Det är så otroligt roligt med bloggar. Jag har fått så många nya vänner jag aldrig skulle ha stött på annars. Idag hälsade Elvin och jag på Maria och Molly. Vi började med att skriva kommentarer på varandras bloggar förra året och idag sågs vi för första gången. Så fort vi kom in i hallen började vi bubbla. Det är som att vi redan kände varandra. Molly fyllde nyligen 1 år och är en supercharmig och framåt tjej. Elvin och hon fann varandra snabbt. Det blev massor av bus. Elvin snodde majskrok av Molly och hon snodde av honom. Molly satte sig på Elvin. Elvin snodde Mollys leksaker. Blev lite gråt ibland men mest var det två nöjda ungar som lekte brevid varandra. 

Molly använder inte napp. Men blev så inspirerad av Elvin att hon ville ha sin och tugga lite på.

Mellis.

Gåstolen var en riktig höjdare. Elvin satt och fick sig en riktig åktur. För Molly hade så roligt med att köra runt honom.

En toppendag hade vi. Och på lördag ses vi igen när det är BLOGGTRÄFF!!!!! Det ser vi fram emot. Det finns fortfarande möjlighet för dig som vill hänga på! Mejla till ivftraff2010@gmail.com omedelbart bums!

I morse försvann min vigselring. Elvins farmor skulle komma så jag kunde åka till min hudterapeut. Jag sprang runt i hallen, in i sovrummet, tillbaka till hallen och letade. Kollade även i Elvins mun ifall den råkat hamnat där. Såg framför mig hur jag tålmodigt väntade på att kolla hans blöjor efter ringen. Farmor Anne-Lie kom. Jag andades i en påse. Berättade att ringen var borta. Så förtvivlad, vi ska ju flytta om lite mer än en vecka. Hur lätt hittar man en ring i ett flyttkaos? Anne-Lie letade i en minut, kikade i en av Elvins sandaler.....
-Här är den ju, säger hon.
Jag small av. Min vigselring låg i min sons ena sandal. Fråga mig i n t e hur den hamnat där. Tacksam och med bultande hjärta kramade jag Anne-Lie, satte på mig ringarna i fel ordning och rusade till bussen.

Idag lärde sig Elvin var lampan är. Jag pekade på taklampan, knackade lite på skärmen och sa: Lampa. Elvin satt i sin stol och tittade. Efter en stund när han höll på med något annat frågade jag:
- Elvin, var är lampan?
Varpå Elvin först tittade på mig när jag ställde frågan och därefter direkt upp på lampan i taket. Vi provade flera gånger och varje gång tittade Elvin på lampan. Jag hoppade jämfota av förtjusning. Tänk att min lille son är så stor att han vet vart lampan är. Det är ju de små sakerna som blir de stora framstegen för en stolt förälder.

Han älskar att leka tittut, förmodligen som de flesta andra barn. Ett litet videoklipp får illustrera det tänkte jag. Han använder gardinen som rekvisita. Fråga mig inte varför det hänger en sladd ovanför huvudet på honom. Jag tyckte väl att den skulle vara där. Men visst är han väl söt? Och visst skrattar jag gulligt på slutet...ungefär som en shettlandsponny.

Helt galet. Igår när jag skulle natta Elvin, krånglade han jättemycket när han fick sin välling. Han drack inte upp allt och var klarvaken när han tillslut ratade det sista i flaskan. Okej, tänkte jag, det blir en lång kväll igen. La honom i sin säng, sa god natt, gick ut ur rummet. Han sa ingenting. Hörde efter en stund hur han slängde nappen på golvet. Fortfarande inget ljud från sonen. Hmm, var tvungen att tjuvkika efter en stund. Då hade han dykt med huvudet rakt ner i fotändan av sängen, rumpan i vädret, och somnat. Utan gråt. Utan napp??!! Jag fattade ingenting, gick ut till Magnus i köket som knappt trodde mig när jag sa att Elvin sov. Jaha, vad gör vi nu då. Vi kollade på film...fortfarande i chocktillstånd.

Började med en grej igår som jag måste tacka min vän Emelie för. TACK Emelie:o) Hon har nog ingen aning om vad jag menar nu. Men på msn häromdagen sa hon i förbifarten att hon brukar sjunga:
En elefant balanserade på en liten liten spindeltråd, det tyckte han var så intressant så han gick och hämtade en annan elefant. Två elefanter balanserade......ja så fortsätter den med fler och fler elefanter. Jag testade sjunga den igår för Elvin när han fick välling, han blev lugn en stund för att sen börja böka runt. Ikväll testade jag igen. Sjöng den vi vällingen. Han låg alldeles stilla. Elvin ville inte ha all välling ikväll heller, men oj vad trött och lugn han var ändå. Jag kom till 24 elefanter innan jag la ner honom i sängen, fortsatte att nynna på sången, gick ut. Sköljde ur nappflaskan. Gick tillbaka till sovrummet. Elvin sov....

