Ligger i sängen och ska försöka sova....snart. Idag är jag 39 år. Innan helgen är över är jag osannolika 40 år!! Kan inte fatta att jag snart, i princip, levt halva mitt liv. Ändå har jag ingen 40-årskris, det var värre att fylla 30. Känner mig cool med alldeles normal puls. Överaskningarna har redan börjat trilla in. I går kväll dök Johanna upp och idag kom mor och Jan och Johannas kille. De ska vara här i helgen, men vad som kommer hända har jag ingen aning om. Allt jag vet är att jag i morgon, lördag ska bli upphämtad av Sara 9:40. Då ska hon och jag åka iväg och göra nåt medan Magnus och familj är hemma och städar huset. På söndag, självaste födelsedagen, har jag inte en susning om vad som kommer ske. Jag ställer så klart en miljon frågor, men min man bara ler och tiger som muren. Jag vill faktiskt inte veta, men kan liksom inte låta bli att luska.

Efter helgen får ni veta ALLT:-)

Idag lärde sig Elvin hoppa jämfota. Han säger så roliga saker. Det senaste är när något går på tok, då utbrister han: ÅÅH NEJ! Han älskar att ha pyjamas på sig, momamas...byssoj (pyjamasbyxor). Han pekar ofta på saker och säger: Titta häj då. Han låtsassover genom att blunda och göra snarkljud.

Är så lycklig över att två bloggvänner har PLUSSAT:-D

Å sist men inte minst. Jag har nu varit arbetslös i över 6 månader och äntligen börjar det hända saker. Ska på intervju på måndag och tisdag OCH onsdag nästa vecka. Hur galet kul är inte det? Tänk om en av mina födelsedagspresenter är ett nytt jobb:-D

Ha en underbar helg alla, för det kan jag lova att jag kommer ha.

Vet inte om ni såg den nya dokumentärserien i måndags på SVT1, Barn - till varje pris? Jag satt klistrad framför tv:n. Måste säga att den var mycket bra och jag kommer definitivt se de andra avsnitten framöver. Efter dokumentären blåstes ämnet ofrivillig barnlöshet upp i medierna, och dagen efter ringer en medicinsk journalist från Aftonbladet upp mig och frågar om hon får göra en intervju med mig. Hon hade fått mitt namn via föreningen Barnlängtan. Självklart gick jag med på det. Under intervjun kom alla känslorna tillbaka från tiden när vi kämpade för att bli gravida och levde i ett ovisst vacuum. Vi har ju varit med flera gånger i media, och varje gång är jag nära tårarna när jag berättar vår historia. Varenda dag tackar jag vår lyckliga stjärna för vårt mirakel vi har idag.

I dagens Aftonbladet är artikeln med. Den handlar om orättvisorna inom landstinget, med oss som exempel på ett par som lyckades få barn. Jag bevakar webben, men än så länge finns inte artikeln där.

Igår kväll kom fotografen hem till oss för att ta bilder till artikeln, det gick strålande bra. Elvin var dagen till ära en riktig linslus. Fotografen mailade mig bilder idag som jag är väldigt glad över att ha fått.

Den här bilden är med i dagens artikel. Gillar den skarpt:o)

I helgen hade vi orkan här hemma. Gänget från Halmstad anlände i torsdags kväll vid 22-tiden. Elvin sov redan, Magnus och jag satt och kollade på Lost (så klart) In med packning, sovande barn och trötta vuxna. Det var så underbart att se alla igen. Kändes så skumt att mina gamla vänner helt plötsligt stod på vår uppfart en helt vanlig torsdag. Vi kramades och fnittrade som barnungar. Sandras och Alexanders son Theo, som är nästan på pricken ett år yngre än Elvin, vaknade när han kom in i huset. Vi pratade, gick husesyn, stuvade in all packning och installerade gästerna i sina rum. Lugnet sänkte sig över huset och vi slocknade hela bunten.

I fredags morse ringde de från förskolan och frågade om Elvin kunde komma före alla andra och ta kort (gick ju inte så bra i torsdags som ni minns). Klockan var 7:50 när hon ringde och de underade om vi kunde vara där om 30 minuter. Där stod jag med en pyjamasklädd Elvin i famnen före frukost och antog utmaningen. Fick eld i baken, ner med Elvin i frukoststolen, sen upp och på med fina skjortan och västen igen, kamma håret åt rätt håll, klä på mig, kamma mitt hår, borsta tänder, jaga en skrattande Elvin runt i huset för att få på skorna. Allt medan signaturmelodin till Benny Hill spelades i mitt huvud.

