Ja vad hände idag för prick ett år sen? Jo, då plussade jag på lilla graviditetsstickan. Det har alltså gått ett år sen jag fick besked om att jag skulle bli mamma:o) Visserligen tjuvtestade jag två dagar i förväg, men den 10 februari 2009 var den obligatoriska testdagen. Minns hur jag ringde IVF-kliniken och gråtande berättade att jag var gravid. Barnmorskan gratulerade, skrattade och bad mig andas.

Idag ett år senare ligger min älskling och sover middag i sin säng. De sista dagarna har varit lite besvärliga. Han har magknip, man hör hur det knorrar i tarmarna. Igår kväll gallskrek han när han skulle läggas för natten. Det har inte hänt på flera veckor att han gör det. Vi turades om att trösta och lugna och massera magen så gott det gick. Vid 21-tiden somnade han äntligen. Sov i 5 timmar, fick mat sen vaknade han flera gånger och var ledsen. Då gick jag upp och testade massera magen. Och ta mig tusan, varenda gång somnade han om inom två minuter. La honom i vår säng på morgonkvisten och sen sov vi till 9. Jag var väldigt trött igår med huvudvärk då föregående natt var besvärlig. Inte pga Elvin utan för att jag helt enkelt inte kunde sova. Gick tom upp vid midnatt och satte mig vid datorn en stund.

Men idag är jag piggare. Vi har nu gett Semper magdroppar i 4 dagar, hoppas de kickar in ordentligt snart, det kan som sagt ta uppemot en vecka innan man märker resultat. Men för övrigt på dagarna är han på gott humör, det är på kvällen och efternatten som det är lite jobbigt för honom.

Igår var vi ute på promenad. Fick ta till hela registret av svordomar över den förbannade snön, eller rättare sagt den usla snöröjningen. Plogande mig fram, men på ett ställe fick jag tom vända för det gick inte att komma fram. Då på väg tillbaka kom en kvinna fram och frågade om jag hade en nyfödd bebis i vagnen. Jag svarade lite avvaktande att han är tre månader (tänkte hon stjäla Elvin, eller vad tusan ville hon) Men hon ville bjuda in mig till kyrkan en gång i veckan med sångstund för barn mellan 0-3 år. Det lät ju jättetrevligt så det kanske jag ska göra. Bra sätt att lära känna andra föräldrar i närheten.

Ser fram emot nästa torsdag för då börjar föräldrarträffen här på mitt BVC. De startade ju ingen i höstas pga vaccineringsmaraton mot infuensan. Då kommer jag garanterat träffa andra föräldrar till jämngamla barn med Elvin i alla fall. Vore så kul om man lär känna lite andra mammor att umgås och gå på promenader med.

Idag ringde jag Fertilitetsenheten i Huddinge och berättade att Elvin kommit till världen. De vill gärna veta för statistikens skull. Barnmorskan frågade om vikt och längd, hur förlossningen var och om Elvin var frisk. Skulle ha fått ett brev med information att ringa dem efter förlossningen, men det missades nog i mitt fall. Det är tack vare tvillingmamman Elin som jag nu ringde:o)

Har även mailat Dr Ma som gav mig akupunktur under IVF-behandlingen. Skickade med några bilder på Elvin. Tackade massor då jag är övertygad om att akupunkturen hjälpte mig i processen att bli gravid. Fick precis världens gulligaste svar tillbaka:o) 

En bild ett år efter positivt graviditetstest. Den största gåvan någonsin.

