Elvin upptäcker världen

19. juli 2010 19:42

Det händer så mycket nu. Elvin kryper snabbare och längre sträckor för varje dag som går. Men hans rutiner är lite kluriga nu. Han verkar mer trött, eller rättare sagt oftare trött. Kan ju ha något att göra med att han faktiskt blir mer rörlig och lär sig använda sin kropp på nya sätt, det tar nog på krafterna. Men utöver det är han en otroligt glad kille som älskar att träffa nya människor. Både Magnus och jag har inställningen att andra ska få hålla honom och mata honom. Elvin är så cool, är glad och kärleksfull mot sin omgivning, ett leende är aldrig långt borta. Han är så trygg och vi är så trygga att Elvin utan problem kan pysslas om av andra, vilket är rolig omväxling för honom och skön avlastning för oss.

Elvin inventerar Gekås-kassarna med sitt blonda hår i en flygande tuppkam. Diskborsten var nog det roligaste han lekt med på länge.

Vi kollar läget när morfar bäddar rent i en av stugorna de hyr ut, som han för övrigt byggt själv....morfar alltså, inte Elvin;o))

Uppe i allrummet har min mamma pocketböcker till försäljning. Jag som älskar att läsa rotade som vanligt runt i lådan, med lite hjälp av min son.

Igår åkte vi till Halmstad och träffade mina vännar sen många år. Vi sågs hemma hos Anna. Hennes dotter Melina älskar bebisar och lekte länge med Elvin. Hon hade till och med tagit på sig sina nya färgglada kläder då hon hörde att Elvin gillar starka färger. Hur gulligt var inte det? 

Elvin hade hur kul som helst med Melina som gick runt med honom i gröngräset.

Mina fina vänner runt fikabordet babblandes med varandra. Elvin gick runt från famn till famn, de turades om att leka med och mata honom.

Elvin fick låna massa roliga leksaker som Melina stolt gick och hämtade.

Anna T och Elvin

Värdinnan Anna P och Elvin

Jag, Jenny och gravida Sandra:o))

Det går flera månader mellan vi ses, men det är som att ta vid ett samtal från dagen innan när vi träffas. Ibland svider det i mitt hjärta av att vi bor så långt ifrån varandra. Men så är livet. Jag har helt fantastiska vänner i Stockholm också. Hade vi bott här hade jag saknat dem. Så hur man än gör har man ärslet bak. Det sägs att man har många bekanta men endast få nära vänner. Men det stämmer inte in på mig. Jag tillhör den lyckliga skara som har MÅNGA nära vänner och knappt några bekanta. Men det är precis så jag vill ha det. Vännerna är spridda över landet, men desto större anleding att skumpa iväg på Sverigeturné. 

Bonusbror Daniel har en kattunge, Bosse. Elvin älskar det lilla pyret. Han kravlar efter Bosse, drar honom i öronen och i svansen. Bosse, 12 veckor!!!....han bryr sig inte. Han är så snäll mot Elvin. Vi är ju hela tiden nära och kollar dem. Men de leker tom med varnadra, Elvin viftar med en leksak, Bosse jagar den utan att rivas. Elvin kiknar av skratt, Bosse spinner.

Elvin är i himmelen, moster Johanna har ju så långt hår att dra i.

Min kärlek.

Bosse och Elvin leker med min strömsladd till datorn. Det är väl barnvänligt? Elvin har ju både en morfar och en farfar som är elektriker, så det tänkte vi att Elvin också ska bli.

Kvällsvällingen intogs i mormors famn i deras säng. Både mormor och Elvin slumrade gott tillsammans. Men innan vällingen var slut sov Elvin som en stock. Jag bar in honom till sin säng i vårt rum. Den lilla kroppen tungt vilande mot min axel, små lugna andetag, jag svämmade nästan över av kärlek.

Föresten, min tå är bättre. Kan gå hyfsat vanligt men den är blå en bit upp på foten. Så den repar sig nog snart.

Jag vill åka till Gekås igen.

En uppenbarelse i syrenlila

6. juli 2010 10:39

Fasen va snygg jag blev i håret. Vi ändrade grundfärgen på toningen till mer kall brun. Jag passar inte i varma färger. Blev så nöjd att jag var tvungen att spegla mig i varenda skyltfönster på väg därifrån efteråt.

Som vanligt är jag en velpanna när det gäller kläder till speciella tillfällen såsom dop och bröllop. Ändrar mig alltid 718 gånger, MINST. Min förra outfit, vit klänning med röda prickar, är nu ett minne blott. Det var inte riktigt jag. Den var fin, men... Är det ett men med i bilden är det inte rätt. Fick börja om på ny kula. Efter frisören i fredags körde jag speedshopping på stan (hade lite bråttom då farmor var hemma med Elvin, Magnus var på Thords svensexa samt att vi skulle på 30-årskalas på eftermiddagen). Gled in på Kapp Ahl, bara sådär. Sökte runt med min radar i butiken. Plötsligt kom ett starkt ljus, änglar började sjunga i bakgrunden och jag log. Där hängde en syrenlila somrig, helt underbar klänning. Det var kärlek vid första ögonkastet. Saken blev inte direkt sämre av att den kostade 350 spänn jämfört med den andra klänningen som kostade 1200 kr. Klänningen gled ner i en påse, jag betalade och skuttade till tunnelbanan. Undrade om folk såg hur glad jag var över min klänning. Den kan jag både ha till vardags och till fest, så den är fanimig perfekt.