Igår åkte vi hem till Sara och Celine (Alex var inte hemma) för att mäta väggar. De har samma typ av hus vi ska flytta till. Sen kollade vi tapeter i Barkaby. Vi hittade några intressanta men inte några WOW KABOOM-tapeter.

Idag tog jag promenad med Elvin till en butik i Örby som har massor av tapeter. Där blev det lite WOW KABOOM. Herregud vad jag dreglade, bästa affären jag varit i. Ringde Magnus och flåsade medaljongtapeter, värre än ett 071-nummer. 

Elvin kravlade sig in under sängen. Sen kom han inte ut och blev ledsen. Fick dra ut honom, då tog han med sig alla dammråttor, tack sa mamma.

Vad är väl en låda full med leksaker mot ett halvtömt skafferi och en flaska Laktulos.

En av Elvins favoritsysselsättningar är att i ilfart krypa ut i hallen och möblera om i skohyllan.

När det är matdags äter Elvin med god aptit. Men ibland vill han inte fortsätta äta mer än några tuggor om han inte får en egen sked att leka med. Då vill han gärna mata mig med sin, vilket leder till att han gapar och då passar jag på att veva in lite mat.

På väg hem från måleriaffären stannade vi på lekplatsen och gungade.

Sitter i en gunga brevid och gungar. Elvins lugg virvlar i vinden. Han ser nästan ut som Tintin. 

Igår pallade ingen av oss laga mat, så det blev en tripp till stan med lunch på Organic Green. Trots att jag inte är vegetarian, är två av mina favorit-lunch-ställen i stan vegetariska: Organic Green på Rehnsgatan och Hermitage på Stora Nygatan. Båda ställerna har vällagad mat från grunden, hembakat bröd med hummus och flera goda rätter att välja på. Kan varmt rekomedera dessa ställen och jag kan lova att ni inte saknar de blodiga biffarna;o)

Vi såg Snabba Cash igår kväll. Den var förbaskat bra. Vi satt som två tända ljus hela filmen. Slutet var lite öppet, hade några funderingar kring vissa saker. Men dörren står ju på glänt för en uppföljare...

Var inte så vidare uppkäftig när jag vaknade i morse. Elvin var på strålande gott humör. Det tog 20 minuter för honom att somna igår, det var gallskrik som vanligt. Men vi får ha tålamod. Blev ju lite sent med filmkvällen och i morse satte sig Elvin upp i sin säng, klockan visade strax innan 6. Elvin fick komma till vår säng där han efter ca 30 minuters bökande somnade om i en konstig ställning. När jag vaknade, innan jag hann öppna ögonen, kände jag mig iaktagen. Öppnade ögonen. Elvin sitter precis brevid mig och stirrar. När han ser att jag vaknar, börjar han hoppa sittandes och skrattar förtjust. Älskade, älskade unge, kan man vakna på ett trevligare sätt.

Nu sover han sin förmiddagsvila med pappa som inte ens gått upp än. Så han fick ligga kvar när jag kom in i sovrummet med Elvin. Nu ligger de med armar och ben huller om buller. Jag har packat en kartong till, vikt tvätt och rensat ut gammalt skit ur skafferiet. Saker som står längst in i skafferiet törs man ju knappt kolla "bäst-före" datum på.

På agendan idag står följande:
- Åka till återvinningsstationen och slänga skräp
- Åka till stadsmissionen med en säck kläder
- Vattna blommorna hemma hos svägerskan
- Kolla tapeter i Måleributiken i Alvik

Det lutar åt att min mamma, Jan och bonusbrorsan Daniel kommer upp till oss i början av september och hjälper till med att måla, tapetsera och sätta upp en vägg i vårt nya hus. Jan och Daniel är grymt duktiga på allt som har med hantverk att göra. Sen ska vi byta ut de hemska furuluckorna i köket mot vita släta, samt införskaffa en divansoffa. Målet är att allt det ska vara klart till Elvins 1-årskalas som kommer gå av stapeln den 30 oktober (han fyller den 26:e som är en tisdag, så vi väljer att ha kalas på lördagen).

