Precis som min kusin skrev, ekar det tomt på min blogg. Jag har fortfarande inte tagit tag i att fixa ny. Blir så trött att jag inte får till det. Dagarna rusar iväg med jobb och familj och ridningen. Jag rasar i säng varje kväll före kl 22 som en utslagen hjälte, ofta med huvudvärk. I princip varje helg är vi uppbokade med aktiviteter.

I lördags tex var jag på Åhlens och handlade massor av kläder för de pengar jag fick på min födelsedag, hade hjälp av en duktig personal shopper och mina flickor: Tessan, Sara och Fia. Jag var verkligen Julia Roberts i Pretty Woman (förutom att vi har olika jobb;). På kvällen mötte vi upp respektive och barn på Fridays vid Stureplan för att äta mat och umgås. Svävade in med två stora pappkassar fulla med kläder inlindade i silkespapper. En perfekt dag med andra ord.

Tänkte be min duktiga svärmor att ta kort på mig med alla outfits, så jag kan lägga upp bilder här på bloggen och på FB.

Innan året är slut ska min nya blogg vara klar, det är målet! Tills dess kommer det några torftiga inlägg här då och då för er få som är kvar;o) Jag saknar verkligen att blogga, jag ÄLSKAR ju att skriva. Just nu, i skrivande stund känner jag behovet av att skriva, växa som ett gift i kroppen. Jag kommer tillbaka, jag lovar.

Puss puss!

I morgon styr vi kosan mot Göteborg och boggträff med nya och gamla vänner. Ska bli så jäkla kul. Ha en underbar helg alla!

Det verkar som att något är knas med kommentarerna på min blogg, så jag kan inte svara er och ni kan nog inte kommentera. Prova gärna igen och se om det kanske bara är från min dator. Jobbar på att rätta till det:o)

Idag fyller den underbaraste lilla människan 2 år!!! Kan knappt förstå att det gått två år sen Ekvin kom till världen. På bilden är han cirka ett dygn. Han har gått från att vara ett litet pyre till att bli en liten pojke. Han är så fantastisk och vi kan inte vara mer lyckliga. Ler när jag tänker på dagarna på bb, när han var alldeles nyfödd. Hur vi levde i en lyckobubbla som vi aldrig ville lämna. Att bli mamma är det bästa som någonsin hänt mig. Hur jobbiga vissa dagar och nätter än kan vara skulle jag inte byta det mot något i hela världen. Inte ens allt smör i Småland.

En fin krona till en vacker prins. Alla barnen som fyller år får en sådan på förskolan. Han firades med glass som Magnus tog med till förskolan i morse. Elvin doftade fortfarande jordgubbsglass när jag hämtade honom efter jobbet. Nu är mormor och morfar här i några dagar. Personalen berättade att Elvin till och med sjöng med i Ja må han leva, fast mera: Jaaa må leeea:o) Hemma firades han med tårta, paket och sång. Sara, Alex och Celine kom också efterom de åker utomlands på fredag. Självaste kalaset är på söndag.

Stort Grattis Min Älskade Son!

Helt galet men sant. JAG HAR FÅTT JOBB!!!!!

Började idag, det snurrar i skallen men det känns bra att komma igång med sitt arbetsliv igen. Alla kollegor är supertrevliga. Kommer jobba som ekonomisk administratör, kontorsansvarig och marknadsassistent i en härligt salig blandning. Ska upp före tuppen i morgon så nu ska jag sova. Ville bara rapportera senaste nytt till er.

Natti natti

I lördags stod jag färdig i hallen prick 9:40. Funderade intensivt på vad vi skulle göra. Efterssom Sara är gravid blir det nog inte Bungyjump, tänkte jag. Sara kom och Magnus körde ner oss till pendeltåget. Vi åkte in till stan och bytte till tunnelbanan söderut. Vart i he....e skulle vi? Klev av vid Mariatorget och började promenera. Sara stannade då och då för att studera kartan. Jag frågade lite vänligt vart vi skulle, om hon behövde hjälp att hitta eftersom jag hittar bra på söder. Men hon gick inte på den:o) Vi kom fram till en skönhetssalong (vilket var en av mina misstankar) och till min stora glädje var det snygga naglar vi skulle få båda två. Min svägerska Tessans goda vän äger salongen, det var därför kosan styrdes just dit. Vi hade det supertrevligt, två vänner som får sina naglar fixade. Otroligt mysigt och något man gör alldeles för sällan. Ändring på det;o) Det var kallt på vägen hem, men inte fasen ville vi ha vantar på oss, var ju tvungna att beundra våra naglar.