Vi kom fram, Elvin fick syn på kamerautrustningen och började gråta. Efter lite lirk och bus fick vi honom att slappna av och till och med le en smula. Klick, klick, färdigt. Hem igen för en andra frukost för Elvin och en första för mig. Alla mina vänner var uppe och det var så härligt att komma in i vårt hus och höra välkommen hem inifrån köket. 

Från vänster: Sandra (som för övrigt är gravid med Theos syskon), Jenny (även känd som Sigrun Stenmur) också jag (nörden med Dallas-linne) Vi tre har varit vänner i över 20 år:)

Här har vi då grabbarna grus: Magnus, Elvin, Alexander och Theo. 

För en gångs skull ville Elvin ha på sig sina solbrillor.

 Elvin var väldigt förtjust i Alexander, även om han inte hade så mycket hår på huvudet. Som ni vet älskar ju Elvin att pilla i allas hår.

En fantastiskt söt Theo. 

Vi kunde knappt tro våra ögon när vi skulle äta efterrätt. Eftersom Magnus och jag kör med LCHF gjorde vi en efterrätt bestående av grädde, mörk choklad och rivet limeskal. Vi lät Elvin smaka och beredde oss på skratt åt hans grimaser som säkert skulle visas. Men de grimaserna blev vi blåsta på för Elvin absolut ÄLSKADE chokladen. Och då vill jag noga poängtera att choklade inte var 70% (det är ju för mesar;) Vi hade 90% kakaohalt i chokladen. Men Elvin tyckte visst inte det var bittert, han åt och bad om mer, åt och bad om mer. Vi fick stoppa honom tillslut.

I väntan på frukost. Herregud, känns som att vi inte gör annat än äter. 

Dagen efter att våra vänner åkt hem igen stack vi iväg till Toys r us i Barkarby. Elvin fyller snart två år och vi ville åka dit för att se vad Elvin tyckte om att leka med. Jisses, han lekte ju med ALLT. Inte blev vi klokare när vi åkte därifrån. Men det lutar åt en stor traktor eller lastbil.  

Den musikaliska ådran kom fram. Han satt på lilla scenen och spelade och sjöng i säkert 20 minuter.

Celine ville också vara med och stod för skönsången medan Elvin kompade.

Idag var det fotografering på förskolan, Elvin var snygg som tusan i skjorta och väst. Men när jag hämtade honom idag sa personalen att han endast varit med på gruppbilden. När de enskilda bilderna skulle tas började han gråta. De provade alla möjliga sätt för att få Elvin glad igen. Men det gick inte. Han blev rädd för fotografens alla apparater, starka lampor och uppfällda paraplyer. Min första tanke var att han associerade all fotoutrustning med röntgenundersökningen han gjorde i somras. Vilket han inte tyckte om alls. Stackarn trodde nog att han skulle undersökas på något sätt. De vill göra nytt försök imorgon då fotografen kommer tillbaka för att ta kort på de avdelningar som är kvar. Då ville de att jag skulle vara med så kanske det går bättre. I morgon är Elvin egentligen ledig då vi får finbesök av vänner från Halmstad. Men personalen ringer mig när det är dags så är vi där på 5 minuter. Håll tummarna att Elvin fastnar på bild imorgon.

Så här snygg var han minsann:o)

Den här knalligt senapsgula stolen hade jag när jag var liten. Före det hade min moster den när hon var liten. Känns skithäftigt att se sin egen son sitta på den nu. Jag kommer ta bort gammal färg och måla om den, det får bli ett sommarprojekt 2012.

I vårt uterum står den här underbart vackra gungstolen. Den har vi till låns av Magnus föräldrar medan de bygger ut sitt hus i Mariefred. Jag sa lite skämtsamt senast att den kan de känna sig blåsta på;o) Den kommer från Elvins farfars föräldrar, så den har några år på nacken. Elvin tycker mycket om att sitta och gunga i den. Man kan tex ha kvällsmys med välling innan sänggående, i stolen.

Nu är det dags att natta sötnosen och invänta Sandra, Alexander, Theo, Jenny och Jennie som sitter i bilen nu på väg hit. De är nog framme vid 22 i kväll. Magnus och jag hinner nog se ett par avsnitt av Lost innan dess. Igår såg vi 6 avsnitt;)