Det var allt för idag. Ha en fin dag alla mina kära bloggläsare:o)

Tänkte prata lite om Elvins sömn, den är inte på topplistan just nu. Vill skriva om det för att själv kunna gå tillbaka och läsa om det skulle behövas. Men jag börjar med att berätta att jädrans vad jag har fått massor gjort här hemma. Min före detta kollega Kerstin var här igår, hon tog ut Elvin på en tvåtimmarstur. Under den tiden sprang jag runt som en Duracellkanin, packade kartonger, tvättade, skurade toan (man kan ju inte bo i en svinstia bara för att man snart ska flytta), rensade bland kläder, tömde flera skåp. Pinal efter pinal åkte graciöst ner i flyttkartonger som till slut tornade upp sig som ett gigantiskt berg. När Elvin och Kerstin kom tillbaka hade hon köpt en present till Elvin, en legogubbe och en legogris som Elvin glatt tuggade på. Tack vare Kerstin åkte halva bohaget ner i kartonger.

Idag träffade jag Alexandra, vi var ute ca tre timmar med promenad och...OCH mina damer och herrar. Första sushin på nästan två år!!! Jag älskar verkligen sushi, men var inte sugen på det under hela graviditeten och sen har det bara inte blivit av. 

Hiiiiimmelriiiiket!

Sen knatade vi på en rejäl runda. Elvin var på sitt bästa humör alla tre timmar.

Han gillade nog att se annat än flyttkartonger. 

Rätt var det är när vi knatar med skog på vardera sidor, vrålar Alexandra mitt i en mening: ÅÅÅÅHHHH KOLLA VILKA STORA KARL JOHANSVAMPAR!!! Också rusar hon ner i diket och ställer sig dubbelvikt.

Stora var dem och glad var Alexandra, men sen såg vi att de var mögliga så hon fick helt enkelt slänga tillbaka dem och gå vidare svamplös....

Elvin somnade och sov i över en timme som en stock medan vi gick långrundan. När vi kom tillbaka till civilisationen kom helt plötsligt en civilare med blåljuset på i hög fart.
- De kommer hitåt, sa Alexandra Håll för öronen!!!
Lydig som jag är var jag precis på väg att hålla för mina öron, innan jag kom på. Nej, inte mina öron. Elvins öron för bövelen, Elvins öron, han sover ju!
Samtidigt dök vi ner i vagnen....Elvin hade redan hunnit vakna, men hans öron skonades i alla fall. Ena snuten i bilen, tittade på oss som om han ville be om ursäkt för att störa friden där jag stod med röven i vädret med huvudet under suffletten. Sen skrattade så vi höll på att storkna, åt att jag skulle hålla för mina öron på Alexandras uppmaning, när hon så klart tänkte på min son....tur att någon av oss kan tänka.

Lite lagom nonchalant kom vi hem igen.

Elvin sömn. Som jag nämnt har vi fått börja på ruta ett igen. Han formligen gallskriker. Har känt mig så maktlös. Men igår kom jag plötsligt på hur jag gjorde när Elvin var spädbarn. Jag använde ett vyssjande ljud som jag upprepade om och om igen. Det hjälpte då. Kanske skulle testa det igen tänkte jag, har inget att förlora. Började igår efter att försökt få honom att somna i ca 15 minuter. Gick in i rummet, la ner honom, stoppade in nappen samtidigt som jag vyssjade. Klappade honom på magen och över pannan. Slutade klappa honom men fortsatte vyssja. Backade sakta sakta ett steg i taget, vyssjandes. Gick ut ur rummet, han såg mig fortfarande, jag vyssjade, han var tyst. Men efter någon minut började han gråta igen, ställde sig upp i sängen. Jag började om igen. Om igen. Om igen. Tllslut stod jag i dörröppningen, han tittade på mig, jag slutade vyssja. Vi tittade bara på varandra. Då suckade han och vände ryggen mot mig och somnade. Jag blev överlycklig. Sprang genast till Magnus och berättade. Han hade glömt att vi gjorde så när Elvin var spädbarn och ville gärna vara med och kolla när jag nattar honom nästa gång. I går tog det 30 minuter innan han somnade.