Imorse var det dags för MVC igen. Hade inte träffat vår barnmorska sen i juni pga semestrar och att hon varit sjuk. Bestämde mig igår för att jag ville kolla test för urinvägsinformation, så imorse när jag gick upp fick jag hålla mig ifrån toan. Eftersom man inte alltid känner att man har urinvägsinfektion när man är gravid så känns det bättre att kolla med jämna mellanrum för att vara på den säkra sidan. Vi var på MVC 8:45. När jag sa att jag ville ta ett urinprov och inte kissat sen 5:00 imorse, for hon upp som ett jehu och jagade in mig på toan. Jag var faktiskt inte så fasligt kissnödig och fnissade lite åt hennes gulliga hänsynstagande. Sen var det mätning av magen och vi följer vår egna kurva, Lilla Stjärnan och jag. Mitt blodvärde var uppe i 127, glädjande nog. Tar bara Niferex var tredje dag ungefär då min mage inte pallar oftare. Så det kan jag fortsätta med:o) Barnmorskan hade läst igenom min journal och förstått att vi varit väldigt oroliga sista tiden med alla besök på SÖS, men så länge kurvan följs så är allt alldeles som det ska.

När vi var klara skildes Magnus och jag åt vid tunnelbanan. Jag skulle vara hos sjukgymnasten kl 11, så jag satte mig på ett café vid Mariatorget, åt en rejäl macka och drack te samtidigt som jag läste min bok med soft musik i bakgrunden. Hög mysfaktor för sådana aktiviteter.

Tränade som vanligt innan behandlingen. Mina foglossningsbesvär är stundtals bättre, så behandlingen gör nog susen, plus att det är så vansinnigt avslappnande. Handlade lite på vägen hem och funderade lite på BVC. Barnmorskan sa att som läxa till nästa gång (om 14 dagar) ska vi fundera på vilken BVC vi vill tillhöra. Jösses, tänkte jag. Sånt ska man visst också tänka på. Det smartaste är att ta någon i närheten där man bor då det ofta genererar kontakt med andra mammor och barn som bor nära. Får väl googla när jag kommer hem, tänkte jag. Döm om min glädjande förvåning när jag väl hemma hör hur posten dimper ner i brevlådan. Vårdguiden. Med alla BVC i hela Stockholms län. Jackpott. Den satt jag sen och bläddrade i medan jag åt mumsiga tacos till lunch.

Temat för dagen är t r ö t t . Har förmodligen slagit personligt rekord i hur mycket man kan sova en dag. Idag var det sjukgymnasten igen och jag kände inte alls för att träna. Behandlingen däremot längtade jag till. Själva resan in till stan såg jag inte heller fram emot. Men, men, jag fick ta mig i kragen och komma iväg. Väl där tränade jag mitt pass och det kändes ändå bra, piggnade till något. När det var dags för behandlingen sa jag till min sjukgymnast att idag är jag ofantligt trött. Då gjorde hon det lite extra bekvämt för mig. Jag fick som vanligt mina nålar, inklusive en mitt på huvudet (den gör att man slappnar av), TENS:en på, samt en varm vetekudde på ryggen. Hon bäddade in mig i svala "täcken" över rygg och ben. Jag frågade desperat om jag inte kunde få ligga kvar i åtta timmar. Hon skrattade och sa skämtsamt att hon kan väcka mig när hon slutar för dagen. Sen lämnade hon rummet och jag slöt ögonen. Vid ett tillfälle kom hon in för att snurra lite på nålarna, själv var jag i någon sorts dvala så det gick mig nästan obemärkt förbi. Ytterligare lite senare kom hon in och tog bort allt. Såg på klockan att jag fått ligga där i närmare 50 minuter, normalt sett ligger jag i 30 minuter. Så rart av henne, hon kanske tänkte att jag skulle få lite extra idag:o)

