Har fortfarande ont. Igår kväll när Magnus frågade om han kunde göra något för mig, svarade jag: ja, ta bort smärtan eller döda mig. Naturligvis går jag inte och har någon dödslängtan, men smärta kan verkligen göra en dum i huvudet. Å ena sidan är jag frustrerad och näst intill tokig, å andra sidan apatisk och maktlös. Magnus fick lov att hjälpa mig att slappna av när jag skulle lägga mig igår kväll, genom att djupandas. Har sovit bättre i natt. Imorse fick jag även frukost på sängen för första gången på 100 år. Han gjorde min specialgröt, det var så rart. Är så enormt tacksam att han gör det för mig trots att han faktiskt måste in till sitt jobb.

Idag har jag gått på toa utan att krysta ihjäl mig! DET är glädjande nyheter. Smärtan är kvar, men jag klarar att vara uppe kortare stunder utan att avlida. Som att sitta vid datorn nu. Det går bra en stund. Det här inlägget har tagit flera timmar att skriva pga vilopauser på soffan. Orkar tyvärr inte följa mina favvobloggar, men jag lovar att läsa ikapp och skriva till er så fort jag orkar. Suger i mig alla fina kommentarer jag får med tips, pepping och tröst.

Nu tänkte jag berätta om vår herrgårdsweekend som jag inte orkat förrän nu.

Alex och Sara kom vid 10 i lördags morse, vi packade in oss i vår bil och åkte mot Katrineholm. Kvällen innan, på fredagen, ringde dem mig angående våra behandlingar (min och Saras). De ville dubbelkolla att vi beställt en ansiktsbehandling och en fotbehandling. Jag satt som en fågelholk. Nej, vi har beställt två fotbad med efterföljande fot-, underben- och handmassage 50 minuter styck. De andra två behandlingarna hon nämnde finns inte ens med på deras hemsida. Men vi gjorde klart vad som gällde, det var en annan terapeut än hon som ringde som skulle utföra behandlingarna.

Herrgården, balkongerna hör till våra rum. Den högra bilden visar baksidan av herrgården.

Vi fick en vacker svit. 

Sara ligger på sängen i deras söta rosa rum. På sängbordet står ett inramat foto från deras första UL som de tog med för att visa oss. Är det inte bedårande:o)

Alex och Magnus roade sig själva medan Sara och jag förväntansfulla gick till spa-avdelningen som ligger i ett separat hus. Äntligen var det dags. Jag fick äran att börja. Kom in i rummet och fick lägga mig på en massagebrits på rygg. Hon började med att stoppa fötterna i varsin påse som en sorts inpackning. Sen filade hon, klippte tånaglarna och smorde in med olja. Efter ca 30 minuter sa hon att nu var det klart och jag kunde gå ner och mysa och skicka upp Sara. Jag trodde hon skämtade!
- Men underbenmassagen....och handmassagen då??
- Vaddå, sa hon förvånat. Jag fick information om att göra två fotbehandlingar.
- Det kan inte vara möjligt, sa jag. Din kollega ringde tom upp mig igår och dubbelkollade vad vi skulle ha, plus att det står på vår bekräftelse.
Terapeuten såg bekymrad ut, det var ju naturligtvis inte hennes fel. Hon gjorde det hon blivit tillsagd att göra. Men jag var gruvligt besviken och fasade för att meddela Sara. Terapeuten sa då:
- Men jag kan peela och massera dina händer medan Sara ligger med fötterna i påsen. Sen säger ni att ni inte ska betala för den behandling ni beställt men inte fått. Är det ok?
- Ja, eftersom du inte visste vad vi skulle ha så får vi göra så. Men Sara ska ju också ha handmassagen i så fall.
- Naturligtvis.

Hon gick ner och hämtade Sara medan jag fick sätta mig på en annan massagebänk med uppfällt ryggstöd. Sara såg lite förundrat ut när hon kom upp och jag såg besvikelsen i hennes ansikte. Handpeelingen och massagen tog max 5 minuter. Ville nästan börja gråta, så besviken var jag. Tittade ner på mina tånaglar, hon hade filat bort mitt fina nagellack som Ahlam målat i somras. Har aldrig varit på fotbehandling utan att de målat tånaglarna, inte ens det gjorde hon. När vi var klara kändes det som att vi inte fått någon behandling alls. Sara sa att det här kunde man ju gjort bättre själv hemma. Det hade hon rätt i. Vi gick upp till receptionen. Terapeuten hade då så klart berättat att vi fått fel men att hon ändå gett oss handmassage. När vi påpekade för receptionisten att vi inte fått det vi beställt sa hon:
- Men hon sa att hon gett er handmassage också.
Då tände vi på alla fyra. Hur har hon mage att svara så. På hemsidan finns endast den behandlig vi beställde som inkluderar fötter. Så hur kunde dem då ge oss en behandling de inte ens erbjuder i sin meny? Vi fick varken, fotbad, fot-, underben- eller handmassage och inte 50 minuter.

