Vår älskade son verkar vara inne i den obligatoriska separationsfasen som dyker upp alltifrån när de är 7 till 9 månader. Elvin är ofta lite bökig när han får sin kvällsvälling, men somnar oftast under sista slurken. Vi lägger honom i hans säng, men efter en stund vaknar han och vägrar somna om på ca en till två timmar. Välling får han alltid i vardagsrummet, ingen tv på så klart, utan bara lugn och ro. Vi vill inte att han ska förknippa sängen med mat. Han gråter så fort vi lämnar rummet och blir lugn så fort en av oss, eller helst båda, kommer in i rummet. "Normalt" sett har vi kunnat lägga honom, säga god natt, gå ut ur rummet, han sover. Inga problem.

Vid lunch äter han sämre, endast halva portionen och lite lite frukt till efterrätt. Men han verkar ändå nöjd med det intaget. Till middag däremot äter han oftast mer. Han tycker barnmatsburkarna är okej men han ÄLSKAR min hemlagade mat. Den äter han med hull och hår.

Ikväll la vi honom strax efter 19 och han somnade ca 21. Har googlat en del. Växtvärk får de inte i den här åldern, tänder tror jag inte det är. Det har varit så här i några kvällar nu. Ibland har jag fått lägga oss båda i vår säng, han vill ligga nära nära. Då somnar han. Har försiktigt lagt honom tillbaka i hans säng efter en stund. Har han väl somnat sover han hela natten. Vaknar på morgnarna som en solstråle. Nu ikväll fick vi lyfta upp honom ett par gånger i famnen för han grät så väldigt (Magnus och jag får turas om nu på kvällarna). Vi känner att han behöver extra närhet och då ska han få det också. Han blir lugn då och när man väl lägger ner honom i hans säng igen är han mer avslappnad och kan somna lättare. Likaså när man stryker honom över ryggen, blir han lugn.

I förrgår ammade jag för sista gången. Sorgen är inte lika tung som den var för några veckor sen när jag trappade ner på amningen. I förrgår bet han mig nämligen, inte med flit så klart, men ändå. Det gjorde ganska ont. Han verkar heller inte så intresserad av att ammas längre. Bara de gånger han är väldigt ledsen, som nu ikväll tex. Men jag har nästan ingen mjölk kvar så belsutet att sluta helt känns rätt.

På dagarna är han "som vanligt", glad som en lärka och inte rädd för främlingar, kanske lite reserverad bara.

Den här texten hittade jag angående separationsfasen, intressant, mycket stämmer in på Elvin:

Separationsfasen, det absolut jobbigaste språnget under barnets första år. Barnet klänger otroligt mycket, sover dåligt, äter dåligt, kan bli ilsk och gnällig och frustrationen är stor hos både vuxna och barn. Det är nu som det händer mest saker, många barn är otroligt frustrerade precis innan de lär sig krypa och när de bemästrar den konsten kommer nästa sak… mamma är inte samma individ som barnet! Barnet kan bli oroligt, speciellt vid insomning och under sömnen, och vaknar till flera gånger för att kolla så mamma finns kvar. Vid den här åldern har barnet sin första förälskelse, i mamma och pappa. Att få små kärleksbett, nyp, luggningar är inte ovanligt. Inte heller att få ett barn som verkar sitta fast på en som ett plåster. Ingen annan duger än mamma (och/eller pappa).

Vi får helt enkelt rida ut vågen och visa Elvin att vi alltid finns nära honom så han känner sig trygg, utan att bli överbeskyddande.

Idag fyller den här snyggingen 30 år!!! GRATTIS VÄNNEN på födelsedagen. Vi ses på lördag. Puss och Kram!   

När jag var liten blev jag god vän med Sophia. Hennes föräldrar hade sommarställe på Åland. Vi var där varje sommar under låg-och mellanstadiet. Sophia var den bästa lekkompisen man kunde tänka sig. Vi hade sån otrolig fantasi och gillade samma saker. Mest lekte vi med våra hästar och Cindy/Barbiedockor. Alla dockor och femtioelva hästar hade namn och sina egna personligheter. Under vinterhalvåret brevväxlade vi. Alla våra dockor som också var vänner, brevväxlade även med varandra. Så i varje brev var det ett brev som var till mig och ca 5-6 stycken små brev från hennes dockor till mina dockor och vice versa. När vi inte hade något att göra brukade vi skriva lappar och lägga en burk. Sen drog man en lapp och lekte det som stod där.