Gick förbi Coop på Hornsgatan och köpte färsk lax, tänkte göra lax- och spenatsoppa. Det var ofantligt skönt att komma hem och jag var så ofantligt trött. Åt ett par ostmackor med chokladmjölk till innan jag la mig på soffan. Hann ligga en halvtimme innan rörmokaren ringde på dörren för att byta blandare i badrummet. Då fick jag se lite pigg och aktiv ut i en timme. Satt vid datorn och letade LCHF-recept. Passade även på att betala räkningar och göra månadsbudget när jag ändå var i farten. När rörmokaren var klar visade han resultatet och det blev jättebra, så skönt att få det gjort. Men ännu gladare blev jag när han gick så jag fick lägga mig på soffan igen. Somnade återigen en stund innan jag vaknade av att jag var hungrig. Suck, ut i köket för att laga mat. Tack och lov var soppan löjligt enkel att göra så det gick i ett nafs. Åt glupskt av den smarriga soppan. Pang, trött igen. Lät disken stå, gick och la mig på soffan. Somnade som en stock. Vaknade av att Magnus ringde och väckte mig för att tala om att han kommer lite senare idag. Gick upp och tog hand om disken och matlådorna och nu sitter jag här. Men jösses vad jag längtar tills det är dags att gå och lägga sig för natten.

Undrar om det är stora "gravid-käftsmälls-tröttheten" som slagit till bara så där. För så här trött brukar jag inte vara. Järnbrist är det nog inte, för de sattygen till tabletter knaprar jag i mig som en duktig flicka. Alexandras plommonkompott är vansinnigt vansinnigt god!!! Och den hjälper till att få någon sorts hyfs på min mage som förmodligen bråkar pga järntabletterna.

Har ett gäng obesvarade mail, men de får jag ta imorgon.......ska lägga mig på soffan igen....

Har länge pratat om att jag vill måla om vårt lilla vardagsrumsbord som är i murrigt brunt trä. Gillar inte murriga bruna trämöbler. Känns som att vara med i en Ingmar Bergmanfilm. 

Grundmålning klart. Måste vänta ganska många timmar innan jag kan köra nästa moment.

Imorse var det dags för sjukgymnasten igen. Åkte in och tränade på deras gym först vid 9-tiden. Det är så otroligt skönt att vara igång med träningen igen. Har ju inte varit jätteduktig direkt över sommaren, så nu jädrans är det nya friska tag som gäller. Mår så ofantligt bra av det. 

Motonscyklar med utsikt över Zinkens idrottsplats där skolbarn hoppar längd för glatta livet.	Har precis cyklat 3½ km och ska ge mig på maskinerna nu.

Efter träningen var det dags för akupunktur och TENS igen. Alltså jag måste lägga in önskemål om akupunktur till förlossningen. Det har en enorm avslappnande effekt på mig. Sjukgymnasten sa också att eftersom jag fått akupunktur så mycket är min kropp van vid det och får därmed mycket bättre effekt. När vi var klara promenerade jag bort mot Medborgarplatsen där jag skulle möta upp Malin och min gudson Alvin. 

Vi promenerade Götgatan upp mot Oliwer Twist där vi skulle äta lunch. Vi hade det så mysigt, pratade och larvade oss som vanligt. 

Sen gick vi till Björns Trädgård så Alvin fick leka lite medan Malin och jag satt och njöt av solen och pratade massor. Promenerade sen vidare mot Skanstull och Ringen där vi kollade på leksaker och skor till Alvin. Vi fnös åt utbudet i leksaksaffären, det är nästan 90 % skit de säljer. Usel kvalitet till ockerpriser.

Mamma, mamma jag vill ha en Mega Bloks plasma drake..??!! Man fattar ju inte ens vad det är för något...

Ett par gympaskor blev det i alla fall.

