Tapetjakten

23. augusti 2010 22:27

Från bloggträffens ljuvliga dag i lördags, har söndagen och måndagen präglats av tapetletning. Efter att ha besökt diverse måleributiker ville vi ge de billigare alternativen en chans: Hornbach (skitkvalitet och skitfula tapeter), Bauhaus (en hyfsad tapet, resten skit), Rusta (hör och häpna, flera okej tapeter, men kvaliten, njaaa), K-rauta (jösses, riktigt hyggliga tapeter och okej kvalitet). Men kräsna som vi är blev det inget "nu-jävlar-slår-vi-till".

Då vi var i Kungens kurva och kollade butiker blev det matpaus på Heron City. Elvin var oerhört fascinerad av vattenfontänen.

Idag åkte vi till måleributiken i Alvik. Elvin och jag åkte först in till stan för att hämta Magnus. Nog fasen körde jag fel!!?? Vips var jag inne mitt i gröten, svor som en borstbindare samtidigt som jag kvittrade glatt med en smått trött Elvin som protesterade i baksätet. Lyckades hitta både man och komma till måleributiken.

Elvin kryper runt i första måleributiken vi besökte idag, i Örby. Elvin blev alldeles till sig över de stora ytorna och kröp målmedvetet framåt marsch.

 

Elvin ska så klart in där det är lite trångt. Han fastnade mellan en tapethylla och en pelare, gungade fram och tillbaka för att komma igenom, men icke. Han satt fast.

Men stod ändå nöjd och spanade tills mor kom till undsättning och bände loss honom som en vinkork. Då började han gräva i blomkrukan som står brevid honom i stället. Fick rusa fram. lite snabbare den här gången, och plocka blad som satt fastkilade mellan fingrarna.

När vi kom till Alvik fick Elvin återigen härja runt på golvet. Då testade han att köra vagn. Filmade en bit av det, men han körde hela vägen från ena änden av butiken till den andra, med några pauser.
Sen kräktes han lite på golvet, Magnus fick hålla fast Elvin som gärna ville gegga runt det, medan jag sprang och rev av papper på toan fär att torka både barn och golv lite diskret. Allt detta medan vi försökte kolla tapeter. Men vi lyckades faktiskt hitta flera vi gillade. Nu är det bara fasen, bestämma oss vilka vi vill ha, som är kvar.
Ja just det. Vi var ju på bio igår. Pratade om det under dagen när vi kollade tapeter. Magnus mamma sa att hon gärna är barnvakt då. Men vi kände när vi kom hem vid 18 att vi nog inte orkade åka på bio. Elvin badade och vid 19 gick jag in i vårt sovrum med honom. Medan jag låg där brevid honom och gav välling, sjungandes En elefant balanserade.....kände jag helt plötsligt att jag faktiskt ville gå på bio. Magnus var inte svårövertalad, hans mamma var där inom 40 minuter. Vi drog iväg, köpte popcorn och sjönk ner i biofåtöljerna. Eclipse - *suckar-ack-så-bra*. Det var en välbehövlig paus i flyttstressen. Trötta, men nöjda stöp vi i säng vid midnatt.

Och förutom det så har det packats kartonger... 

Kort och koncist

14. augusti 2010 09:52

Igår pallade ingen av oss laga mat, så det blev en tripp till stan med lunch på Organic Green. Trots att jag inte är vegetarian, är två av mina favorit-lunch-ställen i stan vegetariska: Organic Green på Rehnsgatan och Hermitage på Stora Nygatan. Båda ställerna har vällagad mat från grunden, hembakat bröd med hummus och flera goda rätter att välja på. Kan varmt rekomedera dessa ställen och jag kan lova att ni inte saknar de blodiga biffarna;o)

Vi såg Snabba Cash igår kväll. Den var förbaskat bra. Vi satt som två tända ljus hela filmen. Slutet var lite öppet, hade några funderingar kring vissa saker. Men dörren står ju på glänt för en uppföljare...

Var inte så vidare uppkäftig när jag vaknade i morse. Elvin var på strålande gott humör. Det tog 20 minuter för honom att somna igår, det var gallskrik som vanligt. Men vi får ha tålamod. Blev ju lite sent med filmkvällen och i morse satte sig Elvin upp i sin säng, klockan visade strax innan 6. Elvin fick komma till vår säng där han efter ca 30 minuters bökande somnade om i en konstig ställning. När jag vaknade, innan jag hann öppna ögonen, kände jag mig iaktagen. Öppnade ögonen. Elvin sitter precis brevid mig och stirrar. När han ser att jag vaknar, börjar han hoppa sittandes och skrattar förtjust. Älskade, älskade unge, kan man vakna på ett trevligare sätt.