Vi hade så mycket sett fram emot dessa behandlingar, det var därför vi valde just Dufweholms. Alex och Magnus ville att vi skulle få skämmas bort med det vi ville och det var just denna behandling vi ville ha. 

Som vi misstänkte blev Alex och Magnus mycket arga över det som hänt. De fick ta över ärendet som slutade med att vi slapp betala helt och hållet för behandlingarna. Först ville de erbjuda att ta in en terapeut till söndagen och ge oss den behandling vi beställt, gratis. Men kvällen gick och den ansvariga ringde inte tillbaka förrän jättesent på kvällen och sa att hon inte lyckats hitta någon.

Nåväl, vi fortsatte dagen med att försöka njuta av vår vistelese ändå. Afternoontea slukades, men den var inte så imponerande som jag förväntat mig. Men det var helt ok. Efter det kände både Sara och jag att vi ville ta en promenad. Magnus och Alex var mer intresserade av att dricka lite öl. Medan Sara och jag promenerade omkring i den vackra miljön kom vi förbi det hus där Alex och Magnus befann sig i. Vi fick för oss att vi skulle skrämma dem. Vi smög runt husknuten och närmade oss ett öppet fönster. Därinne var dem. Problemet var bara att fönstret innan, som var stängt, hörde till samma rum. Vi skulle alltså vara tvugna att smyga under det för att komma fram till det öppna och skrämma dem. Vi ålade ner och halvkröp. Tänk er själva synen, två gravida, varav en höggravid, som kryper under ett fönster i gräset. Tänk om någon hade filmat oss, hade varit underbart att få se. Vi började fnittra hysteriskt så tyst vi kunde. Sara kröp först. När hon reste sig upp undrade hon vart jag tagit vägen. Jag halvlåg fortfarande på marken och fäktade med armarna. Kom ju för fasen inte upp. Sara tittade ner på mig och började tokfnissa. Hon hjälpte mig upp, jag borstade av mig lite och kvävde en skrattatack som bubblade i halsen som en kraxande kråka. När vi var framme vid det öppna fönstret hörde vi deras röster.
- Hur ska vi göra, viskade Sara. Ska vi bara hoppa fram och vråla?
- Ja, det blir bra, viskade jag. Räkna in oss, så dyker vi fram på 3.
- Ok.....ett....två.....PRUTT.
Att vi inte dog. När Sara skulle säga tre råkade en av oss lägga av en brakare och då var det fan kört. Vi exploderade i skrattanfall. Magnus och Alex såg helt förskräckta ut. De kom fram till fönstret och ser sina repsektive, gravida med gräs på knäna, gapskrattandes utanför deras fönster. Det tog en kvart att berätta vad vi hade tänkt göra. Sara försökte berätta flera gånger, men fick kramp i magen av skratt. Jag försökte fylla i. Tillslut lyckades vi få fram hela bushistorien och då stod karlarna och kiknade av skratt de också. De hade väldigt roligt åt att se oss framför sig kräla omkring och sen släppa en brakskit precis när finalen ska gå av stapeln.

Middagen bestod av 5 rätter, det var mumsigt. Vi hade det trevligt och pratade massor om allt. Den godaste rätten var faktiskt efterrätten, men när den kom in var det kört igen. Vi skrattade så högt vi vågade i det fina rum med andra gäster vi befann oss i. Men, kolla själva... 

Vem i hela friden kom på att dekorera tallriken med choklad så det ser ut som bromsspår i otvättade kalsonger? Brevid ligger något som ser ut som den perfekta formen på....ja just det? Vi tittade på varandra alla fyra och tänkte exakt samma sak innan vi samtidigt började garva. Men sabla va gott det var. Vi kunde trots det inte låta bli att larva oss medan vi åt det. Det var ju en smash man bara var tvungen att ta, om ni förstår.