Var trött som en gnu när jag kom hem. La mig på soffan för att vila innan Aleaxandra skulle dyka upp med plommonkompotten som hon gjort till mig. Hann knappt lägga mig så ringer det på dörren. Det var rörmokaren. Sen vi flyttade hit har vi haft problem med att det tar hundra år innan det kommer varmvatten. Först nu pga av att en granne längst ner varit på fastighetskötaren och tjatat om problemet så mycket, har de äntligen fått eld i baken. Det har då visat sig att det är vår vattenblandare i badkaret som är boven i dramat (woops). Men den fanns här när vi flyttade in så vi är i alla fall oskyldiga till den. Men den ska bytas på torsdag, yaaayyy. Då blir det kanske äntligen ordning på torpet. Så fort han gått gick det inte mer än 10 minuter så ringer det återigen på dörren. Öppnade utan att kolla i kikhålet, säkert Alexandra. Nähä, då lyckas en säljare från LUX (rengöring, dammsugning mm) ta sig in i lägenheten (jävligt skicklig om man lyckas ta sig förbi mig, surkärringen nummer ett!) Han babblade på och var så satans trevlig. Jag stod och vägde på benen, de värkte, ville bara få vila nån jäkla gång. Han frågade om han fick demonstrera lite snabbt, två minuter skulle det ta. Ehh....jag väntar besök sa jag. Men han skulle bara ner till bilen och hämta lite grejer. Men vafan tänkte jag, ska han hämta massa prylar, huuuuur ska jag bli aaaav med honom!!! Han står i hallen och tar på sig skorna. Då besvaras mina böner, för i samma sekund ringer det på dörren. Det var Alexandra!!! Jag ville kasta mig runt halsen på henne av tacksamhet. Säljaren sa att han inte skulle störa mer nu när mitt besök kom, sen sträckte han fram handen och skulle hälsa på Alexandra. Vem var det där, frågade hon när vi stängt dörren, trodde det var en polare till mig. Haha, en säljare. Åh jösses.

Hon kom som en räddande ängel och hade med sig världens godaste plommonkompott som jag gladeligen ska göda min mage med hihi. Tack vännen, jag ringer när den är slut så du kan komma med ny burk;o)

Nu kom min trötta man hem från jobbet, vi ska äta och se på film.

Pusselikram allesammans.

Åkte iväg strax efter 12 för att vara hos sjukgymnasten kl 13. Vi skulle träna på pilatesbollen idag, hon skulle visa nya övningar. Jag satt till 13:15 i väntrummet, ingen kom. Började då bli lite smått irriterad. Ringde hennes telefon för att säga att jag satt i väntrummet, men kom direkt till telefonsvararen. Kollade i almanackan för att se om jag tagit fel på dag. Men icke, idag var det. När klockan är 13:25 började jag nästan gråta. Nu hade jag suttit där i ca 30 minuter och missat min träning. Tre minuter senare kommer hon leende in genom dörren och ropar upp mig. Jag påpekade att vi skulle ju träna med pilatesbollen idag och var inte solskensglad direkt. Visade sig att det skett ett missförstånd. Jag skulle ha tränat med maskinerna som förra gången och sen på slutet innan min behandling skulle hon visa pilatesövningarna. Jag hade inte fattat det så. Men vi gick in på hennes rum och satte igång med behandlingen. Hon sa att det går jättebra att träna efter behandlingen också. Jag trodde inte man kunde göra det så därför blev jag ju så ledsen. När nålarna satt i och TENS-apapraten var på så slappnade jag av och struntade i att det blev så tokigt. Min sjukgymnast är så gullig, hon försäkrade sig flera gånger om allt var ok. Hon berättade att flera gravida tom har börjat storgråta pga missförstånd, då berättade jag att jag var nära i väntrummet att göra detsamma. Eftersom hon endast jobbar med gravida och nyblivna mammor så är hon så van med hormonstinna kvinnor. Det var skönt att höra för jag kände mig lite dum. Men allt gick bra och efteråt tränade jag hela programmet plus det nya övningarna med pilatesbollen.

Glad och nöjd gick jag därifrån mot butiken Goodstore på Skånegatan för att köpa lite ekologiska matvaror. När jag står där och botaniserar bland teerna kliver Thomas Di Leva in i butiken, lång och ståtlig, klädd i vacker blå klänning och utstrålade behaglig energi. Han är stammis där och pratade glatt med personalen, verkar vara en mycket vänlig person. Gillar honom, han står för det han gör och kör sin personliga stil. Hatten av för det.