Nu sover han sin förmiddagsvila med pappa som inte ens gått upp än. Så han fick ligga kvar när jag kom in i sovrummet med Elvin. Nu ligger de med armar och ben huller om buller. Jag har packat en kartong till, vikt tvätt och rensat ut gammalt skit ur skafferiet. Saker som står längst in i skafferiet törs man ju knappt kolla "bäst-före" datum på.

På agendan idag står följande:
- Åka till återvinningsstationen och slänga skräp
- Åka till stadsmissionen med en säck kläder
- Vattna blommorna hemma hos svägerskan
- Kolla tapeter i Måleributiken i Alvik

Det lutar åt att min mamma, Jan och bonusbrorsan Daniel kommer upp till oss i början av september och hjälper till med att måla, tapetsera och sätta upp en vägg i vårt nya hus. Jan och Daniel är grymt duktiga på allt som har med hantverk att göra. Sen ska vi byta ut de hemska furuluckorna i köket mot vita släta, samt införskaffa en divansoffa. Målet är att allt det ska vara klart till Elvins 1-årskalas som kommer gå av stapeln den 30 oktober (han fyller den 26:e som är en tisdag, så vi väljer att ha kalas på lördagen).

Det var allt för idag. Ha en fin dag alla mina kära bloggläsare:o)

Insnöad både i hem och i skallen

22. februari 2010 13:16

De efterkommande nätterna efter mjölkstockeriet, har varit bra. Har sovit på rygg (älskar att sova på sidan men man får offra sig) med linne, bröstvärmare, långärmad pyjamaströja, täcke och fleccefilt. På nätterna när jag vaknat och tittat på min man ligger han oftast utan täcke då han är så varm, medan jag ligger inbäddad som om jag låg på ishotellet.

Elvin däremot har vaknat vid 1 som vanligt, men då har jag gett honom nappen så han somnade om i en till två timmar för att då få mat. Jag är trött som en gnu. Bristen på nattsömn har nu börjat ta ut sin rätt. Känns som att jag snart inte pallar mer. Mitt huvud känns lika insnöat som världen utanför. Men tack och lov går vi mot ljusare tider, då blir jag oftast piggare överlag ändå. Den här veckan skulle Emelie och Minna komma till Stockholm, men den eländiga snön ställde till det så de får skjuta upp den resan. Det gjorde dem rätt i, inte värt att åka om väglaget är som det är.

Snacka om insöade. Idag är all tunnelbanetrafik ovan jord inställd. Ersättningsbussarna blir proppfulla direkt så mängder av människor blir stående på busshållplatserna, då överfulla bussar kör förbi. Tack och lov slipper man ge sig ut och trängas med andra som ska till jobbet.

Balkongen är så full med snö att vi nog måste skotta den, så man inte en dag kliver ut och hamnar på uteplatsen hos grannen längst ner.

.

Bilden togs för ett par dagar sen, det är ännu mer snö nu!! En stackars vissen krukväxt står där också, som blev för varm inne och kolapsade kan man säga. Nu får den istället njuta av den svala brisen utanför...

I lördags var Magnus bror, och Elvins gudfar Thommy här med sin söta flickvän Paula. Vi åt god mat och kollade på Top Secret, en gammal klassiker som jag och mina vänner i Halmstad älskade och som vi såg i princip en gång i veckan:o)

Ett litet klipp från Top Secret: I know a little German (hehehe)

 

Precious

8. februari 2010 11:35

Jag känner att jag bara måste skriva ett helt inlägg om filmen Precious. Vi såg den i lördags och sällan har en film påverkat mig så mycket. När eftertexten rullade satt Magnus och jag tysta länge länge. Sen började jag gråta. Vaknade tom ett par gånger under natten och tänkte på filmen och hur mitt hjärta värkte av saknad och kärlek till min son som låg och sov tryggt i sin säng vid vår fotända.