Magnus och jag kom hem ungefär samtidigt. Svensexan skulle fortsätta med övernattning på Grinda, då avvek Magnus och några andra som inte kunde vara med. Vi åkte till Järfälla för att fira Sara. När vi åkte förbi vårt nya hus (iiiiiiiiiiiiiiiiii:o) tvingade jag Magnus att krypköra förbi så vi kunde smygtitta på huset vi redan betalat handpenning på. Vi äger ju faktiskt redan 10% av kåken:o)

Kalaset hos Sara och Alex var jättekul. Saras familj och vänner var där. Det bjöds på supermumsig buffé av godsaker. Vi satt ute hela kvällen i den ljumma värmen. Tog med mig Fia på spiontur så hon fick se vårt nya hus. Vi gick förbi och låtsades vara väldigt intresserade av omgivningen precis vid huset så vi kunde gå långsammare och titta.

Elvin ville inte riktigt somna på kvällen medan vi var kvar på kalaset. Jag tog en tur med vagnen. Tänkte att det ändå kan vara trevligt att se området lite mer. Kom in i ett villaområde precis brevid vårt radhusområde. Det var lungt, några barn lekte på gatan. På altanerna satt familjer och grillade och skrattade. Kände i hela kroppen hur vi kommer trivas att bo där. Naturligtvis är jag inte så naiv att jag tror att alla springer runt och är lika gulliga som i en Ajax-reklam, men magkänslan säger mig att det är tryggt att bo där. Längtar.

Igår kom Fia hem till oss. Vi åkte till stan för att hitta lite roliga accessoarer till min klänning som är väldigt enkel. Det blev en blomma till håret, ett halsband och en sjal. Provade allt när jag kom hem igår medan Magnus nattade Elvin. Magnus tyckte också att min syrenlila klänning var mycket snyggare och mer jag än den andra. Trivs som fisken i min nya outfit och trivs man i sina kläder så är det rätt.

Bild kommer på oss båda efter bröllpet:o) 

Elvin är numera en stenhård tuffing som man inte muckar med i första taget.

Vi borstar hans två tänder varje dag. Han gillar tandborsten och får tugga lite på den själv efteråt för att de ska bli riktigt bra kompisar. Kvällarna går lite bättre nu med nattningen. Vi tror att värmen spelar stor roll i hans svårigheter att somna. Vid kvällsvällingen igår rann det svett om honom. Han ligger i bara blöjan, alla fönster och balkongdörr är öppna dygnet runt. Det gillar vi hela familjen.

Idag ska jag börja packa lite i kartonger inför flytten. Känner att vi måste komma igång nu med allt, för vips är det 27 augusti, hehehe.

Alldeles nyss vaknade Elvin, när jag kommer in i sovrummet står han såhär. Utvecklingen går så fort. Han går om man håller hans händer. Han reser sig till stående mot allt. Han står på alla fyra, både på knän och på fötter, men kryper, det gör han inte minsann.

Powered by BlogEngine.NET 1.5.0.7
Design av Kia

Om Jenny

Den här bloggen skapade jag för att ventilera mina tankar kring barnlöshet och längtan efter att bli en familj.

Min man Magnus och jag har kämpat i fyra år och efter två IVF-försök blev jag äntligen gravid. En liten Stjärna växte i min mage och den 26 oktober 2009 föddes vår älskade son Elvin. Lyckan är total för oss båda.

Följ vår resa till vår efterlängtade familj. Läs om min vardag kring IVF och graviditet, småbarnsliv blandat med mat, recept, film, bus, irriterande dagar och mycket mer.

VÄLKOMMEN!


Läser just nu

  

I slutet av 30-talet anländer den tyskjudiska familjen Schwart till USA, på flykt undan nazisterna. Det enda arbete fadern, tidigare matematiklärare, erbjuds är som dödgrävare och kyrkogårdsvaktmästare. Den bräckliga familjen förföljs och hånas i staden där de slår sig ner och allt slutar i en våldsam tragedi.

Sextonåriga Rebecca, dödgrävarens dotter, lämnar hemmet, får arbete som hotellstäderska och hamnar snart i ett äktenskap med en brutal, misshandlande man. Tillsammans med sin lille son flyr hon, byter identitet och tar sig sedan fram genom efterkrigstidens Amerika, hela tiden med den begåvade sonens bästa för ögonen.

Kalender

<<  september 2010  >>
tiontofr
303112345
6789101112
13141516171819
20212223242526
27282930123
45678910

Följ Jenny

Kontakt

Arkiv

[ Log in ]