Ikväll kom Magnus hem senare, så jag nattade utan observatör. Efter vällingen la jag honom i sin säng. Han reste sig på en gång, kastade nappen och började gråta som snabbt eskalerade i gallskrik. Jag suckade uppgivet med ryggen mot sovrumsdörren som stod på glänt och tänkte att det här kommer aldrig att gå. Vad ska jag göra? Jag kan inte låta mitt barn skrika sig till sömns, det kan omöjligt vara bra. Men om jag lyfter upp honom så vet han ju att det är det som väntar om han gallskriker och det går ju inte. Bestämde mig för att inte gå in förrän gråten lugnar sig (om den gör det). För medan jag stod där tänkte jag att om jag går in när han skriker som mest, blir ju belöningen att jag kommer in i rummet. Går jag istället in när han kanske för endast 10-20 sekunder är lugnare, så blir han ju belönad då istället. Tänkte att en teoretiker måste ju testa sina teorier. Sagt och gjort. Elvin lugnade ner sig men stod fortfarande upp i sängen, jag gick snabbt in igen. La ner honom, in med nappen, vyssjade, gick ut. Han ställde sig, skrek, blev lite lugnare för en kort stund, jag gick in, upprepade allt. Och nu kommer kvällens glädjechock. Ikväll tog det sammanlagt 15 minuter innan han somnade!!! Tror nog att jag har nåt på gång här. Men ska köra vidare i några dagar till innan jag vågar säga om det bara är tillfälligheter eller om det faktiskt fungerar. 

Jag är absolut värdelös på att packa matkassar. Jag vet att äggen och tomaterna inte ska ligga i botten. Men där slutar min kompetens. Så om någon av er planerar att be mig storhandla åt er någon gång, har jag ett tips: gör inte det.

Magnus kom hem från jobbet, jag hade skrivit lista. Pojkarna fick vara hemma. Jag åkte till Coop. Ville hellre sitta hemma och lata mig framför TV:n, men vill vi slippa torka oss i rövarna med sedlar (har ju så gott om sådana;) eller handdukar, att Elvin kryper runt blöjlös, eller att vi ska hårdbanta i brist på mat, så var det bara att snällt sätta sig i bilen och dra. En bil blockerade mig ut ur parkeringen hemma, hans bil var död. Men han var snäll och viftade med händerna så jag kunde ta mig igenom knappnålshuvudet med vår vräkiga kombi. Det var så svetten pärlade sig i pannan.

På Coop parkerade jag kundvagnen på diverse ställen och sprang runt med min lista. Vid ett tillfälle när jag kom tillbaka till vagnen var den spårlöst borta. Stod där med min Keso i handen och kände mig alldeles snopen. Irrade runt och började så smått lacka ur. Någon måste ha snott den av misstag. Började titta misstänksamt på andras kundvagnar. Tänkte tillslut att nä nu jävlar får jag ta tag i någon personal och be dem efterlysa min vagn i högtalarna. Då kom tant på vart hon ställt den....gick genast dit och var glad över att jag inte gick vidare med mina funderingar till ett förnedrande utrop i högtalarna, efterlysandes en kundvagn som snällt stod där jag hade ställt den sist.

Blipp, blipp, betala, hur många kassar, eeehhh....två...nä tre, kanske räcker med en....nä NU tar jag två. Blöjpaketen och toapappret har ju redan handtag. Japp, så får det bli. Sen kommer vi till momentet: packa. Suck. Varför hinner kunderna efter mig, före mig med att packa? Jo, för att jag är så jävla kass på det.

När jag kom hem var det en annan bil som blockerade infarten till parkeringen. Denna gång en ung kille i en fullt fungerande bil.
- Ursäkta, jag kommer inte förbi.
- Jorå, säger han, backa lite bara och kör närmare den där kanten.
Jag small nästan av. Han stod ivägen. Jag skulle flytta mig. Svor en salva över idioten medan jag krånglade mig igenom ytterligare ett jävla knappnålshuvud med samma vräkiga kombi, medan svetten återigen pärlade sig i pannan. Han vägrade ju flytta på sig. Vad skulle jag göra? Kliva ur bilen och lyfta bort både honom och bilen?

Magnus höll på att natta Elvin, jag fick gå två gånger för att få upp alla varor. Två gånger uppför tre mögtrappor. Flåsade som en pilsk hund när jag var uppe för andra och sista gången. Magnus garvade åt mig. Jag var för trött för att lappa till honom.

Gissa vem som sammanlagt har packat 45 kartonger och flyttar till radhus med egen uppfart om 18 dagar???