Det enda jag fick veta om vad som skulle hända när vi kom hem var att vi skulle ut och äta med familjen. Jag blev smått upprörd över att Sara, Alex och Celine inte var medbjudna, men tänkte att vi ses väl imorgon (söndag) då det är självaste födelsedagen. Så fort jag kom hem sa Magnus att Elvin hade 39,6 graders feber. HAHAHA, kul skämt svarade jag. Det gick jag inte på. Trodde så klart direkt att det ingick i deras överaskningssplaner att lura mig med att Elvin blivit sjuk. Gissa om jag skämdes när jag kom in i vardagsrummet och Elvin glödhet låg och sov brevid en uppklädd morfar i soffan. Sprang upp på övervåningen för att rota fram alvedon till Elvin. Då hör jag plötsligt konstiga ljud utanför huset, samt min mamma som vrålar: JENNY!! KOM NER NUUUUU! Jag tog trappan ner i tre steg, trodde att det brann eller att tredje världskriget brutit ut. 

En smått förvirrad 40-åring upptäckte att det inte var ett världskrig ute, däremot ca 40 personer, släktingar och vänner, som sjunger Ja må hon leva för hela grannskapet. Jag fattade ingenting. Började till och med svammla över att vi ska ju ut och äta, vart ska alla ta vägen då? Klassiska överasknings-symptom, man börjar tänka på praktiska och helt oväsentliga saker. 

Jag var nog chokad i närmare en halvtimme. Det ramlade in underbara människor i vårt hus. Halllen blev fullproppad av skor och jackor. Det var kramar, grattis och famnen full av blommor. I köket, från ingenstans, dukades det upp en stor buffé av mat som flera hjälpts åt med att laga. Sen dukades det upp en massa hembakat. Jag fattade fortfarande ingenting. Minglade runt i mitt eget hus med kortslutning i hjärnan, men otroligt glad! Andra tog verkligen hand om allt! Jag var som en gäst i mitt eget hem. Gick ut i köket och frågade: Ursäkta, var finns det bestick? Vart slänger man skräpet? Eftersom jag glömt fråga om jag får lägga ut bilder på bloggen så får ni stå ut med egobilder på mig;) 

Efter allt svullande av godsaker fick jag min present. På en tapetrulle stod alla namnen på de om bidragit. Jag fick en personal shopper på Åhlens. Det har jag drömt om länge.  

Här har jag precis fått veta summan de samlat in. Närmare 10 000 kr!!!!!!!!!! Tro fan att jag bröt ihop. Fattta att jag ska få handla kläder med hjälp av en personal shopper för närmare 10 000 kr, det är som en dröm. Jag satt där och kände mig som Julia Roberts i Pretty Woman. Har en inbokad tid i november, Tessan, Fia och Sara följer med mig. Sen kommer det ett mannekänginlägg där jag visar det jag köpt.

Efter att ha gråtit och snörvlat fortsatte jag mitt mingel, njöt av varje sekund. Hann inte ens klä upp mig för dagen (bytte bara till en mindre varm tröja), men det gjorde faktiskt detsamma. Alla som var här var så snygga och välklädda att det jämnade ut sig. Och i november kommer jag vara snyggast i kvarteret:)

Inget inlägg utan en bild på min underbara son. När Alvedonen kickade in började Elvin leka med de andra barnen. Det var sammanlagt nio barn på festen och de lekte verkligen hela tiden. Det var ljuvligt att se hur de alla trivdes. Elvin älskar bullar. Han åt mängder av dem. Vid flera tillfällen såg man en liten hand på andra sidan fikabordet, leta sig uppåt, hitta en bulle, försvinna bakom bordet och en nöjd Elvin som spatserade därifrån. Det låg små bullbitar lite här och var i huset som han sen gick runt och plockade och åt.