Vi klippte ut bilder från veckotidningar som vi sen klistrade på papper, så det blev varsitt fotoalbum. Vi låtsade att vi var stenrika och visade våra ännu rikare släktingar på bild för varandra. Ibland lekte vi att vi var strandsatta på en öde ö och käkade blåbär och harsyra, tills Sophias mamma ropade att maten var klar. Då gick vi in i stugan och åt, för att sen gå ut igen och fortsatte käka harsyra (mätta och belåtna). Sophias pappa tog oss med ut i den lilla motorbåten för att flyga fram över svallen när Viking Line-färjorna dundrade förbi utanför sundet. Sophia och jag satt längst fram i fören och frustade av skratt när vi flög över de enorma vågorna så det ilade i magarna (galningar;o) 

Under tonåren fortsatte vi att umgås, men då bodde jag på västkusten och Sophia kvar i Stockholm, så det blev inte så ofta. Som vuxna fortsatte vi att höras och ses ibland. Sist vi sågs var för sex år sen när jag precis hade träffat Magnus. Sen dess har det inte blivit nåt, förrän i lördags på Gröna Lund. Paula och jag står i kön för att åka Kvasten. Någon knackar mig på axeln. Vänder mig om och där står Sophia med sin man och dotter och ler. Jag fick nästan dåndimpen i ren pur häpnad. Vi åkte Kvasten och sågs direkt efter. Kramades, pratade och skrattade. Sophias mamma och jag har haft sporadisk kontakt under alla år, men det var ett tag sen jag såg henne också. Nu när vi flyttar kommer vi hamna på samma sida av stan som dem. Nu ska vi minsann höras igen (bytte kontaktuppgifter) och framför allt ses.

Tänk vad en dag på grönan kan åstadkomma.

Tillbaka till vardagen efter en fantastisk helg. Sitter i sängen i vardagsrummet och bloggar. Ja, ni läste rätt. Vips så sålde vi soffan i helgen. Vi vill ha en divan och det är rätt skönt att bli av med den soffa vi har innan vi flyttar. Klurade lite på alternativ till sittplats och släpade helt sonika in vår Hästens gästsäng med gaveln mot väggen så den nu fungerar som en jättedivan. Funderar på att köra samma koncept i huset sen, hehe. Men kom fram till att vi nog ska sälja sängen också innan vi flyttar. Vill ha en bäddsoffa istället då sängen tar sån plats, men ack så bekväm den är!!!!!

Vi borstar tänderna varje dag på Elvin nu (de två små han har som inte ens kommit upp helt). Han älskar sin tandborste i miniatyr. Han tuggar och tuggar på den, vi måste varligt bända loss hans fingarar för att få tillbaka den när det är färdigtuggat. Det kliar som bara den i hans mun nu. Han tuggar på ALLT som kommer inom räckhåll, frenetiskt gnager han och vägrar släppa taget. Han har en bitring som man kan kyla, den används flitigt.

Midsommar, midsommar. Vilken dag. Vi mötte upp Sara, Alex, Celine, Fia och Erke vid strömkajen en timme innan avgång. Man måste stå där så tidigt för båten är så poppis att kön ringlar sig långt när det är 30 minuter kvar till avgång. Jag blev så klart brutalt kissnödig när vi stid i kön. Ni vet så där kissnödig att får man inte gå på toa NU sprängs man i luften. Jaha, vart går man en midsommarafton och kissar. Smita in på Grand Hotel kändes inte aktuellt. Jag skulle ju i och för sig kunna skylla på att jag är gravid, då jag fortfarande ser ut som att jag är gravid i tolfte veckan. Lite kissnödighet på det så kan man lätt lägga till ett par veckor till. Men jag fick syn på en uteservering lite längre bort så jag styrde stegen dit. Visade sig att det också var ett hotell, modell finare. Jag klev in, uppför en trappa. Där stod ett par ur personalen, en vid en dator och den andra hjälpnades en hotellgäst med något. Fick syn på toaletterna, men vågade inte fråga. Istället tog jag upp min mobil och låtsades vara vädigt upptagen och att jag faktiskt var gäst på hotellet. Morgonpersonalen har ju ingen aning om ifall jag checkade in sent igår. Seglade in lite snyggt på toa. Där var det tända ljus och små handdukar som man slänger i en korg efter att ha torkat händerna och så rent och fint att jag nästan tänkte; skit i Grinda, här kan man ju sitta och käka jordgubbar hela dagen. Världsvan gick jag ut igen, försökte se lite lagom rik och dryg ut så jag skulle smälta in bland de som har råd att bo där. Ingen tog någon notis om mig. Ut i solen och bort till mina vänner i kön.