Sen knatade jag bort till Ringen vid Skanstull och kollade mammakläder på H&M. De senaste dagarna har jag haft mycket gaser i magen, det känns som att Stjärnan buffar på tarmarna. Så när jag står där i godan ro och tittar på linnen så händer det......."brak".....mitt i butiken. Jag bara dog. Dök ner bland kläderna och visste inte om jag skulle dö av skam eller skratta ihjäl mig. Det verkade inte som att någon hörde. Jag tittade mig omkring så fort jag vågade kika upp från kläderna. Braket upprepades ett par gånger en stund senare och jag kunde inte förhindra det hur gärna jag än hade velat.

Roffade åt mig en hög med kläder och gick till provrummen. När jag står där och provar börjar det killa i näsan och jag känner en nys nalkas. Sablar, jag är ju lite kissnödig, det här kommer inte gå bra.....mycket riktigt.......sätter benen i kors och nyser så försiktigt jag kan (tänk de sju små dvärgarna på julafton).......ATJOOO.........jaha, då kom det lite pink i brallan. En stund senare kände jag en nys på gång igen. Men vafaaan.....satte benen i kors åtta varv......ATJOOO......phu, gick bra den här gången. Vart ska det här sluta...

Köpte två par linnebyxor och ett par toppar och stappalde mot tunnelbanan. Nu började mina fötter bulta och värka som om jag gått barfota på glödande kol. Kom hem med fötter som kändes som storlek 47 varvid jag gjorde mig ett fotbad som hette duga. Satt och pöste i soffan med vetskapen att det var fotbad eller amputering som gällde. Smorde in fötterna och kände livet komma tillbaka. Såg på klockan att jag varit hemifrån i ca 6 timmar!! Inte konstig att jag känner mig halvt medvetslös nu. Men väskan var full med frukt och vatten så blodsockerfallen har jag i alla fall klarat mig ifrån.

Sammanfattingsvis kan man säga att min dag dominerades av ej förvarnade fjärtar, urinläckage och bultande fötter. Där har ni självförnedring på toppnivå.....och jag bjuder på det!

Blev så glad igår, fick en kommentar av Ida på bloggen. Vi jobbde ihop på Telenor för ca 2 år sen. Vi tappade kontakten lite succesivt och nu hade hon hittat min blogg. Ytterligare en kollega, Gugge, ringde igår då hon också fått reda på att jag är gravid. Blev så otroligt glad av att höra ifrån dem. Det var nämligen under min tid på Telenor som utredningen kring vår barnlöshet började, så de visste om vår kamp redan då. Den sammanhållningen vi hade i arbetsteamet är den bästa jag någonsin haft på ett jobb. Vi var ett lagom stort gäng som jobbade ihop, hjälpte varandra i vått och torrt och vi lunchade ihop. Startade en filmklubb där vi tittade på massa bra filmer och åt massa gott. Vi hängde på Gugges kollo på somrarna och grillade. Våra åldrar i gruppen spände mellan 20 och 65 år. Jag kan faktiskt sakna den tiden pga sammanhållningen i gruppen, det är få förunnat att ha så bra kollegor. Har hellre lite mer trista arbetsuppgifter och underbara kollegor än tvärtom. Mitt senaste jobb nu hade jag väldigt roliga arbetsuppgifter och bra kollegor, men den där sammanhållningen kollegor emellan......den kunde inte mäta sig med min gamla godingar från Telenor. Vi har nu bestämt att träffas igen, vilket känns kalaskul. Vi har alltid så vansinnigt roligt när vi ses. Det ser jag fram emot. Ullis, då vet du att du är med på noterna också;o)

 Igår slockande jag som en utslagen hjälte i soffan direkt efter Lyxfällan på TV. Magnus väckte mig en halvtimme senare då jag vinglade in i badrummet och sen till sovrummet. Mår lite lite lite illa på kvällarna, men det brukar gå över efter ca en timme.