Filmen handlar om den 16-åriga Precious, hon är analfabet, bor i Harlem och väntar sitt andra barn med sin pappa som våldtagit henne sen hon var tre år. Hon är överviktig men ändå osynlig. Mamman slår henne och myndigheterna förstår inte hennes fruktansvärda situation. En av scenerna i filmen är bland det värsta jag sett i hela mitt liv på film. Den var så vidrig. Magnus flög nästan upp och ställde sig i fåtöljen med händerna för ansiktet. Jag satt på yttersta kanten och minns inte om jag ens andades. Sen kom tårarna. Ville omedelbart springa till min sovande son, slita upp honom ur sömnen och bara krama, krama, krama honom och aldrig släppa taget.

Men trots det fruktansvärda man får ta del av så har filmen också ett ljus. Precious träffar en lärare som på ett fantastiskt sätt engagerar sig i henne. Mariah Carey spelar en socialsekreterare som också korsar Precious väg ut genom helvetet.

Filmen baseras på en roman skriven av Sapphire. Hon jobbade som lärare i Harlem på 80-talet. Upptäckte till sin fasa att många kvinnor där inte ens kunde alfabetet. Hon mötte även en kvinnlig elev, 32 år som berättade att hon hade en dotter på 20 år med sin far som våldtog henne. Sapphire mötte fler öden på skolan och inspirerades flera år senare att börja skriva om de fasanfulla problem som alla verkade blunda för. Det blev romanen om Precious.

Precious på väg till skolan, 16 år och gravid.

Precious mamma som är hemma hela dagarna och ger sig på sin dotter med både psykisk och fysisk misshandel när hon kommer hem.

Precious, hennes mamma och Precious 4-åriga dotter med Down Syndrom. De väntar på en socialsekreterare angående socialbidrag. Mamman smörar som fan för henne när hon väl kommer. Men så fort dörren stängs bakom henne åker ciggen fram och svordomarna haglar över både dottern och barnbarnet.

Den fantastiska läraren som blir den första ljuspunkten i Precious liv.

Mariah Carey (som jag aldrig gillat) gör en enastående insats som osminkad socialsekreterare. Hon är grymt bra i filmen.

Fantastiskt skådespel av alla aktörer.

DENNA FILM MÅSTE DU SE, oavsett om du är man eller kvinna, förälder eller ej. En förbannat viktig film. Men en särskild varning utfärdas till gravida och föräldrar, ni kommer förmodligen böla ihjäl er. Men glöm inte vad jag skrev längre upp, filmen har även ett ljus, ett starkt ljus som gör att man flera gånger även sitter och vrålar: YES, DÄR SATT DEN!!!

Taggar:

Kategorier: Film & Tv

Spårlöst

2. februari 2010 10:39

Skulle lägga mig vid 21 igår, som vanligt, läsa lite och sen somna. Men Magnus kom in i vardagsrummet och just då började programmet Spårlöst på TV4. Inget någon av oss brukar titta på. Var det någon av er som också såg det?

Vi fastnade som två tungor på en lyktstolpe vid minusgrader.

Det handlade om en kille som heter Magnus. Han var adopterad från Thailand på 70-talet. Han ville söka sina rötter och hade redan sen innan hittat sin biologiska mamma. Hon berättade då att Magnus har en tvillingbror. Det kom naturligtvis som en chock och Magnus ville så klart hitta honom och tog hjälp av programmet Spårlöst.

Väl nere i Thailand hittade de barnhemmet de hade bott på som små barn, som drevs av nunnor. I deras papper stod det att tvillingarna hade dött. Plus att Magnus papper från den tiden inte visade några uppgifter om att han hade en tvillingbror. Magnus föräldrar skulle först adoptera en pojke, men han dog så de fick istället Magnus. Det slog honom då att det kanske skett ett missförstånd, han kanske inte var en av tvillingbröderna. Helt plötsligt vändes allt upp och ner och Magnus kände att hela hans identitet raserades. De bestämde sig för att åka till den biologiska mamman och fråga lite mer. Han tvivlade nu på att det var hans biologiska mamma. Väl där får deras tolk ett samtal från nunnorna igen. De hade hittat ett annat papper som sa något annat (de har ju inte direkt något crm-system på klostret, utan papper lite här och var).