I väntan på ny blogg fortsätter jag att skriva här. Min lust att blogga försvann under sommaren och har inte riktigt kommit tillbaka förrän nu. Det beror nog på att bloggen idag inte riktigt är där jag själv befinner mig. Självklart har vi drömt om ett syskon till Elvin, men det kommer med största sannolikhet inte att bli så. Vi har inte råd och jag blir inte direkt yngre. Vill på nåt sätt gå vidare med mitt liv och inte fastna i bitterhet över att saker och ting inte blev som jag planerade som naiv 20-åring. Vi har kommit till en punkt där vi accepterat att det inte kommer bo ett fotbollslag i vårt hus, däremot Magnus, jag och världens mest fantastiska Elvin. Så mitt liv präglas inte av barnlängtan längre, Elvin är den största gåvan och jag är så otroligt tacksam för att han är min och Magnus son. Jag är så less på att en kärnfamilj promt måste bestå av mamma, pappa och två välartade barn, helst ett av varje kön (så klart). Det är faktist så. Har man inga barn får man alltid frågan om det inte är dags att sätta igång med lilla barnverkstan snart (och lite fniss fniss på det).  Knappt har första barnet tagit sina första steg innan omgivningen (fortfarande fnissigt) frågar om det inte är dags för ett syskon snart. Och där slutar det. För när så andra barnet ser dagens ljus är omgivningen nöjda. För nu är allt som det ska. Mamma, pappa och två barn (men det var ju synd att det blev två flickor eller två pojkar, hade ju varit så rooooligt med en av varje). I de fallen kanske frågan om ett tredje barn dyker upp, bara för att få av båda könen. I annat fall om tvåbarnsföräldrarna berättar att de väntar sitt tredje barn blir omgivningen nästan lite osäkra. Jaha, hoppsan, ojdå, ska ni ha EN TILL? Räcker det inte med två. Suck och stånk och stön för människor som inte kan acceptera att alla inte får prick två barn. 

Nu är det ju även så att jag faktiskt gläds med alla er som har alltifrån ett barn till ett helt fotbollslag, så missförstå mig rätt. Alla fantastiska barn är välkomna till världen. Men jag vill visa lite eftertanke för att allt inte är så självklart som vi kunde önska. Till alla er mina underbara vänner som kämpar med att bli gravida. Jag kommer följa er och stötta, gråta och skratta tillsammans i mot- och medgångar och alltid finnas för er! Ni fanns för mig när jag mådde skit över barnlösheten och det är jag så enormt tacksam över. Ni är ovärderliga för mig<3

Sommaren 2011 förde med sig många nya roliga erfarenheter. Elvin har kört gräsklippare, traktor och flygit på sin första semesterresa. Hans språkutveckling har verkligen exploderat, Elvin har ett ordförråd på säkert 60-70 ord. Han sätter oftare ihop två ord till mening. Väldigt intresserad av mitt och ditt. Kvällsrutinerna som varit tuffa länge är numera en dröm. Han skuttar själv upp i sin säng på kvällarna. Man stoppar om, pussar honom och säger god natt. Går ut ur rummet och ner till undervåningen. Elvin ligger vaken en stund och snackar lite och vips sover han! Han har börjat med gosedjur, vill gärna ha en nalle och en Kalle Anka när han ska sova. Napp är inte lika noga. Han kissar ofta på pottan, det tycker han är väldigt roligt, vill gärna tömma pottan själv i toan och spola:o) Det enda tråkiga är att Elvin ofta är sjuk. Men jag får se det som att han bygger upp ett sjuhelsikes immunförsvar:) Han är ofta snorig och förkyld och i maj hade han fruktansvärd magsjuka, den fjärde inom loppet av sju månader. Det är en trend jag gärna ser bryts.

Midsommarafton, mitt i sommaren med den sköna vetskapen att resten av sommaren ligger framför en. Vi firade vid Görvälns slott med våra vänner, därefter grillning och mys hemma hos oss. Det var en sån sabla trevlig midsommarafton att vi nog kommer köra det här konceptet som en tradition framöver.

Elvin tog sin första flygtur med ro. Resan till Montenegro tog ca 3 timmar. 30 minuter innan landning slockade han som ett ljus i ösregn. Bar honom i stekhet sol från planet in i terminalen. Elvin sov fortfarande. Han vaknade i mitt knä, vid bagagebandet och var allmänt undrande över var fasen han var någonstans.

Äntligen framme och på väg till någon trevlig restaurang.

De bästa killarna i universum.

Familjen Havenro spatserar utmed strandpromenaden och njuter av sin första utlandsresa ihop.

De här två gullungarna älskar verkligen varandra.

Knoll och Tott...

Far och son promenerar från Budva till Becici. Magnus har bränt vaderna, samt skadat foten. Vi fick uppsöka läkare i Budva, sen var det direkt från Arlanda till Danderyd och därefter ytterligare ett besök veckan efter i Falkenberg. Det spekulerades i allt i från överansträngning till gikt.

Det här var den utstyrsel ungarna för det mesta sprang runt i, de drog allas uppmärksamhet till sig när de hand i hand sprang runt i sina badkläder. Inte ett enda barn utöver våra var täckta i solen, helt galet!!! Vi såg många många barn, ljusa i hyn som hade bränt sig.