Idag vaknade jag med lite halsont. Typiskt, jag som måste dammsuga lite. Dammråttorna börjar göra anspråk på att ta över vissa hörn så jag måste jaga bort dem innan det är för sent.

Vi skulle ha besiktigat bilen den 25:e......men i morse....PANG....då kom jag på att det hade vi glömt....suck...så nu har jag bokat in en ny tid den 17 mars. Måtte jag komma ihåg det!!!! Har lagt påminnelse på mobilen nu.

Ulrika frågade om mitt kina-te. Tidigare i bloggen berättade jag att Dr Ma, där jag gjorde min akupunktur, även jobbar med örtmedicin. Jag har en massa örter som jag gör avkok på och dricker som te. Först drack jag ett te under själva IVF-behandlingen och sen ett annat from ET-dagen. Ska dricka i två veckor till. Igår när jag mådde lite illa kände jag inte alls för att dricka det beska teet, men så fort jag tagit några klunkar försvann illamåendet. Helt underbart. Det är väldigt bittra örter så det kanske är det som hjälper. Annars vet jag att ingefära hjälper, men det är så starkt.

Nähä, dags att ta itu med de oinbjudna hyresgästerna, The Dämmråtts!

Bloggen har som några av er säkert märkt inte fungerat idag. Sidan har varit stängd pga underhåll. Snacka om att jag är beroende av min blogg, har frustrerad provat flera gånger att komma in utan reslutat. Blev så glad nu när jag upptäckte att den är tillbaka.

Igår hann jag knappt skriva klart mitt inlägg förrän jag började fantisera om grillad kyckling. Magnus sa tom att han gärna skulle åka och köpa om jag ville ha. Men för jössenamn, klockan var mycket och jag hade ju redan frossat. Men idag när jag gick till affären stod jag en stund framför de grillade kycklingarna och dreglade....men det blev pasta carbonarra istället (åt ungeför dubbelt så mycket som jag brukar).

Pratade med Oxbackskliniken idag, jag ska inte ta mina Progesteron mer. Det känns jätteläskigt att sluta. Progesteron är det samma som gulkroppshormon, vilket är det hormon som är livsuppehållande för fostret innan moderkakan tar över. Men de säger nu att min kropp producerar detta hormon själv, att det bara är de två första veckorna efter ET ungefär som man behöver ta det som en hjälp. Har ca 15 vaggisar kvar, funderar på om jag ska ta en om dagen ändå eller om jag bara ska sluta.....suck....tänk om jag gör fel val. På nätet när jag letar information får jag bara upp massa olika svar. Ibland är inte internet det ultimata stället att hitta information på, snarare kan det röra till det ännu mer. Borde kanske lyssna till min läkare och lita på att min kropp tar hand om Stjärnan själv nu. Men rädslan för missfall är stor då jag får känslan av att jag nu står helt på egna ben. Vad är det man säger, nu ligger allt i Guds händer.

Har suttit en stund framför tv:n och tryckt i mig mjölkchoklad!!!!! Jag som inte ens är så förtjust i ljus choklad, gillar bara mörk??!! Här hemma är det Magnus som äter ljus och jag mörk, men nu är hälften av hans chokladkaka borta......woops...

Nu ska jag ut i köket och koka ny laddning av mitt kina-te, det ska jag dricka i ungefär två veckor till. Tycker tom att det smakar helt ok nu för tiden.

Ellis, vi kommer gärna förbi och köper ägg av er:o)

Var så nervös när jag kom till jobbet. Såg genom dörrspringan att det var tänt inne på kontoret, dvs någon är där. Stod ett par minuter utanför dörren med klump i magnen och bultande hjärta innan jag tillslut tog ett djupt andetag och gick in. Andades ut när jag såg att det var en av mina supertrevliga kollegor. Vi pratade en hel del om allt som hänt, det var skönt. Sen kom han fram och gav mig en stor kram och åkte iväg och jag blev ensam kvar. Avslutade mina grejer och plockade ihop mina privata saker och rensade sådant som skulle slängas från mitt skrivbord. Ringde och bokade om akupunkturen till 15 istället när jag insåg att det skulle gå ganska snabbt att bli klar på kontoret. Vid 14-tiden gick jag, vände mig om och kände ett visst vemod när jag kastade en sista blick in i rummet, innan jag stängde dörren och gick.