(Nu fanns det ju inte på världskartan att vi kunde gå och lägga oss, måste ju se hur detta skulle sluta)

Tillbaka hos nunnorna stod det att båda tvillingarna hade blivit bortadopterade. Magnus såg att hans thailändska namn stämde överens med ena tvillingbroderns. Alltså stämde storyn i alla fall. Folkbokföringen i Bangkok visade att Magnus tvillingbror var bortadopterad till SVERIGE. De båda tvillingbröderna hade alltså båda blivit adopterade till Sverige och vuxit upp, levt i över 30 år i samma land, helt ovetandes om varandra. De ringde Magnus bror från Thailand och ni kan ju gissa att han lät något chokad när han får ett samtal från sin tvillingbror som han inte ens visste existerade.

Brodern mötte dem på Arlanda och såg ut som att han misstänkte att han var med i programmet Blåsningen, fortfarande helt förvirrad av chocken.

De träffades igen tillsammans med sina respektive föräldrar. De kunde ju lika gärna ha hamnat i samma familj. Båda föräldrarparen undrade ju så klart varför de inte blev erbjudna att adoptera båda bröderna. Men de blev alla glada över att ha mött varandra och kommer förhoppningsvis hålla kontakten.

Så jävla ballt rent ut sagt, att de fann varandra tillslut, tvillingbröderna.

Gissa vem som storbölade....(ledtråd: det var inte tvillingbröderna)

Taggar:

Kategorier: Allmänt | Film & Tv | Hälsa & Träning

Dags att ändra lite

16. januari 2010 23:54

Tack för alla kommentarer och tips i förra inlägget. Istället för att svara var och en så skriver jag här att jag har tagit till mig det ni skrivit. Underbart att ni skriver och delar med er av era erfarenheter och tankar, det uppskattas av bloggförfattaren:o) För det första ska vi prova att bada honom varje kväll innan läggdags. Som Maria skrev använder vi också ekologisk olivolja i badet, vilket jag också tror är mycket bättre än sk barnoljor som innehåller ämnen man kan ifrågastätta om de är bra för spädbarns hud.

Inte för att kvällarna är något större problem, men det kan ändå vara bra för honom att förstå att det är läggdags då han är lite grinig även på kvällarna. Sen är det så klart dagens alla intryck som även påverkar den lilla söta hjärnan som växer och utvecklas och inte hinner sortera allt ännu. Därför kan nog ett kvällsbad vara lugnande för honom, plus att han verkligen älskar att bada. Det viktigaset är som sagt att göra lika varje dag. Sen när han är van att gå och lägga sig en viss tid så kan man ju minska ner på badet till ett par gånger i veckan istället.

Igår efter allt gråt sommnade han strax innan 20:30, varpå han sov i ÅTTA TIMMAR innan det var dags för första matpausen.

En annan sak jag funderat på är att ändra tid för tvåtimmarspromenaden till eftermidagarna istället. På förmiddagarna är han ju hyfsat utvilad efter natten och ganska lugn. Han brukar somna vid 10-snåret. Det gjorde han även idag, precis innan vi skulle åka iväg. Då slog det mig att då eftermiddagarna blir långa utan sömn så borde vi kanske ta promenaden någonstans mellan 14-15 i två timmar istället. För då är det endast max tre timmar innan kvällsrutinerna sätter igång. Då hinner han inte bli övertrött. Ska börja med det from måndag och se hur det fungerar. Att köra vagnen inomhus var ett bra tips. Med då vi bor på tredje våningen utan hiss så har vi vagnen i bilen för att underlätta så mycket som möjligt för mig på dagarna.

Idag åkte vi till Alex och Sara. Nu är det bara fem veckor kvar till beräknad förlossning, Saras mage hade växt rejält sen sist. 

Det är så roligt att busa med Alex.

Idag var det minsan inte så svårt att somna. I Saras famn slocknade Elvin på fem röda. Han vilade tryggt på hennes stora fina mage. Vi tog en promenad alla fem på en timme. Gick förbi Saras mamma och hälsade på så hon fick träffa en sovande Elvin. I uppförsbackarna fick Alex putta på Sara. När jag körde vagen fick Magnus putta på mig också. Vi fantiserade om alla fina hus vi passerade, vilka vi skulle vilja bo i. Lätt att välja och vraka i fantasin...för i verkligheten skulle vi inte ha råd. Det var fiiiiina och dyyyyra hus.

Vi har bestämt att åka utomlande i juli eller augusti i år, Alex, Sara, Magnus, jag och våra två söta bebisar. Blir Italien, Kroatien eller Frankrike. Ska börja kolla in resor redan nu och boka så fort vi hittar något vi gillar och som är barnvänligt. Ska bli superkul!!