Båtturen tog två timmar. Det var en stor båt, ganska ny fick vi veta. Vi satt på "markplan" eftersom vi hade två barnvagnar med oss. Gick upp på andra våningen för att värma Elvins lunch i caféet. När jag står där och väntar, ser jag helt plötsligt en hissdörr öppnas, ut kommer en söt tant med rollator. Herrejösses, de har HISS på båten. Men vi satt kvar på våningen under i alla fall, hade ett bra bord med rejäl plats för båda vagnarna.

Celine på bordet i båten. Söt i sjömanskläder dagen till ära.

Framme på Grinda. Elvin ligger och myser på filten.

Vi hittade en mysig plats vid vattnet. Men när solen blev för stark flyttade vi oss till andra sidan av ängen trots att den här sidan var mysigare.

VI hade med oss mozzarella, parma, soltorkade tomater i olja mm mm mm! Så fyndet av detta bord med tillhörande fasta bänkar kastade vi oss över som rovdjur.

VI fick flytta både bord och filtar ungefär......150 gånger då vi hamnade i skuggan allt eftersom dagen gick. Tillslut var vi nästan tillbaka till den ursprungliga platsen vi började på. Vi garvade så det ekade över ön varje gång vi tog tag i bohaget för att flytta det....igen.

Kom hem sent efter en toppendag med våra fina vänner.

Midsommardagen ägnades åt sofförsäljning, kände tom lite vemod när köparna stängde dörren till släpet och vår soffa försvann. Men pengarna satt ju fint, de behöver vi. På kvällen tittade vi på film i vår gigantiska divan.

Igår var det dags för utflykt igen. Vi åkte in till stan på förmiddagen för att kolla klänning till mig till svägerskans bröllop. Hittade TVÅ fina klänningar på Pub som jag köpte. De kan användas till andra tillfällen också. En vit med röda prickar och en blå med vita prickar. Det är lite 50-tal/Betty Boop över dem. Så fiiiiina! Sen mötte vi upp Magnus bror Thommy med flickvän Paula som tog med oss till Gröna Lund. Palua har jobbat där flera somrar och har massor av fribiljetter. De ville ta med oss dit och utnyttja dessa biljetter. Herregud, jag blev som ett barn på julafton. Är alldeles hes idag efter allt skrik och vrålgarv igår. Vi åkte en massa och jag njöt av varje sekund.

Vi åkte tekopppen, men måste så klart åka i skift då någon måste passa Elvin. Magnus och Thommy körde värsta spinnet på sin kopp, Paula for runt som en vante. De andra kopparna åkte omkring (det spelades vacker vals) lite tjusigt, men "vår" kopp hade sån spinn att det var som ett streck som åkte runt. Thommy, Magnus och Paula skrattade så de nästan dog. Jag skrattade så jag nästan dog. Elvin satt i vagnen och tuggade på en leksak och brydde sig inte alls.

Thommy, Palua och jag gick även in i spökhuset. Thommy gick först, Paula och jag efter krampaktigt i armkrok. Vi skrek tamigfan från början till slutt. Thommy skrattade så han kiknade åt oss. Ett av spökerna kom tom av sig när han skrämde oss, han började gapskratta. Paula och jag var som två blåsta bimbos i en B-skräckis. Trodde inte för mitt liv att Spökhuset skulle lyckas skrämma mig, men ack vad fel jag hade. Men det är rätt härligt att bli skrämd på något sätt. Lite sådär som tandvärk. Det gör ont om man petar där, men man kan inte sluta peta. Eller om man kollar på skräckfilm, man blundar men måste ändå tjuvkika lite. 