Lyssnade på min Ipod hela vägen till akupunkturen, stannade vid observatorielunden och satte mig på en bänk en stund och njöt av solen. Hade gott om tid på mig. Tänkte att nu är det min familj som kommer först av allt, kändes bra. Vemodig och skön känsla på samma gång på grund av alla blandade känslor som svallat sen i fredags. 

Akupunkturen var underbar. Dr Ma gav till ett glädjetjut när jag berättade om ultraljudet igår. Hon är så lycklig för min skull. Det blev min examen idag, nu är mina behandlingar klara. Jag är självklart välkommen tillbaka och om inte annat ville hon att jag skulle höra av mig när den underbara gåvan ser dagens ljus till hösten.

På vägen hem kände jag enorm trötthet och hungrig (som vanligt) hade jag varit sen en stund innan akupunkturen trots att jag åt mellis på jobbet innan jag gick. Hann knappt komma innaför dörren hemma förrän äggkastrullen stod på spisen, till det blev det egenhändigt hembakat bröd med pastej och smörgåsgurka och knäckisar med ost och kaviar. Kände lite svagt illamående sen efter en stund, men inte så farligt. La mig på soffan och slökollade lite på TV.

En timme senare kommer Magnus och var hungrig på varm mat. Så han åkte iväg och köpte hamburgare på Sibyllan, frågade om jag ville ha. Men jag hade ju nyss ätit......men helt jävla otroligt......jag var hungrig igen. Så han köpte till mig också, så inom kort hade jag även tryckt i mig en hamburgare. Sablar va gott det var. Min ämnesomsättning verkar helt rubbad. Sen jag blev gravid har jag inte en enda gång varit sugen på godis eller chips??!! Vilket jag är galen i annars. Nä, jag fantiserar om fetaost, räkor i vitlök, hamburgare, bacon och framförallt ägg!!

Vart ska det sluta...

Dagens slutsats: Ägg + kastrull = Jackpott

Magnus sa precis ute i köket:

- Det viktigaste just nu är du, jag och Lilla Stjärnan.

Han har rätt, jag håller med. Jag kommer göra allt för att lilla livet som växer i mig ska må bra och få det som behövs. Mår bättre nu, har varit ett par jobbiga dagar. Ett av mina problem är att jag så lätt tar åt mig, suger i mig negativa energier. Idag på jobbet kände jag en hetta i ansiktet, gick och kollade i spegeln och såg att jag hade fått stressutslag på ena kinden. Då satte jag ner foten för mig själv, nu får det vara nog. Befinner ju mig i ett av de mest fantastiska tillstånden jag kan tänka mig, nytt liv växer i min kropp. Då borde jag väl gå runt i ett rosa lyckorus. Men för mig är det fortfarande overkligt, räknar ner till tisdag då jag får se med egna ögon. Måste se till att ha harmoni och balans, vara rädd om mig och min lilla familj vilket är prio ett i mitt liv! Vi har kämpat hårt för det i fyra år.

Idag kom Rebecca förbi spontant till mitt jobb, hon hade jobbat natt på Astrid Lindgrens barnsjukhus och inte sovit sen igår. Ändå fräsch som en jävla nyponros (puss sötnos;o) Hon hade med sig hjärtformade chokladtryfflar till mig, vi satt i soffan i receptionen och pratade en stund innan jag var tvungen att jobba igen.