.

Som sagt, idag var det inte så svårt att somna........Jag skrattade så jag tjöt när jag skulle ta bilden så kameran hoppade i händerna.

Vi åkte hem skapligt för att säkert kunna göra allt i lugn och ro innan läggdags. Vi badade och log åt hans söta Stig-Helmer-frisyr.

Sen på med pyjamas, amning och lite mys i soffan. Magnus la honom 20:15, gick in två gånger när han pep och gav nappen som trillat ut. Tredje gången gick han in och klappade lite på kinden, utan att ge nappen. Då somnade han. Det tog ca 20 minuter från att Elvin la sig i sin säng tills han sov ordentligt.

Nu ska mamma gå och lägga sig. Har varit uppe alldeles för länge. Vi har sett en bra film: Jag har älskat dig så länge, en fransk film som Elvins mormor och morfar rekomenderade. Vi rekomenderar den också, mycket bra.

I morgon ska vi på bio och se Avatar. Elvins farmor ska valla barnbarnet på Heron City medan vi andra kollar filmen. Det blir en ny spänannde utmaning att se hur det går. Har ju inte varit ifrån min lilla älskling i mer än en timme, saknar ju honom bara han sover i sin säng:o) Vi ska gå på föreställningen på dan så det inte blir sent för Elvin. Ni får veta imorgon hur det gick.

Natti natti mina kära bloggläsare.

Elvins första bebiskonferens

14. januari 2010 19:11

Imorse var det som vanligt morgonmys i sängen. Natten var ok, jag var visserligen vaken mellan 3-4 imorse då Elvin skulle äta och när han ändå var i farten passade han även på att fylla blöjan. Sen var han lite svårsövd ett tag trots mörk och tyst omgivning. Elvin vaknade återigen strax före 7 med en ny laddning i blöjan. Upp igen...tillbaka till sängen...amma och sen somnade vi båda om tätt tätt intill varandra. Vaknade 08:30 då bilden nedan togs.

Kolla in den här kameramedvetna charmören.....svår att motstå.

Idag har vi varit och hälsat på Elin och hennes tvillingar Vera och Axel. Elin och jag lärde känna varandra hösten 2008 när vi båda gick på träffar varje månad i föreningen för ofrivilligt barnlösa. Väntade båda på vår nästkommande IVF-behandling. Nästa gång vi träffades var en vansinnigt tidig morgon på Södertälje sjukhus för att ta blodprov under vår hormonbehandling. Vi hade välsingnad tur båda två och blev gravida. Gången därpå träffades vi nu i somras på lunch i Gamla stan med magarna i vädret. och idag sågs vi med våra fantastiska resultat. Det är så jäkla coolt måste jag säga, att sitta i deras vardagsrum och titta på våra barn.

Första bebiskonferensen, de hade mycket viktigt att prata om.

Längst upp till vänster har vi Vera, till höger hennes bror Axel.  Åsså min lilla skrutt till vänster som ni säkert ser:o) Tvillingarna kom ca 14 dagar före Elvin, men var beräknade den 27 oktober (om jag minns rätt).

Vi åt god morotsoppa som Elins man hade gjort. Sen tog vi en promenad på en timme. Vi bokstavligen plöjde oss fram i snön. Snacka om bra träning:o) Lite fika efter det innan det blev dags för hemförd för oss. Har haft en toppentrevlig dag. Var så kul och väldigt speciellt att träffas då vi båda fått hjälp på traven av samma läkare för att överhuvudtaget få dessa fina barn.

Elvin var ledsen på hemvägen. Sömnen blir ju alltid lite negativt påverkad av att inte vara hemma. Han grät första biten vilket han aldrig brukar göra, men somnade efter en stund. Det hade hunnit bli mörkt så jag såg inte Elvin i spegeln. Hade tänkt handla på hemvägen men struntade i det. Elvin skulle ha mat så Magnus fick handla på vägen hem istället.

Nu är det dags att göra kväll för sonen. Sen ska vi se på film. Igår såg vi på Twilight, den var faktiskt riktigt bra. Gillar egentligen inte vampyrfilmer, men den här var väldigt annorlunda på ett positivt sätt. 