Grönan är en vacker plats. Vi var som barn på nytt. Helt slut överallt och otroligt nöjda åkte vi hem. Hela familjen kom i säng först vid 22.

TACK Paula och Thommy för en TOPPENDAG på grönan.

Midsommar var toppen. Imorgon ska vi till Gröna Lund. Men det skriver jag mer om efter helgen.

Idag blir vår älskade Elvin 8 månader:o)

Elvin satt med Magnus i arbetsrummet. Jag var i köket när jag plötsligt hör hur Elvin kiknar av skratt åt något. Tar några raska kliv till ljudkällan och möts av man och son framför datorn. Magnus hade ett klipp framme på en pandamamma med bebis. Bebis nyser, mamman flyger i taket av rädlsa. Elvin asgarvar. Magnus visar samma klipp om och om igen och Elvin får nästan dåndimpen. Febrilt började jag leta efter kameran, tog en stund, kuta in på kontoret igen och filmade. Här är han. Min älskade son med sitt klingande skratt som gör mig så lycklig att jag spricker.

Varför glömmer jag alltid listan hemma när jag ska handla. Hade skrivit en jättebra midsommarlista efter att äntligen ha kommit på vad vi ska ha på vår picknick i morgon. Turligt nog var Magnus hemma med Elvin. Så efter att ha svurit hela vägen från bilen, via-hämta-kundvagn, till entrén, ringde jag hem så Magnus fick vara min personal shopper. Men kan ni begripa, jag kom ihåg nästan rubbet som stod med, så när som på ett par grejer bara. HA. Men jag fick ändå ringa ungefär 150 gånger för att dubbelkolla vissa saker då jag inte hade lust att åka och handla en gång till. Vid ett av samtalen stod jag mitt bland alla frysboxar på Coop. Magnus bad mig säga hej till Elvin i telefonen. Jag pep så diskret jag kunde: Heeeeeej Elvin, mammas ääääälskling. Magnus sa att Elvin såg väldigt glad ut när han hörde sin mammas röst. Då Elvin älskar att leka Tittut, sa jag även Tittut, till honom. Det gillade han visst så mycket att Magnus bad mig göra det igen. Så där stod jag, hängandes på min kundvagn vid frysarna, bland mängder av människor och ropade: TITTUUUUT!! till min son. Fick några skumma blickar från diverse människor. Sa till Magnus att jag nog var tvungen att sluta innan någon kallade på personal för att forsla ut den galna kvinnan som ropade tittut till sin mobiltelefon.

Avslutar inlägget med att visa Elvins nyaste lek. Slänga ut alla mammas amningsinlägg, tugga lite på dem och sen gå lös på själva kartongen. Detta kan min underbara son roa sig med LÄTT i 20 minuter. 

Jag önskar ALLA mina bloggläsare en underbar och fin midsommar!

Phu, vilken pärs. Det var endast tre sällskap på visningen i söndags, varav ett par var nyfikna grannar. På måndagen kom endast ett sällskap. Snacka om att det är fel tid att sälja nu. Ett av paren i söndags var väldigt intresserade av vår lägenhet. De la utropspriset i bud. Men de fick inga att buda mot. Så igår kväll satt vi med vår mäklare efter visningen vid köksbordet och diskuterade situationen. Det enda alternativet var för vår mäklare att tala om för spekulanten det pris vi ville ha, annars skulle vi ha omvisning. Så hela morgonen och halva förmiddagen idag gick jag och nästa dog av nervositet i väntan på samtal från mäklaren. Sket nästan på mig varje gång telefonen ringde. Sen kom det där samtalet jag väntat på. Mäklaren som sa att spekulanten ville köpa vår lägenhet för det pris vi begärde. Segnade nästan ner på golvet av all anspänning när jag hörde det.