Att vara kvinna ska visst innebära att man kan göra flera saker samtidigt.....hmm.....måste vara en myt. Jag blir stirrig bara jag ska prata med Elvin och röra runt honungen i tekoppen samtidigt. Nu kanske jag överdrev lite. Men mina dagar ska fyllas med: packning av kartonger, rensning, mata Elvin, byta blöja, natta, laga mat, gå på toa, dammsuga (blir skräpigt av alla grejor och kartonger), kolla mail, jobba med mammas webbutik, blogga, leka med Elvin, gå ut på promenad, handla, kamma håret, plocka i och ur diskmaskinen, ta ut papper ur Elvins mun som han lyckats hitta någonstans, bära på Elvin, kolla posten, klä på mig, borsta tänderna, komma ihåg att borsta Elvins tänder, gosa med Elvin, vattna blommorna, sova.

Någonstans mitt i allt detta kan jag stanna upp och undra: vad tusan vad det jag skulle göra nu? Men på nåt sätt får jag allt att fungera. När kvällen kommer och Elvin somnat har jag lyckats ha ytterligare en underbar dag med min son, fått disken undanröjd, tvätten tvättad och några kartonger packade. Sen noterade nog några det där jag skrev om mammas webbutik. Det är nytt! Min mamma har, som många av er vet, en webbutik där hon säljer sina ekologiska kryddor och örttéer blandat med skafferivaror och hudvårdsprodukter mm. Då hon har så mycket att göra med sitt B&B, gårdsbutik och örtodlingar har vi kommit fram till att jag ska administrera och ansvara för hennes webbutik. Känns skitkul. Så from idag jobbar jag så gott jag hinner, med den. Kommer inte hinna mycket varje dag nu när vi snart ska flytta, men tanken är att det ska bli mer och mer för mig att göra framöver. 

Elvin brukar få avsluta sina måltider med att leka "låt-oss-se-hur-kladdig-jag-hinner-bli-på-en-minut-leken" Fungerar utmärkt, då han får belöning i form av dusch i diskhon i köket efteråt.

Han älskar att stå, bara stå rakt upp och ner, inte göra något särskilt, bara spana och.....stå....helt enkelt.

I söndags fick han gunga igen. Då det snart var dags för honom att sova var han mäkta imponerad över gungan, jämfört med förra gången då han garvade rumpan av sig. Vi hittade min gamla rockring. När jag rockar hemma i vardagsrummet, skrattar han minsann så väggarna skakar.

Fia var här idag. Hon hjälpte mig med Elvin medan jag packade kartonger. Min mormors alla stickade bebiskläder skulle packas ner. Vi var ju tvugna att prova alla mössor på Elvin som satt och flåsade i värmen i bara blöja, omgiven av stickade tröjor och overaller. Jävla fyndig morsa man är.

Men då Elvin gärna ställer upp som fotomodell, kan man ju inte låta bli.

Vi har börjat ta tag i Elvins sovrutiner igen. Semestern har ju varit lite rörig för honom, då vi har kuskat runt som nomader. Numera kan Elvin inte somna om inte Magnus eller jag ligger brevid honom i vår säng tex. Ikväll tänkte jag, nä nu får det vara nog. Älsklingen måste hjälpas att känna trygghet av att somna i sin säng och veta att vi är i närheten. Han blir ledsen så fort vi lämnar rummet, tror nog att vi ska försvinna för alltid. Jag vet att det ingår i barns utveckling, men det skär i mitt modershjärta. Nåväl, ikväll började jag med att lägga honom i sin säng, medan jag låg brevid i vår säng. Inge bra idé, jag vet. Men man måste ju testa. Han pillade mig i näsan mellan spjälorna, gav mig nappen och drog mig kärleksfullt i håret. Ändrade taktik efter en stund. Började då istället konsekvent lägga ner honom, ge nappen, inte säga något, inte le, men klappa honom på kinden och i pannan (han älskar det) gå ut ur rummet. Elvin gråter, ställer sig upp i sängen, kastar nappen på golvet. Efter en stund går jag in, samma procedur från både honom och mig. Tillslut när jag lägger ner honom på kudden, gnuggar han ögonen och gnyr så som han gör när han är trött samt pillar sig själv i håret (drar alltid i mitt hår om vi ligger brevid varandra, när han ska sova). Han somnade nästan, jag stod brevid för att se om han somnat, då började han gny, öppnade ögonen, fick syn på mig och slutade gny. Älskade unge, han ville se att jag inte försvunnit. Efter sammanlagt en timme sov han! Shit, känns som att börja om, när vi började sätta rutiner för flera månader sen, men då fungerade det kanon efter ca en vecka. Tror att min ändrade taktik kan fungera, om några dagar borde vi vara i fas igen. Bara vi är konsekventa, det är det viktigaste. Elvin har sin grundtrygghet, det är bara vid sömnen han behöver lite extra boost.