Filmtips

9. december 2009 20:39

Vill bara tipsa om filmen I hennes skor som går på trean kl 21 i kväll. Ni som inte har sett den och inte har något annat för er, SE DEN. Kanonbra spelat av Cameron Diaz, Toni Colette och Shirley Maclaine. Underbar och varm dramakomedi som man mår bra av. 

Taggar:

Kategorier: Film & Tv

Amningshormoner..eller....

9. december 2009 14:47

Sitter och bölar till Oprah Winfrey. I dagens program är bla Will.i.am från gruppen Black eyed peas med. 

Han är uppväxt med en ensamstående mamma. Alla hans vänner från barndomen är borta pga droger och olagliga aktiviteter. Han tjänar idag massor av pengar med sin musik och det tack vare att någon trodde på honom när han ville bli artist, framförallt hans mamma. Han kontaktade Oprah och sa att han ville hjälpa ungdomar som kämpar för sina drömmar, något han brinner för. Fyra ungdomar som antagits på college men inte hade råd, som jobbade extra och levde med mamma och syskon, utan pappor, lurades till Oprah-studion i tron att programmet skulle handla om finanskrisen. Will.i.am kom ut på scenen och berättade att alla skulle få komma till college, alla böcker skulle ingå, plus kost och logi för fyra år. Han verkar vara en blyg man som inte tar så mycket plats, när han sa vad han ville ge dem. De unga killarna och deras anhöriga i publiken tappade hakorna och jag satt i soffan och ammade Elvin.....medan jag snorade och snörvlade värre än en lökhackare. Fan va fint gjort, att betala dessa pengar till fyra ungdomar han aldrig träffat. Hatten av för Will.i.am.

I morse fick jag ställa klockan på 06:45, det var dags för läkarbesök på BVC. Underbara Elvin väckte mig 06:30, det tyckte jag var väluppfostrat gjort av honom. Då kunde jag amma, byta blöja och klä på honom i lugn och ro samt göra mig själv i ordning. Bestämde mig för att promenera dit. Fick hjälp ner av Magnus som skulle till jobbet. Det var en skön promenad i arla morgonstund. Blev hänvisad längst bort i korridoren när jag kom då väntrummen fylldes av föräldrar med sina barn som skulle vaccineras mot influensan. Läkaren som kallade in oss var så trevlig. Hon undersökte Elvin, allt såg toppenfint ut. När hon undersökte höfterna började Elvin gråta för det är inte så behagligt. Läkaren sa förlåt mig lilla vän, flera gånger till Elvin. När hon var klar med allt sa hon:
- Nä, nu måste doktorn få lyfta upp dig lite. Hon lyfte upp honom och tog honom i sin famn och klappade honom över ryggen och pratade lugnande med honom och sa återigen förlåt för den omilda behnadlingen. Sen la hon ner honom på skötbordet med sina händer fortfarande runt hans huvud, tittde honom i ögonen och sa:
- Du har varit så duktig och allt ser jättebra ut. Du är så fin! Själv blev jag så rörd att jag nästan fick tårar i ögonen.

Därefter vände hon sig till mig och berättade att allt ser så bra ut. Jag tyckte hon var fantastisk, hon var så fin med Elvin, visade sådan respekt och sådant lugn. Sen fick jag ställa alla mina frågor jag hade. Hon tog sig även tid att på nätet kolla upp status på svininfluensan. Den verkar ha planat ut något, färre blir smittade. Men det beror nog även på att fler är vaccinerade.

Föresten, nu väger den Lilla Stjärnan 4400 gram:o)

Tyvärr kommer de inte starta föräldrargrupp, som jag tidigare nämnt, pga vaccinationskampanjen. Känner nu att jag saknar att umgås med andra föräldrar med barn i ungefär samma ålder, det hade varit så kul att lite spontant kunna ta en promenad med en annan mamma och bebis. Får hoppas de startar en grupp efter årsskiftet. Längtar som tusan tills Alex och Sara klämmer ut sin lilla bebis i februari:o)

På vägen hem tänkte jag gå en extra runda så Elvin fick sova utan att störas, men det började regna så jag fick snällt bege mig hemåt efter en stund. Men en 30 minuters promenad hann vi med på hemvägen i alla fall.

Jag åt pannkakor och sen sov vi middag ihop i sängen, det var ljuvligt. Att ligga nära och höra de små andetagen och känne det lilla livet som ligger brevid är så obeskrivligt underbart.