Skulle bara stämma av tillträdesdagen till vårt hus en extra gång innan vi skrev kontrakt med våra köpare. Och det var väl en jäkla tur att jag gjorde det, för då uppstod det problem. Både vi och de vi köpt huset av vill att flytt ska ske i augusti, vilket har varit sagt från början, då tidpunkt för flytten till deras nya hus var flexibel. Köparna av vår lägenhet hade också tänkt sig flytt i augusti då deras hus redan var sålt och påskrivet. Men när vi ringde för att stämma av en sista gång hade ägarna till huset som våra säljare ska flytta till, ändrat sig. Inflytt först 1 september!!! Både vi och våra hussäljare blev jäkligt förbannade. Deras säljare skyllde helt plötsligt på semester, vilket de borde ha känt till när de för bara några veckor sen var så väldigt flexibla!! För att göra en lång historia kort har jag suttit i telefon fram och tillbaka med husmäklaren, vår mäklare och Magnus som i sin tur även pratat direkt med vår hussäljare. Phu! Vi hade tid på BVC idag för 8-månaderskontroll och hela vägen dit hade jag telefonmöte med alla dessa människor för att lösa problemet med tillträdesdagen. Det slutade med att våra säljare kan lämna huset den 23 augusti. Vi kan få tillträde till huset den 27 augusti. Våra köpare får tillträde till lägenheten den 30 augusti. Phu x 10! Det är med andra ord inte många dagar för någon av oss att hinna med allt en flytt innebär. Men vi slipper flyttstäda pga det tighta schemat (tänk er Benny Hill i snabbspolning med tillhörande musiktruddelutt).

Vi hade tänkt måla om både väggar, tak och köksskåp innan inflyttning......glöm det! Vi får pussla ihop det när vi väl är på plats med möbler, 500 kartonger och en bebis som förmodligen kryper då, hehe (nu kan ni tänka er en sån där tecknad film, tex Oggy och kackerlackorna när allt går åt skogen;o)

Vad händer en helt vanlig mamma efter dessa dagar av slit och stress? Jo, hon sitter här i soffan på eftermiddagen och börjar BÖLA?! Magnus såg förvånat på mig och undrade vad det var med mig. Allt kom ikapp mig, det blev så definitivt om ni förstår vad jag menar. Och mitt i allt kände jag att min brist på egentid också kom ikapp mig. Så jag bölade lite till. Är nog lite mycket för tant Jenny just nu. Klart som tusan jag är överlycklig över att allt är löst, men trots det kände jag en klump i halsen och en enorm trötthet som bara sköljde över mig. Satte igång en tvätt, började plocka i köket, spåna på picknick till midsommar. Började slå i skåpen och kände irritationen blossa upp i mig. Det brast. Jag har inte en minut över på dagarna och allt jag ville just då var att ligga ifred och läsa en bok och inte prata med någon, eller gå ut och andas frisk luft. Slippa känna allt ansvar för att vardagen ska gå ihop, bara för en stund. Helt enkelt bara vara jag . Berättade om allt, hur jag kände just då. Magnus lyssnade och förstod. Han tog Elvin på armen och sparkade kärleksfullt ut mig ur lägenheten. Han sa att jag skulle gå ut en liten promenad. Tacksamt tog jag emot erbjudandet.

Det var ljuvligt att komma ut, jag drog flera djupa andetag. Och för varje andetag kände jag äntligen den äkta glädjen sakta bubbla upp steg för steg över att vi äntligen ska flytta till vårt radhus. Ringde min goa underbara svägerska Tessan. Hon är en av de bästa att prata med om precis vad som helst. Sen ringde jag Sara, vi pratade om flytten, att vi snart ska bli grannar vilket ska bli så väldigt roligt, och midsommar som vi ska fira ihop. Kom hem och kände mig lugn. Kramade mina älskade pojkar och kände en sån stark kärlek. Kan knappt bärga mig tills vi tre är tillsammans i vårt hus med vår alldeles egna trädgård, liggandes i gräset och tittar upp i himlen.

Dagens sanning: Människan är en knepig och komplicerad varelse. 

Den är underbara klunsen väger idag 7590 g och är 66 cm lång.

När vi skulle in i porten i söndags efter visningen upptäckte vi en katt som åkte snålskjuts med Elvin som om inget hade hänt. Vi har ingen aning om vid vilken hållplats han steg på.

Kiwi är gott....och härligt kladdigt. 

Firade påskrivet säljkontrakt av lägenhet med lite 3D-TV i Globen. Förstå att sitta hela familjen hemma en lördagkväll med fåniga glasögon i soffan med chips och film.