Dags att natta mig själv nu. Ska bara tjuvkika på min underbart vackra son som nu sover djupt och gott.

Jösses vad det ser ut här hemma. Suck! Jag längtar så tills vi flyttar, men jag avskyr själva flyttandet, med packning och rensning. Det är så vansinnigt mycket kvar att göra och mindre än tre veckor kvar. I morgon kommer min vän Fia hit. Det känns kanon, då kanske jag kan få lite gjort. Älskade Elvin är inne i en lite klängig period, han kryper gärna fram till oss, reser sig mot ens ben och håller krampaktigt i ens byxben, tittar uppåt och vill väldans gärna bli upplyft. Vi lyfter inte upp honom varje gång, då kommer vi nog inte få göra annat. Ibland kommer han krypandes mot en, precis när han nästan är framme kanske man går till andra änden av rummet för att göra något. Då sätter sig Elvin och storgråter för att man inte stod kvar. Sötungen. Men stundvis kan han sitta eller stå mot ett lågt bord huuuuur länge som helst och pyssla med något, utan att bry sig ett dugg om vart Magnus eller jag är någonstans.

Vi har bestämt oss. Vårt nya liv har börjat. Träning och sundare kost. Varje helg ska vi gå minst en timme rask promenad i samband med att Elvin ska sova förmiddag eller eftermiddag. Sagt och gjort. Igår snörade vi på oss dojjorna, på med munkjackorna. Elvin parkerade vi i vagnen. Det regnade lite ute. Äh! Det kan vara lite mysigt med regn. På med regnskyddet över vagnen och knata iväg. Efter ca 30 minuter började det regna lite mer. Vi hoppade mellan pölarna för att inte bli blöta om fötterna. Vi småjoggade lite också, det var ljuvligt. Efter ytterligare ca 30 minuter började det regna ännu lite mer. Nu var det svårt att hoppa mellan pölarna då det redan började bildas pölar i skorna. Elvin sov och märkte inte mycket. Han njöt nog av smattrandet av regnet mot suffletten. När vi hade ca 40 minuter kvar till vårt stökiga, men dock torra, hem, var vi dyngsura ta mig fan in på bara kroppen. Elvin hade vaknat och tittade förundrat ut genom öppningen i regnskyddet på regnet och på oss som såg ut som dränkta katter. Det slutade med att vi båda sket fullständigt i att undvika vattenpölarna, vi klev rakt i. Ja, vi ställde oss och hoppade jämfota så vattnet stänkte åt alla håll i varsin vattenpöl och fnittrade hysteriskt. Ett par förbipasserande kollade jävligt misstänksamt på oss, undrade nog om vi var försöksutskrivna. 

När vi kom in i lägenheten ångade det om oss. Elvin fick bäras upp på en armlängds avstånd för att inte bli alldeles dyngsur. Vi tävlade om vem som kunde krama ur mest vatten från kläderna. Av med rubbet. Bådas gympadojjor åkte in i tvättmaskinen pronto, de luktade skunk. Men attan så snygga de blev när de kom ur maskinen, som nya.

Förutom det har vi bara packat och fixat, handlat, lagat mat och utmattade sett på film på kvällarna.

Idag blev det promenad igen. Då kände jag att jag fick ont i mina fogar och att jag hade träningsvärk i ryggen?! Från äventyret igår. Haha. Det var hög luftfuktighet ute, men inget regn. Elvin fick gunga lite på en lekplats. Han har kommit på en ny lek. Sitta i vagnen, ta tag i en leksak eller en strumpa (som han naturligtvis tagit av sig), kameran eller något annat löst. Håller ut föremålet över kanten på vagnen medan vi går. Släpper. Tar nästa sak och gör likadant. Vi plockar upp och lägger tillbaka. Elvin upprepar övningen. Jätteroligt.

Nu sitter jag framför TV:n och vilar mina ömma fötter. Blev ju två timmars promenad både igår och idag. Kollar på Jamie Oliver som letar tryffel med hjälp av en tryffelgris. 

Nu är vi hemma till vardagen igen. Sitter med turban på skallen. Brukar aldrig tvätta håret så här sent på kvällen. Tar ju sån tid att torka. Och vill jag inte vakna på morgonen med ett barr värre än Ronja Rövardotter måste det torka ordentligt innan jag lägger mig. Kan bli en sen kväll då jag vill undvika hårfön.