Efter maten stod magarna i 28 hörn. Även Alex och Magnus kände sig gravida. Alex och Sara gick upp och la sig. Klockan var närmare 23, middagen hade tagit 3 timmar! Men min kära man var så mätt att han mådde illa så jag föreslog att vi skulle gå ut och lufta oss en runda, han var inte sen att tacka ja till det förslaget. Det var svalt men inte kallt ute. Vi gick mot spa-huset, gick in där och tog några filtar. Sen satte vi oss utanför på uteplatsen och bäddade in oss i filtarna. Med våra huvuden bakåtlutade mot ryggstödet blickade vi upp mot en fantastisk stjärnhimmel. Sådan stjärnhimmel ser man inte i stan, där är det alltid ljust av lampor överallt. Men här var himmelen alldeles klar, rymden rakt ovanför, mörkt runtomkring. Vi pekade och pratade om olika stjärnbilder. Klappade magen och kände oss som en riktig familj, mamma, pappa och Lilla Stjärnan. Det var en väldigt speciell stund som vi kommer bära med oss i minnet.

Efter en god natts sömn var det gott med frukost. Det är det allra bästa med att bo på Herrgård.....frukosten! Gick flera rundor. Av någon anledning hade all mat vi mulat i oss några timmar tidigare försvunnit och gett plats för nästa omgång.

När vi checkat ut åkte vi till Vingåkers Outlet och shoppade lite. De hade en iittalla-outlet också. Magnus och jag for in och frossade där, vi har i princip bara iittala hemma, vårt favoritmärke. Sen åt vi lunch. Något otroligt häftigt är att Sara fick sin definitiva bekräftelse på första sparkarna i magen under den här helgen:o) Och vi fick vara med när det hände!! Bilden när Alex håller sin hand på Saras mage är så underbar. 

Sara och jag kunde inte låta bli att köpa en varsin overall till våra småttingar. Så fin!! Det är en dragkedja på framsidan, men den syns inte på bilden ifall ni undrar hur bebben ska komma i den.

Tack fina vänner för en superhelg tillsammans, det får vi göra om. Men gärna på ett ställe med trevliga behandlingar på;o) Ska försöka boka in en riktig fotmassage hos Ahlam innan förlossningen och få lite snygga målade tånaglar igen. Har ju liiiiite problem med att måla dem själv just nu.

Ligger i soffan och bloggar. Smärtan har varir olidlig. Grät i princip hela förmiddagen. Tack för alla fina kommentarer och sms jag fått, de betyder jättemycket för mig. 

Igår var det dags för SÖS igen. Vi hade tid 15:30 och var där till 19:00!! När vi kom fick vi först vänta i ca 30 minuter innan vi fick göra vårt UL. Vi fick återigen samma barnmorska vi haft nu senaste gångerna, Lena heter hon. Vi känner igen varandra väl nu och jag är så trygg med henne. Idag hade hon en läkare med sig som skulle lära sig mer om hur man gör UL. Perfekt, för då passade jag på att fråga om mina hemorrojder. Känner mig väldigt orolig inför kommande förlossning, att det ska bli sju resor värre då. Men hon lugnade mig och sa att det inte kommer bli så. Men jag kan naturligtvis få problem efter förlossningen. Är det för jäkligt får någon kirurg kolla upp det då. Ingen idé att ta bort dem heller innan förlossningen, utan jag ska fortsätta behandla med salvan och härda ut helt enkelt. Hon var duktig och säker på sin sak och lugnade mig.

Lilla Stjärnan väger nu 2300 kilo. Lena sa så fort hon hon fick syn på mig att oj vad magen har vuxit. När hon sen mätte huvudmåttet på bebisen sa hon direkt att han vuxit till sig bra. Hon frågade om jag vilade mycket. Jajamen, det gör jag. Det var bra, för när jag vilar/sover, växer bebisen bättre. Flödet var perfekt så vår son verkar må prima.

Efter UL fick vi återigen vänta ett tag på CTG. Den kurvan var bra, inget att anmärka på. Sen skulle vi sitta ner och vänta på läkaren. Då vi hade en eftermiddagstid, är det bara en läkare kvar efter kl 16. Hon hade en del att göra. Jag la mig ner i en av sofforna i korridoren utanför läkarens rum. Gjorde alldeles för ont att sitta nu. 