Kom ju inte till jobbet förrän vid lunch idag, åkte med mamma till Tekniska högskolan på förmiddagen. Hon skulle ta bussen till dunderförkylda lillasyster i Norrtälje. Men jag hann med allt jag skulle göra idag ändå och lite till.

Sen bar det av till akupunkturen, Ipoden på, svärmade iväg i skön musik som får mig att må bra. Sen gjorde akupunkturen sitt, mådde som en prinsessa när jag flummigt åkte hem.

Som sagt, jag mår bättre och måste verkligen fokusera på "må-bra-saker" nu. Tack för era kommentarer, var inte oroliga. Allt kommer bli bra.

Idag när jag kom till akupunkturkliniken frågade Dr Ma direket när jag får veta besked.

- Jo, jag har testdag imorgon men kunde inte hålla mig utan har testat både igår och idag, svarade jag lite smått allvarlig.

- Ooooookeeeeej?.......... sa hon lite försiktigt.

- Ja, och jag är gravid.

- OOOOOHHHHH!!!!! fick jag till svar.

Hon blev överväldigande glad och började undersökningen genom att känna på min puls.

- Du har stark puls. Hon bläddrade i pärmen och kollade gamla anteckningar om mig och läste att jag hade ganska svag och ojämn puls när jag började gå där i oktober. Jag minns det så väl. Men det är inte så konstigt, jag känner själv stor skillnad, att jag mår så mycket bättre nu än innan årsskiftet.

- Du måste ta det lugnt och INTE springa efter bussen och sånt, sa hon. Jag bara skrattade och försäkrade henne om att det skulle jag inte.

Hon frågade om jag ville fortsätta komma en gång i veckan, för att hjälpa till att förebygga missfall. Naturligtvis vill jag det! Hon noterade lite leende att det min akupunktur kostat en del pengar för mig. Men jag sa bara att om det kan hjälpa mig i den här processen så är det värt varenda öre. OM det hjäpt kan jag aldrig veta, men i mitt hjärta tror jag det. Och om inte annat så mår jag så ofantligt bra av akupunkturen. Jag vill fortsätta med den.

I söndags när jag testade positivt (fan va skönt att få skriva så:o) märktes det hur förvirrade både Magnus och jag var. När vi skulle laga mat, la Magnus en rejäl klíck smör i stekpannan när han skulle steka bacon (vi steker självklart utan annars) När jag skulle ställa in parmesanosten i kylen, öppnade jag skafferidörren och höll på att lägga in den där.....Vi var ganska tankspridda.

Mitt i allt pajjade tvättmaskinen. Vi sa då att inte ens tvättmaskinen ska få oss ur humör en sån här underbar dag.....vad händer.....jo en kvart senare svär vi grinigt båda två, haha. Vardagen gör sig gärna påmind trots lyckorus: Glöm inte den trista vardagen, var det som om den sa till oss. Så vi ägnade resten av söndagen att febrilt leta efter tvättstugan i området och rätt nyckel dit. Slutligen fann vi den och har nu bokat tvättid på onsdag. En reparatör kommer nästa tisdag för att laga eller dödförklara vår egen maskin.

Avrundar med att VI HAR FÅTT TAG PÅ MADONNA BILJETTER:O) Det var helt galet tryck på dem, jag kom inte in på Ticnet i morse, det var för hög belastning. Men snälla Peter köade i Halmstad och det var tjugo personer för honom i kö. När han kom fram var de bästa biljetterna slut, men han lyckades fixa två hyfsat bra sittplatser till mig och Sandra. När han gick ut därifrån var det över hundra meter kö, snacka om flax. På fyra timmar var det slutsålt. Så nästa steg är att ta reda på om jag får gå på konsert eller inte, vet inte om det kan vara farligt för fostret. Ljudnivån i magen är visserligen på ca 85 decibel, som på en högt trafikerad gata. Men en konsert är ju liiiite mer högljudd. I så fall säljer jag min biljett billigare till någon som kan gå med Sandra. Det ordnar sig.