I måndags träffade jag min vän Ida. Vi har inte setts sen Elvin var en liten skrutt, så det var roligt att umgås hela eftermiddagen. Idas bedårande dotter Tilde kunde tyvärr inte komma med, så henne får vi träffa nästa gång, vilket blir när vi har flyttat till vårt radhus!! 

Två sötisar på samma bild.

I tisdags bar det av till Magnus föräldrar i Mariefred. Vi bestämde oss för att åka vid 9-tiden. Elvin vill ju gå upp strax före 7 varje morgon. En bombsäker väckarklocka. Han vaknade vid 06:30, som han brukar. Vi la honom mellan oss då han brukar somna om i ca 30 minuter. Han somnde om, vi somnade om. Elvin vaknade.....väckte mig med lite småprat och genom att peta på mig. Jag slog upp ögonen och tänkte att nu är väl klockan runt 7, dags att gå upp. Magnus kan få sova en stund till. Tittade på mobilen: 08:30......tittade en gång till: 08:30.....gnuggade mig i ögonen och tittade en gång till: 08:30. Funderade snabbt på om min mobil på nåt magiskt sätt börjat gå fel. Tittade igen: 08:31. Då slog det mig att klockan var...ja just det: 08:31.
- MAGNUS.....KLOCKAN ÄR HALV NIO: VI HAR FÖRSOVIT OSS:
- Eeehhh...vaaa....VAAAA! ÄR DEN HALV NIO, men vafaaan..
Vi ägnade ungefär de första 10 minuterna till att springa runt i cirklar. Elvin kröp mest omkring och sa: Nananananananananananananananana.

Vi hade inte packat en pinal så det var bara till att börja arbetsfördela. Magnus tog hand om Elvins morgonrutiner, jag packade. Vid 10:30 satt vi i bilen. Alltså vi hade egentligen inte bråttom ner, ingen tid att passa. Men vi ville komma iväg tidigt för att utnyttja hela dagen. Och när man försover sig, oavsett om det är panik eller ej, så blir i alla fall jag jävligt förvirrad.

Väl på plats blev vi välkomnade av en glad farmor. Elvin är väldigt intresserad av telefoner. Pappas mobil i handen med blicken fastnaglad på farmors telefon. Magnus mamma fyllde år i onsdags så det var kalas i stugan. Det bakades tårtor och västerbottenpajer. Vänner till födelsedagsbarnet droppade in, samt övriga familjemedlemmar. Blev en riktigt trevlig kväll.

Vi hade kalasväder alla dagar utom en. Vi passade på att vara ute så mycket som möjligt. Elvin älskar verkligen att sitta på pappas axlar.

Magnus kusin Louise med sin son Kevin, snart 7 år, kom i tisdags för att stanna i några dagar. Kevin och Magnus har övat massa kullerbyttor på gräset, både framlänges och baklänges.

Igår gick vi ner till badplatsen. Elvin hade ju aldrig spatserat i strandkanten. På förmiddagen var Elvin nere vid vattnet med farmor och sysslingen Kevin. På eftermiddagen följde resten av skaran med för att doppa tårna.

Kollar om det skett en olycka i södra Thailand. Denna gång falsk alarm.

Elvin med syssling Kevin. Det heter ju även tremänning, men det låter så avlägset och stramt. Syssling är mycket gulligare.

Solstrålen älskade att kravla runt i sanden. Halva beachen följde med hem.

Vackraste ungen på jorden.

Elvin går i vattenbrynet. Bilden har jag fotograferat från en utskriven A3. Bilden är nämligen tagen av Elvins farmor. Jag älskade den, så hon printade ut den på A3 till oss!!! Vill gärna visa den, så jag tog kort på den när vi kom hem ikväll (ja, jag vet att det finns USB och andra moderniteter, men jag glömde bort att fixa det innan vi åkte hem)

Farmor Anne-Lie fick ca 20 kilo entrecote i fördelsedagspresent!!!!!!!!! Så vad blev det till middag igår?? Just det. Grillad entrecote och klyftpotatis. Magnus pappa är grymt duktig på att göra bearnaisesås, så det fick han stå och vispa ihop av bland annat 7 ägggulor. Det blev då 7 äggvitor över. Vips så fick min man för sig att göra maränger med Kevin. Maten? Den var suveränt god. Proppmätta började vi svulla maränger....