Medan jag ligger i soffan, står Magnus i korridoren och vankar fram och tillbaka. Plötsligt hör vi ett kvidande ljud bortifrån receptionen. En kvinna som stönar i smärta. En man frågar: Kan någon hjälpa oss!! De hade ringt på förlossningsknappen men ingen kom. Det är samma ingång som specialistmödravården. Så personal kom från alla håll. De la henne på en bår. Jag såg ingenting, Magnus rapporterade. De åkte mot hissarna och passerade mig där jag låg på soffan. En tjej låg på rygg, med en ganska liten mage. Hon såg ut att ha riktigt ont. Jag svalde lite förskräckt och tänkte, shit, snart ligger kanske jag på en bår och kvider. Efter båren småtrippade en nervös man som såg plågad ut han också. De försvan upp i hissen och Magnus och jag tittade på varandra och viskade om hur liten hennes mage var. Hon kanske skulle föda för tidigt eller så hade hon en liten rackare i magen. En stund senare kom nästa par vankande men i lugnare takt. Kvinnan gick själv. De skulle också upp och föda barn. Jag hade blandade känslor av att ligga där på första parkett och se dessa par som skulle upp på förlossningen.

Rätt var det var när vi började bli otåliga över att inte få komma in till läkaren  någongång, såg vi hur hon också försvann upp i hissen. Klockan är då 18:00 ca, Magnus går bort till receptionen och frågar hur länge till vi måste vänta. De sa då att läkaren var tvungen att åka upp till förlossnignen för ett akut kejsarsnitt. Och hon visste inte om hon skulle hinna ner igen innan specialistmödravården strängde 19:00. I så fall skulle vi vara tvugna att också ta hissen upp till förlossningen och träffa en läkare där. Magnus ägnade en stund åt att massera mina fötter. Två sjuksköterskor kom förbi för att informera om att det skulle komma en läkare snart, och utropade förtjust hur skönt det såg ut med formassage. De var väldigt rara och måna om att vi skulle få hjälp snart.

18:40 kom läkaren ner igen, hon ropade in oss snart därefter. Snacka om tvära kast på jobbet för hennes del. Hon gjorde en vaginal undersökning på mig för att känna om livmodertappen mognat något. Fy satan i gatan vad ont det gjorde kan jag lova. Livmodertappen var inte mogen alls, den låg bakåt fortfarande. Halvt svettig kravlade jag mig mödosamt ur stolen efteråt. Magnus sa sen att han såg i mitt ansikte och i  mina ögon hur obehagligt jag tyckte det var. Läkaren var rar, hon sa förlåt för att hon gjorde mig illa, även om det inte går att undvika. Om två veckor ska vi dit igen och då avgör de om de ska sätta igång mig eller inte. Jag sa att jag helst inte vill bli igångsatt. Risken ökar att det då kan bli kejsarsnitt pga av att min kropp inte startar av sig själv och därmed inte är redo. Och jag vill verkligen INTE ha kejsarsnitt om det inte är absolut nödvändigt. Om både bebis och jag mår bra borde de inte behöva sätta igång mig. Läkaren sa att bebis mår kalasbra i min mage, alla värden är toppen och han följer sin kurva. Men de är tydligen väldigt petiga med mindre bebisar då man inte vet om de kan må dåligt av en förlossning, inte orka helt enkelt. Vi får väl se om två veckor vad de säger.

Imorse var det dags för MVC igen. Var nära att boka av pga smärtan i baken, men Magnus var hemma och vi tog bilen. Jag är så glad att vi åkte in, trots att jag nästan avled av att det gjorde så jävla ont. Mitt blodvärde låg fortfarande på 129, vilket är jättebra. Mina järndepåer är välfyllda så nu behöver jag inte ta mer järn!!!! Vi gick även igenom tankar inför förlossningen och hon skrev in i journalen det som Magnus och jag ansåg viktigt. Det blev tre punkter: Oro över mina hemorojjder, att jag helst inte vill bli igångsatt, samt oro vad ett för litet barn kan innebära för risker. Barnmorskan tyckte det var bra punkter vi tog upp. Kände oss nöjda när vi gick därifrån.

