har vi praktiserat på tvåbarnslivet i över ett dygn. Sara och Alex är i New York för er som undrar. Jag är inte ett dugg avundsjuk;o) Älskar New York, var där för 8 år sen och föll direkt för den fantastiska staden. Skulle kunna ta familjen och flytta dit på ett par år vilken sekund som helst.

Celine kom igår morse och var hemma med Magnus medan Elvin och jag först åkte till Bvc för 1,5-årskontroll och sen till förskolan för inskolning. På Bvc gick allt bra. En knodd på 1,5 ska kunna hämta saker på instruktion, bygga med klossar, rita med krita, säga 8-10 ord och peka ut olika kroppsdelar. De ska kunna bygga två klossar på varandra, kanske tre. Det låg fem klossar framför Elvin, han byggde snabbt ett torn av allihopa. Rev ner, byggde upp igen. Bvc-sköterskan berömde Elvin och sa att han pysslade med överkurs. 8-10 ord kan han inte, men språkutvecklingen är så individuell att det inte spelar någon roll. Han kan säga: vovve, hej, mamma, där, öra. Han förstår massor av det vi säger, kan följa enkla instruktioner. Han äter oftast helt själv utan assistans, ordentligt med sked. Han kan rörelserna till Imse vimse spindel och till Litet hus vid skogens slut.

I princip alla som träffar Elvin har påpekat att han går så roligt. Elvin har en lätt framåtböjd överkropp och lätt böjda knän när han står och går. Jag påpekade detta för Bvc-sköterkan, då jag börjar känna mig lite trött på alla kommentarer. Oroar mig att det är något fel med Elvins rygg eller ben. Elvin fick gå runt i det lilla rummet i bara blöja så sköterkan skulle kunna se ordentligt. Hon höll med om att Elvin har en annorlunda stil när han går. Frågade om hon fick hämta barnläkaren för en koll. Självklart, sa jag. Barnläkaren var mycket trevlig och rar, hon tittade när Elvin gick runt och tuggade på klossar i rummet. Tittade och kände på hans rygg. Hon sa att han har jättefin muskulatur i ryggen, men ville skicka en remiss till en sjukgymnast som är specialiserad på barn och till neurologen. Det behöver inte vara fel på Elvin, men en sjukgymnast kan se mer noggrant samt ge oss övningar om det skulle behövas. Hos neurologen kommer Elvins rygg att röntgas för att se om allt ser okej ut. Utifrån sjukgymnastens koll bestäms vilken del som ska röntgas då man inte vill utsätta ett sånt litet barn för onödig strålning genom att röntga rubbet. Läkaren var noga med att säga att det inte är något fel i Elvins hjärna eftersom det låter lite dramatiskt att han ska träffa en neurolog. Men de är väldigt bra på ryggar och hitta konstigheter där också. Jag blev så klart glad över att de tog mig på sånt allvar och ville få mer expertisa utlåtanden. Samtidigt blev jag så överumplad av informationen, var inte riktigt beredd och jag blev lite rädd och orolig. Hade nog innerst inne räknat med att de skulle säga att det inte var något att bry sig om, att det är helt normalt, att alla är olika. Men istället ska han få två olika remisser. Mammahjärtat började galoppera lite då. Givetvis är det väldigt bra att det görs något nu när han ändå är så liten, än senare i livet, OM det nu är något knasigt.

Inskolningen går bra. Elvin är så självständig och går iväg och leker och upptäcker på egen hand. Men han kan också gå fram till ett annat barn, damma till vederbörande i skallen eller sno leksaker. Elvin behöver verkligen lite uppfostran, så förskolan är toppen. Nu har vi varit där i två dagar. Känner fortfarande lite ångest över att snart behöva lämna honom där, men jag hoppas det känns lättare för varje dag som går under inskolningen. Igår var det skitjobbigt. Kändes inte riktigt rätt att ha honom där. Det kändes rörigt, tråkiga lokaler och en del större barn som inte gillar småungar. Det var en klump i magen när vi åkte hem. Men idag kändes det lite bättre så jag hoppas att veckan slutar med en superduperfredag. Tjejen som ansvarar för Elvins inskolning är i alla fall toppenbra.

Det är underbart med Elvin och Celine ihop, de är som syskon. De leker, bråkar, busar, skrattar, och drar varandra i kläder och hår. Man ser så tydligt hur bra de trivs tillsammans och hur mycket de tycker om varandra. På dagarna när Elvin och jag kommer hem, umgås han och Celine som Knoll och Tott tills det är läggdags. Magnus är hemma de här dagarna och jag måste säga att fy fan vilket team vi är. Det går skitbra att ha två barn, ta hand om deras katter samt alla miljoner sysslor som tillkommer i familjepaketet; byta blöjor, torka bort intorkad mat från bord, stolar och golv, plocka undan leksaker...som plockas fram direkt igen av två busungar, leta efter husgeråd som kidnappas från köket och göms lite här och där, hindra barnen från att äta jord, sanera dem i badkaret för att få bort snor och matrester som sitter fast i håret, trösta, natta mm mm.

Erkänner att jag är väldigt väldigt trött och nu är det nog dags att smacka igen locket på datorn och dra ner rullgardinen...