Elvin stirrade på tv:n när han hade glasögonen på sig. Han brukar ta av sig glasögon direkt, men så fort han fick syn på 3D-filmen genom brillorna var han alldeles paralyserad av intresse.

Herregud. Om vi bara hade vetat hur mycket jobb det innebär att förbereda en visning. I lördags kom Tessan och Thord för att hjälpa till. Elvins farmor kom för att ta hand om barnbarnet. Till råga på allt hade vi ju även ett bröllop att bevaka. Tänkte att det är ju inte så mycket jobb kvar. Plocka undan lite grejer och städa. MEN, ack vad jag bedrog mig. Vi möblerade i princip om hela arbetsrummet, tog ner en bokhylla, Elvins skötbord/bokhylla och våra två vräkiga fåtöljer till källaren. Magnus syrra Tessan, kom på idén att göra om i arbetsrummet och jädrar va bra det blev!!! Och i vardagsrummet har vi så gott om plats nu att vi kan bjuda in till bal.

Vi tog en ganska lång paus med lite oooohhh och aaaaahh toppat med några tårskvättar, när det var dags för vår kronprinsessa att gifta sig med sin Daniel. Det var väldigt roligt att följa deras dag och jag måste erkänna att jag gillar vårt kungahus, har alltid gjort det. Victoria var så vacker att jag small av. Däremot måste Daniel göra något åt sina fula glasögonbågar och sin gubbiga frisyr. Sen så, är jag nog nöjd, hihi. Hans personlighet kan man inte klaga på i alla fall.

Tillbaka till verkligheten. Det var lite kvar att göra när våra underbara hjälparbetare åkte hem:o) Magnus och jag gjorde klart resten på kvällen och söndag förmiddag. Det sista jag gjorde innan mäklaren kom igår var att gå runt i vår skinande rena och jävligt snygga, måste jag säga, lägenhet. Magnus hade gått ut med Elvin så jag kunde avlsluta. Jag gick runt och låtsades att jag var på visning. Kände plötsligt ett vemod. Jag älskar verkligen vår lägenhet, vet att jag kommer gråta när vi lämnar den för gott sen. Jag har bott på många många ställen, ni skulle häpna om ni visste hur många, men här har jag trivts allra bäst....hittills ska jag väl tillägga;o)

När vår mäklare kom, promenerade familjen Havenro mot caféet för att ge Elvin lunch medan visnigen pågick. Nu låg allt utanför vår kontroll. Vi har gjort vad vi kan för att andra, vilt främmande människor, ska gå runt i vår lägenhet och känna den där hemtrevliga känslan som gör att de kan tänka sig bo här. Vi kom tillbaka strax innan visningen var slut. Magnus satt med Elvin i lusthuset på gården medan jag smög i buskarna för att spionera på vårt eget hem. Med tanke på att jag inte vet vilka som läser min blogg, vill jag inte gå in på detaljer hur det gick på visningen. Ni får maila om ni vill veta det. Kommer hålla låg profil på den fronten tills allt är klart. Det jag kan säga är att vi fått ett bud (budgivningen sker ju öppet på Hemnet) och att vi har en visning till ikväll. Så fortsätt hålla era tummar för oss.

Mäklaren sa efter visningen att hon var så imponerad av hur fint vi hade gjort. En av de bästa förberedelserna inför en visning hon sett någongång. Vi blev alldeles paffa av glädje över den kommentaren. Bara ett par timmar innan gick vi runt, både Magnus och jag, halvt i panik. Faaan!! Här är en list som är alldeles fläckig. Var är trasan!!!!! Åh, neeej, vi har glömt göra rent balkonggolvet!!! Åh, my, har du sett hur det ser ut ovanför dörrkarmarna, torka, torka, torka. Kan vi ha de här kuddarna på sängen?? Usch va fult det blev, vi kan väl lägga dem så här istället!! Släng bajspåsen för tusan, det kan ju inte stinka bajs här när det kommer spekulanter. Måste hinna vädra också!! Så, nu är vi klara....tror vi. Phu!!