Inte nog med att de bara sprang omkring. Överallt dunkade poppig musik ur stora högtalare. Elvin och Celine stannade flera gånger och dansade rumporna av sig. Vid ett tillfälle stod flera människor runt dem, tittade och skrattade hjärtligt. Våra ungar gjorde succé.

Min vackra son.

Mor och son väntar på maten på en fiskrestaurang. Personalen kommer ut med firrarna på ett stort fat så man får välja vilka man vill äta. De tillagar och kommer ut med dem, filear och lägger upp på våra tallrikar med smarriga tillbehör. Behöver jag säga att det smakade himelskt?

Efter en härlig vecka i Montenegro åkte vill till mormor och morfar i Falkenberg. Elvin körde gräsklippare....

...och traktor. Han stod med sina hörselkåpor på dagarna och sa: taktoo, taktoo, taktoo (han ville gärna åka hela tiden med morfar).

Promenad med mormor över ägorna. 

Elvin och Emil i djupt samförstånd;)

Det blev så klart även en tripp till farmor och farfar i Mariefred. Vi åkte till Taxinge slott och fikade massa gott. Elvin fick en buss av farmor som han blev saligt glad över. 

Pappas bandage till foten blev ett väldigt roligt bandage till Elvin.

Nu är det så här att jag har bestämt mig. Kommer blogga vidare på egen domän igen, men under annat namn. Adressen barnlangtan.se kommer jag skänka till föreningen Barnlängtan, men jag vill fasa ut långsamt så jag inte tappar de som vill fortsätta följa mig. Kommer blogga vidare på havenro.se, en domän som vi redan äger (Havenro är vårt efternamn för er som inte vet det;). Nu sitter jag och pillar med ny design, vilket tar lite tid då jag inte är så väldans van vid det. Den här befintliga bloggen kommer finnas som en länk på den nya så att man fortfarande kan se vår historia.

För övrigt mår vi alla bra. Elvin går på nya förskolan nu och trivs som fisken. Han och Celine går på samma avdelning vilket är toppen. Elvin pratar som bara den. Han har börjat sätta ihop två ord till små meningar, tex: pappas sko, mammas mat osv. Det har inte gått en dag sen han började förskolan för ca fyra veckor sen utan att han kommer hem med antingen bit- eller blåmärken. Han ser för jämnan ut som en blåslagen Frank Andersson. Nästa vecka är det dags för fotografering, kan bli intressant...

Jag är fortfarande arbetssökande, vilket är frustrerande. Har sökt triljoner med jobb, varit på flera intervuer, men ack inget än.

Är medryttare på en jättefin häst som heter Gaston, ett halvblod på nästan 20 år. Han är pigg som fasen, vilket är kul. Nu är han tyvärr allvarligt sjuk och är inlagd på djursjukhus, så jag vet inte riktigt hur det ska sluta:o(( Har kontakt med hans ägare, men veterinären vet fortfarandeinte vad som är fel. De misstänkte senast bukhinneinflamation, men det kan vara något annat.

Jag är skitdålig på att läsa era bloggar. På den nya sen ska jag uppdatera alla mina länkar och få mer ordning. Men ni ska veta att jag tänker på er, mina bloggvänner!!!

För er som är riktigt less på att jag skriver så sällan för tillfället är välkomna att adda mig på FB:o))

Hej mina vänner. Jag har inte slutat blogga, men har haft en välbehövlig paus från det elektroniska livet (förutom FB som blivit ett jädrans gift, kanske för att det är så enkelt att skriva korta grejer där). Jag och min familj mår bra och vi har haft, och har fortfarande, en underbar sommar. Nästa vecka börjar inskolningen på den nya förskolan för Elvin, därefter sätter jag igång med bloggeriet igen.

Lite kort kan jag säga att vi har haft en ljuvlig vecka i Montenegro, en på västkusten och en i Mariefred. Elvin har ett ordförråd på ca 30 ord, han lär sig i princip ett nytt ord varje dag. Jag har fortfarande inget jobb, har sökt ca 50 st sen i mars. Däremot har jag en medryttarhäst på gång vilket känns helt fantastiskt roligt. Ska träffa kusen på söndag, stallet ligger ca 20 minuter härifrån.

Har ridit gryningsritt i Stockholms city i juni och i söndags red Magnus och jag islandshästar utanför Uppsala.

Om ca två månader fyller Elvin 2 år och jag 40 år (fyyyy faaaaaan rent ut sagt......fast i natt drömde jag att jag fyllde 60 så det kunde ha varit värre, haha)

På återseende......om ni fortfarande finns kvar här vill säga;o)

Ett litet klipp av min son som pratar och härmar ord för fullt här hemma. Vi har en Buddahfigur på tv-bänken. Men istället för buddah, säger han pippa. Jag skrattar ihjäl mig.

[youtube:E88JN69hYWc]