På vägen hem stannade vi vid ICA globen och köpte kiwi, vindruvor och torkade plommon. Magnus handlade, jag satt i bilen. Hade så jäkla ont när vi kom hem av allt stående, gående och sittande på hårda stolar att jag brast i gråt. Låg på soffan, uppbullad av massa kuddar, fick ett par panodil. Magnus ordnade mat åt oss, jag åt och sen sov jag länge. Nu är han och handlar. Han är min ängel.

Nu ska jag titta på Idol.

Jag är inte och föder barn....än:o) Förstår om några av er undrar, det är ju för jösse namn bara 19 dagar kvar till BF!!!!

Natten till idag har varit jobbig, vaknade vid 4-snåret av att jag hade ont i halsen. Nej, nej, nej, tänkte jag. Vill INTE bli sjuk. Vägrar ställa upp på det. Och inte nog med det, mina onda problem i de bakre regionerna är tillbaka:o( Orkar inte med eländet. Ligger bara ner ber att det ska bli bättre snart. Det onda i halsen är tack och lov mycket bättre nu. Kommer uppdatera om våran helg på Herrgården lite senare när jag förhoppningsvis mår bättre. Ville bara ge ett livstecken. Om en timme ska vi vara på SÖS för UL och CTG igen. Imorgon bitti ska jag till MVC. Sen ska jag träffa Ida och Tilde, om jag nu inte måste boka av pga alla jäkla dumma problem jag har med min kropp för tillfället.

Dagens måste: VINDRUVOR!

Det här klippet är så underbart roligt. Är det så här det kommer bli vid blöjbyterna sen? Lägg märke till den stämningsfulla musiken som motpol till de plågade papporna. Kan man föresten köpa den käcka skyddsutrustningen på apoteket tro.

[youtube:WTij4txO8Uk]

 

Wow, va många roliga kommentarer jag fick på förra inlägget. TACK för alla tips ni gett mig, suger åt mig som en svamp och har fyllt på min lista med babyfilt, läppsmörj och pumps bland annat:o) Ska nog även packa ner mer kläder till bebisen, för det är nog mysigast för honom att ha sina egna. Nytvättade med milt medel och mjuka av att jag strykt dem. Så får det bli. Sen blev jag även så glad över att två gamla kollegor från Telenor som jag inte sett på år och dar, hittat min blogg och kommenterat på samma inlägg. Kul! Lisan och Helena, ni får gärna vara med på nedräkningen med mig:o) Behöver alla påhejjare jag kan få.

Magnus tjatade igår kväll över hur mycket min mage vuxit bara den här veckan. Jag ser det nog inte på samma sätt. Blev glad av att höra det så klart. Ska bli spännande att se på måndag när vi ska till SÖS igen, hur mycket Lilla Stjärnan har vuxit. När jag låg och läste i sängen, sprang Magnus och hämtade kameran och tog en bild på berget som tornade upp sig.

 

Men jag tycker inte att jag ser så rackarns stor ut. Men magen blir ju så klart lite mer platt när man ligger ner. Bebisen åker väl ner i ryggen då, hehe. Ofta när jag läser med boken vilandes på magen, börjar han böka runt i magen. Då studsar boken så jag inte kan läsa. Det är så roligt. Numera får jag hålla den ovanför magen. Om ni undrar varför det hänger en handduk med pingviner på sänglampan, beror det på att jag inte vill lysa upp hela rummet när min man försöker sova.

Har varit ute en sväng idag. Min foglossning är så mycket bättre. Akupunkturen och träningen gör verkligen susen. Ska dit först om två veckor nästa gång.....om jag inte föder barn, hihi. Dagen idag kommer ägnas åt att pyssla vidare med BB-grejerna och packa inför vår trevliga herrgårdsweekend.

Kollade lite gamla bilder på datorn och drömde mig bort när jag såg de från vår bröllopsresa i september 2006. Ganska precis tre år sen vi var där. 

Kolla in tunnisen framför vackra blommor i Porec, norra Kroatien.

Min man har en återkommande grej han gör. Han måste alltid gå på händer när han besöker nya platser. Han hade nog gjort succé på amfiteatern i Pula under romartiden. Detta är den bäst bevarade amfiteatern från antiken.

Sådärja, lite historielektion mitt på blanka fredagen. Kroatien är ett land vi båda vill åka till igen. Definitivt ett av favoritresmålen utav alla jag varit på i mina dar. Vi får åka dit med vår son när han är lite större:o):o):o) Hörde ni....åka dit med vår son! Fy fan va underbart att få säga de orden!