Vi har delat säng med vår son två nätter på raken nu, då spjälsängen är nedmonterad och parkerad under vår säng. Jösses. Tänk att en lite bebis på snart 8 månader kan ta sån plats och nästan lyckas knuffa ner båda sina föräldrar över sängkanterna. Vi har nog flyttat sötnosen minst 10 gånger var under nätterna, då han hasar omkring i sömnen och lägger sig på tvären med kraftiga bensparkar i någon av våra ryggar. Man bör inte underskatta kraften av en bebis bensparkar. Spjälsängen kommer nu monteras ihop snabbare än Lucky Luke drar sin pistol, så hela familjen får sova gott.

Känner ett lugn med ett molande pirr i botten. Är otroligt spänd och nervös inför kvällens visning. Igår satt vi på fiket båda två och kände oss otroligt pirriga. Vår dröm är att fira midsommar med ett påskrivet säljkontrakt så vi kan slappna av och njuta av sommaren och vår kommande flytt till radhus med hörntomt.

Jaha, då var det dags att köra det sista innan visning imorgon. Snart kommer Elvins farmor samt Tessan och Thord. De ska hjälpa till att pimpa vårt hem. Det kommer bli så jäkla snyggt att vi kan vara med i MTV Cribs.

Ha en skön helg. Håll gärna tummarna för oss imorgon att den rätta spekulanten kommer. 

Avslutar med en bild på hur Elvin ser ut numera. Man ser mest ryggen på honom. Han gör inget annat än att ställa sig så här på alla fyra och ibland tar han en leksak i ena handen och bankar i golvet samtidigt. Kan ge mig tusan på att han hoppar över krypningen och börjar gå istället.

Hahaha, tack för era bidrag. Det var ett nöje att läsa igår kväll när jag masade mig ur sängen till soffan. Rebecca, bilden du skickade fick mig spontant att gapskratta. Sanda och Sara, TOPPEN med lite roliga historier. Emelie, din dröm var ju alldeles underbar. Lite Hollywoodfruar blandat med SATC, hihihi.

Tack vare att Magnus var hemma och tog hand om Elvin igår inklusive en långpromenad på ca tre timmar, kunde jag ligga i sängen och läsa min bok varvat med lite slummer. Kände mig som en lat lyxhustru som ligger i sängen hela dagarna, det enda som fattades var pralinerna. Men somnade gjorde jag inte, hur gärna jag än ville. Sov dock gott inatt och mår bättre idag. Men jag har drömt så mycket konstigt. Bland annat att Elvin var försvunnen, jag sprang runt i panik och letade efter honom. Det visade sig att han hade tagit sig till centralen och hoppat på tåget till Sundsvall?! Som om det vore det naturligaste i världen att en 7-månaders bebis tar tåget själv bara så där. När jag vaknade låg han mellan oss i sängen (Magnus lyfte över honom vid 04:30), jag tittade länge på honom och var så enormt glad över att han låg här nära istället för att befinna sig i Sundsvall.

Idag fortsätter jag fixa här hemma. Det mesta gjorde jag ju i förrgår så nu är det: göra snyggt i bokhyllorna, vika tvätt och lite annat småplock kvar. Det klarar jag galant utan att få febertoppar eller annat skräp. Mår mycket bättre idag, men LOVAR att ta det lugnt (mest riktat till min kära mor;o)).

Just nu sitter min vän Louise och hennes kille i bilen på väg från Halmstad till storstan. De kommer hit ikväll och det ska bli galet roligt. Jag är nämligen inte bortskämd med besök av mina underbara västkustvänner (blink, blink, haja piken, hihihi).

Elvins tänder syns ännu mer nu, men har en bit kvar innan de kommit upp helt. Det känns vasst nu när han gnager på ens fingrar. Än så länge är amning inga problem. Ammar ju bara en till två gånger per dag, oftast en, så skulle han få för sig att göra mamma illa är det inga problem att lägga ner amningen, även om jag gärna fortsätter lite till. Han äter så bra, älskar verkligen mat. Så fort hakklappen åker på vet han vad som vankas. Har börjat med 8-månadersburkar. Det är större bitar, han hostade lite av det häromdagen, men igår slukade han pytt i panna utan problem. Jag ger honom både burkar och hemlagat. Ska snart introducera lite ljust bröd. Skulle helst ge honom hans mormors hembakade (blink blink igen;o)).