Av 7 äggvitor blir det ganska många maränger. Mer exakt närmare tre plåtar. Nästan två av dem var renskrapade innan kvällen var över. Sockerchock, nää. Lika bra att köra skiten ur våra kroppar innan höstens diet och träning sätter igång. Kevin var en jäkel på att spritsa maränger. Sen var de inne i varmluftsugn i ca två timmar. De.blev.så.jävla.goda.att.vi.aldrig.varit.med.om.maken. Därav närmare två rensade plåtar. Allt medan vi satt och spelade vändtia. Hur trevligt som helst.

Idag åkte vi hem till våra flyttkartonger igen. Började blogga för ca en timme sen, med några avbrott. Sitter fortfarande med turban på skallen och sneglar på en film på SVT1 med Eddie Murphy. Magnus och Elvin sover, ska jag också göra snart. Måste nog blåsa lite i håret först så det torkar lite fortare. Annars får jag sitta här till gryningen.

22 dagar kvar till flytten!

Vilken toppenvecka vi haft. Visserligen har barnens rutiner gått åt skogen. Vi har alla, både barn och vuxna, bitvis varit tröttare än sengångare. Men det blir ju så när man knappt vet om det är tisdag eller söndag. Det som varit mest härligt är den otroliga distansen man får till allt hemma när man befinner sig på en ö. Inga ljud som hörs från bilar och annat skräp. Vi gjorde ett matschema för hela veckan som inhandlades i Nyköping. Kul att åka in och glo lite i stan, men så skönt att komma tillbaka tills stugan igen. 

Förberedelser inför båtturen till Risö förra söndagen. Våra kära vänner som vi snart blir grannar med.

Elvin kunde enkelt bäras i ett handtag...

Den här kille for runt som en virvelvind i stugan. När man vände ryggen till var han antingen på väg till öppna spisen, mediaspelaren eller något annat väldigt barnvänligt.

Elvin och Celine stod vid lilla bordet i storstugan. Celine fortfarande vinglig men stå, det kunde hon. Sitter gör hon utan stöd, tjejen är 5 månader ganska prick.

I stugan fanns massa roliga leksaker som Elvin fick låna. Vi ska snart in till Nyköping, därav påpälsningen. Till bilen är det en båttur på ca 10 minuter och det blir lite kallt för de små. För övrigt gillar både Elvin och Celine att åka båt.

Alex och Magnus avstyrde ett bråk mellan två alkisar. Den ena hann dock ringa polisen som kom och kollade läget. Det blev en riktig Chuck Norris-dag som kontrast till ö-livet;o).

Celine och Elvin ska ha lunchdate på altanen. Hon fick sin första smakis under veckan. Precis som Elvin är hon otroligt intresserad av mat.

Kan man få lite service på den här restaurangen?

Kyparen kom omedelbart. Visade husets bästa vin. Från menyn valde Celine palsternackspure medan Elvin beställde spagetti och köttfärssås.

Sen skulle vi äta lite. Ute på trädäcket, sjöutsikt, solen strålar, semester. Om vi leker Fem myror är fler än fyra elefanter. Vilket ska bort på bilden? Ledtråd. Lägg märke till nördarna i mitten av bilden uppe på berget.....som letar täckning till internet...

Den här godingen fyllde 9 månader under veckan.

Bilar är roligt. Elvin kröp runt med en bil i handen...mot öppna spisen...som vanligt. MEN, får han syn på mina rosa foppatofflor blir de helt plötsligt mer intressanta än något annat i universum.

9 respektive 5 månader och de håller redan handen.

Min älskling och jag.

Gangstagrabbarna in the hood.

Om man är på en ö för länge blir man lite knäpp. Huvor på och vips är man värsta gangstarapparen på planeten. Men hur cool blir man egentligen iklädd ett par rosa foppatofflor, trots huvan? Alex har i alla fall en kniv mellan tänderna. Sara sköter grillen, som vanligt. Det finns ingen, och då menar jag INGEN, som kan grilla så gott som hon. Celine? Hon sov som en stock.

Gangstason och gangstamorsa.

Godingen Celine höll oss sällskap på kvällarna när vi spelade kort. Då sov Elvin som en stock istället.

Man blir trött av så mycket ö-liv. Igår när vi skulle hem från Risö, somnade båda barnen medan båten for över vågorna. När vi kom till fastlandet sov de fortfarande. Vi la dem på bryggan så de fick sova vidare medan vi packade ur båten. Jag höll vakten samt gav skugga åt dem.

Hem till en lägenhet som är full med flyttkartonger, en bullrande Örbyled som alltid dånar av bilar. Men snart....SNART flyttar vi till ett område utan dubbelfilig trafikled som bullrar utanför fönstret.

Tack vänner för en underbar semestervecka!!