Det har varit en kreativ morgon. Det började igår kväll när Magnus sa att vi måste ju komma på namn snart. Han har tänkt på det den senaste tiden sa han. Vill inte ha panik när Lilla Stjärnan väl är född så stackarn ska gå namnlös tills Skatteverket bestämmer att han ska heta Ragnar eller Gösta. Han sa även att vi måste ju packa BB-väskan och ta med till vår Herrgårdsweekend i helgen. Herregud, inte ens jag har tänkt på det. Och då är det ändå jag som mestadels planerar och har mig. Satt alldeles stum i soffan över min mans aktiva insats. Blev så glad att han tog tag i ärendet. Vi får ju inte glömma att jag ska på fotmassage på lördag. Det blir då till att ta väskan och dra efter det, haha.

Sagt och gjort, imorse vid frukostbordet tog vi fram listan där vi brainstormat namn till bebisen. Vi betygsatte dem för sig och efteråt markerade vi dem vi var överens om var tänkbara respketive inte. Så nu har vi några namn vi båda kan tänka oss. Känns skitbra. Sen får vi se vad som passar när vi ser vårt lilla underverk. Magnus sa att vi kan testa ett namn i taget och ropa att Maten är klar XXX tills vi känner vilket namn som är rätt:o) Observera att vi kommer ropa Maten är klar med 10 olika namn på BB, vi kommer bli utslängda.

Nu har jag även packat BB-väskan. Det var riktigt mysigt kan jag lova. Har även skrivit mitt förlossningsbrev och känner mig mycket nöjd med den insatsen. Det jag har packat/ska packa är (två av sakerna ska inte med, vill bara se hur uppmärksamma ni är;o):
Tanborstar till oss båda
Tandkräm
Hudolja
Duschcreme
Deo (väntar med det)
Inneskor
Underkläder
Eyliner
Amningslinne
Raffset
Kamera och laddare (väntar med det)
Mobil och laddare (väntar med det)
Musik (väntar med det)
TENS (väntar med det)
Myskläder till mig att ha på BB
Kläder till bebisen att åka hem i
Bilbarnstol
Hårsnoddar
Glasögon
Extra kläder till Magnus (väntar med det)
Matsäck till Magnus, snacks och cola (väntar med det)

Tips mottages tacksamt om det är något jag glömt! 

Det här tänkte vi ta med och låta Lilla Stjärnan ha på sig sin första bilresa i livet hem till oss tre:o) Blå byxor från farmor, mössa från mormor, stickad kofta från gammelmormor, body och strumpor har jag köpt själv. Har med ett par extra plagg (långärmad body mm) ifall något inte passar eller blir nedsölat. Det är stl 50, men ser så vansinnigt stort ut, hihi.

 Märkliga tanke att vår bebis ska ha på sig dessa kläder inom en snar framtid...

Jag vill synas på familjebloggarna.se, vill du?
Var med och tävla om en plats här!

Oj, vad många kommentarer jag fått på förra inlägget:o) Det var inte meningen att skrämma upp er. Tack för era stories om era egna akrobatikövningar vid graviditet. Ja, det där halkskyddet har nog gjort sitt hemma hos oss. Känns faktist säkrare utan. Lilla Stjärnan och jag mår bra i alla fall. Åkte iväg till sjukgymnasten efter cirkusen hemma. Började med att träna. I en av övningarna ska jag stå på knä och rulla fram med en pilatesboll för att sträcka ut ryggen. Jo, det gick ju bra.....en gång. Ajaj, vad ont det gjorde på knäna. Slog visst i båda i badkaret, hehe. Måste även ha vridit till mig i fallet för det gjorde ont uppe i bröstryggen. Min sjukgymnast satte TENS där och flera flera extranålar. Fasen va skönt det var, slumrade gott som en utslagen nåldyna. Tur att det var sjukgymnsten just idag när jag vurpade. Kändes så bra efteråt.

Promenerade bort mot Skanstull i det härliga höstvädret, solen sken som vanligt. Alla jag mötte hade ändå jackor på sig. Jag hade linne. Märker att folk tittar på en på ett speciellt sätt när man är gravid, lite vördnadsfullt på nåt sätt. Någon som känner igen det? Kan ju bero på att jag är stolt som en tupp och förmodligen strålar mer än ett kärnkraftverk när jag vaggar fram på gatorna. Det känns toppen. Jag älskar min mage och kommer verkligen sakna den sen. Men samtidigt längtar jag ju ihjäl mig efter att få träffa vår Lilla Stjärna.