I söndags var vi hos Magnus syster och sambo på lite adventsfika. Vi har haft förmånen att bli bortbjudna på julmys både första och andra advent. De hade på julmusik i bakgrunden och jag kände för en stund riktigt härlig julstämning infinna sig. De spelade bla julmusik med Bing Crosby. Enligt mig är det Bing Crosby, Nat King Cole och Frank Sinatra som framfört de allra bästa julsångerna på det allra bästa sätten genom tiderna. Det är soft, stämningsfullt och så vackert. Orkar inte med Carola eller otäcka dansband som klämkäckt ska framföra sin tolkningar av julsånger. Nä tacka vet jag grabbarna grus från förr. Tessan höll med om saken när vi pratade om det, hon väljer också de gamla godingarna framför andra. 

Världens bästa faster som myser med sin brorson.

Elvin ligger brevid mig i soffan, proppmätt och sovandes. Nu är det Fresh Prince in Bel Air på TV.....det vore väl själva den om jag skulle böla åt det också;o)

Inget nytt

24. oktober 2009 23:10

Knappt några värkar idag. Har kännt lite nu på kvällen igen men inte som igår, kanske ökar på om en stund. Var på Coop idag och jag hängde på vagnen som en pensionör på sin rollator. Fortfarande bruna flytningar som kommer. Vilade så fort vi kom hem medan mamma och Magnus gjorde LCHF-pizza, som för övrigt var lika gudomligt god som förra gången. Vi har tittat på film. På femman visade de filmen Elf med Will Ferrell. Är i det skedet att jag endast vill se söta komedier. Och då Will Ferrell är en stor favorit så var ju filmen perfekt. I en scen sveper han en 2-liters cola, sen lägger han en rap som varar i 10 minuter ungefär. Jag skrek av skratt i soffan. Kissade nästan på mig, blev orolig att det skulle komma mer otrevliga flytningar eller tom blod, kändes lite så. Men samtidigt kunde jag inte sluta skratta. Det blev en hysterisk situation med dubbla känslor. Jag kunde knappt andas tillslut. Vore väl själva tusan om inte det satte igång en förlossning. Mamma och Magnus fnissade och tittade på mig som om jag vore en alien. Jag skrattade och skrattade och skrattade. Gick sen dubbelvikt till toan, men det var inget farligt i brallan. Torkade skrattårarna och gick tillbaka till filmen. Fan va skönt det är med rejäla skrattanfall.

Snart dags att sova, men först ställa tillbaka klockan en timme. Shit, ytterligare en timme att ligga och försöka sova i sängen innan det blir morgon.

Föresten, i förrgår när mamma och jag var ute på promenad sprang det en råtta över gångvägen ca 2 meter framför oss. Mamma skrek och jag skrattade (intresseklubben antecknar).

Taggar: ,

Kategorier: Film & Tv | Gravid

Powered by BlogEngine.NET 1.5.0.7
Design av Kia

Om Jenny

Den här bloggen skapade jag för att ventilera mina tankar kring barnlöshet och längtan efter att bli en familj.

Min man Magnus och jag har kämpat i fyra år och efter två IVF-försök blev jag äntligen gravid. En liten Stjärna växte i min mage och den 26 oktober 2009 föddes vår älskade son Elvin. Lyckan är total för oss båda.

Följ vår resa till vår efterlängtade familj. Läs om min vardag kring IVF och graviditet, småbarnsliv blandat med mat, recept, film, bus, irriterande dagar och mycket mer.

VÄLKOMMEN!


Läser just nu

  

I slutet av 30-talet anländer den tyskjudiska familjen Schwart till USA, på flykt undan nazisterna. Det enda arbete fadern, tidigare matematiklärare, erbjuds är som dödgrävare och kyrkogårdsvaktmästare. Den bräckliga familjen förföljs och hånas i staden där de slår sig ner och allt slutar i en våldsam tragedi.

Sextonåriga Rebecca, dödgrävarens dotter, lämnar hemmet, får arbete som hotellstäderska och hamnar snart i ett äktenskap med en brutal, misshandlande man. Tillsammans med sin lille son flyr hon, byter identitet och tar sig sedan fram genom efterkrigstidens Amerika, hela tiden med den begåvade sonens bästa för ögonen.

Kalender

<<  september 2010  >>
tiontofr
303112345
6789101112
13141516171819
20212223242526
27282930123
45678910

Följ Jenny

Kontakt

Arkiv

[ Log in ]