Hann knappt komma hem innan mamma ringde och frågade varför jag skulle skrämmas tillbaka, hihi. Mor - Dotter: 1 - 1.

 

Duschade nu på morgonen. Magnus var fortfarande hemma innan han skulle till jobbet. Vi har köpt ett halksskydd så mina nära och kära slipper vara rädda för att jag ska slå ihjäl mig i badkaret. Medan jag duschade tog jag ett kliv ut mot ena änden av badkaret för att sträcka mig efter något. Stod med ryggen åt duschdraperiet. Då slinter det jävla halkskyddet. Jag känner hur fötterna bara glider undan och jag ramlar baklänges. Skrek rakt ut och hinner under sekunden det tar tänka: akta magen, akta magen. Duschdraperiet tog emot mig så jag slog i rumpan i badkarskanten medan resten av överkroppen hänger ut över badkarskanten ner mot toastolen bakom och armarna vevandes febrilt i luften. Slog i ena knät också men har ingen aning om hur. Det brakade rejält. Hade inte duscdraperiet suttit där hade jag garanterat ramlat ur badkaret och landat på golvet. Magnus kom inspringande på en nanosekund och såg skräckslagen ut. Så fort jag insåg att min mage var utom fara började jag tokskratta. Förmodligen av lättnad och att jag blev så rädd. Magnus var skapligt upprörd över hur ett halksskydd kunde göra så man ändå halkade. VI blev rätt skärrade båda två. Vi klappade magen och pratade med Stjärnan och sa att det bara var mamma som övade på sin nya karriär som akrobat.

 

Idag har flitens lampa lyst här hemma. Har först kontaktat Kronan angående fel färg på suffletten. Hade även glömt beställa varukorgsskydd, vilket kan vara bra när vi ska köra vagn i vinterslasket. Måste säga att jädrans vilken bra service man får från Kronan. De fixar så klart ny sufflett och skickar idag. Och då jag fått utstå detta att det kom fel färg (vilket aldrig hänt innan) får vi även varukorgsskyddet utan att behöva betala frakten. De skickas nämligen separat så frakt hade varit nödvändigt om hon nu inte var så snäll och fixade bort den. Inte så mycket pengar, men jag gillar att de visade sådan service och ville ge lite plåster på såren. Som hon uttryckte det: Ni har fått lida och vi vill ge någon kompensation för det. Hatten av för Kronan!:o)

Sen har jag varit inne på Minimundus (länk finns till höger) och beställt sängkläder, frotterad plast, täcke, kudde och två gosiga filtar till Lilla Stjärnan. Allt ekologiskt. Vår son ska inte sniffa i sig bekämpningsmedel och gifter hade jag tänkt;o) Vidare har min underbara mamma beställt lite andra grejer från Ekogrossisten till mig som ska komma nu i veckan. Åh vad jag längtar tills det kommer.

Våra vänner Sara och Alex var på sitt första UL idag. Jag satt här hemma och var alldeles pirrig å deras vägnar. Så fort hon kom online på msn attackerade jag henne och frågade hur det hade gått. Allt hade gått jättebra, bebisen var livlig i magen och jag började böla så klart av glädje. Är så glad för er skull underbara vänner!!!! Ser fram emot helgen, då ska vi få se UL-bilderna samt åka på herrgårdsweekend tillsammans och leva lite lyxliv. Sara och jag har beställt varsin fot- och handmassage. Man får fotbad, peeling, massage av fötter och underben, fotkräm samt handmassage. Hallelujah. Ja, jag vet att vissa punkter kan sätta ingång förlossningen. Men det är mer zonterapi när man trycker på vissa punkter. Kommer säga åt massören att bara ge mjukmassage. Men vafasen, föda barn på lyxig herrgård kanske inte är så dumt förresten. Miljön kan ju inte bli bättre;o) För tusan, knåda fötterna bäst ni vill och hur ni vill, hehe. Ni undrar kanske vilken herrgård vi ska till: Dufweholms Herrgård är det. Klicka här för att komma till deras hemsida om ni vill kika lite närmare. Kommer ju så klart ta kort som en besatt när vi är där och visa på bloggen sen:o)

Lilla Stjärnan bökar just nu runt i magen och det är den ljuvligaste känslan i världen.