Jag hade världens bästa 40-årskalas, kunde inte ha önskat mig den annorlunda. Saknade så klart de som inte kunde komma, men man kan ju inte få allt;o)

Ligger i sängen och ska försöka sova....snart. Idag är jag 39 år. Innan helgen är över är jag osannolika 40 år!! Kan inte fatta att jag snart, i princip, levt halva mitt liv. Ändå har jag ingen 40-årskris, det var värre att fylla 30. Känner mig cool med alldeles normal puls. Överaskningarna har redan börjat trilla in. I går kväll dök Johanna upp och idag kom mor och Jan och Johannas kille. De ska vara här i helgen, men vad som kommer hända har jag ingen aning om. Allt jag vet är att jag i morgon, lördag ska bli upphämtad av Sara 9:40. Då ska hon och jag åka iväg och göra nåt medan Magnus och familj är hemma och städar huset. På söndag, självaste födelsedagen, har jag inte en susning om vad som kommer ske. Jag ställer så klart en miljon frågor, men min man bara ler och tiger som muren. Jag vill faktiskt inte veta, men kan liksom inte låta bli att luska.

Efter helgen får ni veta ALLT:-)

Idag lärde sig Elvin hoppa jämfota. Han säger så roliga saker. Det senaste är när något går på tok, då utbrister han: ÅÅH NEJ! Han älskar att ha pyjamas på sig, momamas...byssoj (pyjamasbyxor). Han pekar ofta på saker och säger: Titta häj då. Han låtsassover genom att blunda och göra snarkljud.

Är så lycklig över att två bloggvänner har PLUSSAT:-D

Å sist men inte minst. Jag har nu varit arbetslös i över 6 månader och äntligen börjar det hända saker. Ska på intervju på måndag och tisdag OCH onsdag nästa vecka. Hur galet kul är inte det? Tänk om en av mina födelsedagspresenter är ett nytt jobb:-D

Ha en underbar helg alla, för det kan jag lova att jag kommer ha.

Jag har en menscykel på ca 21-30 dagar, adrig färre, aldrig fler. Då är det inte konstigt att man börjar undra när det drar ut till dag 31, 32, 33....

Jag berättade för Magnus och vi började prata om det faktum att jag kanske är gravid. Och om vi skulle få ett barn till, vad händer då? Herregud, vi kan ju inte få barn. Tillhör vi de paren som mirakulöst blir spontant gravida efter flera års barnlöshet och ivf? Började till och med känna rädsla. För om jag är med barn, tänk om något är fel med barnet.....jag fyller ju 40 år om bara några dagar. Men allt eftersom dagarna gick började vi känna en pirrig längtan. Va fan, tänk om vi skulle få ett syskon till Elvin i alla fall!! Kändes som en skänk från ovan, som att vårt accepterande av att bara vara vi tre ledde till att universum ville ge oss en familjemedlem till. Både Magnus och jag gick runt och kände oss lite smått förvirrade, rädda, glada, förväntansfulla på en och samma gång.

Eftersom jag bara är människa, kan jag inte stänga av tankarna, det är helt omöjligt. Kändes så starkt att något var på gång, så jag åkte och köpte ett graviditetstest. Det stod att testet fungerar upp till fyra dagar innan beräknad mens. Skakade så mycket att jag knappt fick upp förpackningen. Slutade med att jag bet och slet bort den sega plasten som ett frustrerat rovdjur. De minuter jag väntade på resultatet var faktist värre än när vi testade positivt med Elvin (för då visste jag redan att jag var gravid även om det var helt overkligt). När jag gick in i badrummet var där bara ett streck, inget plus, inte gravid. Kunde ana ett svagt streck i plusset, men det var nog mest önsketänkande. Fortfarande ingen mens, så jag bestämde mig för att testa igen på måndag (för två dagar sen).

Gick faktiskt runt och kände mig lite fånigt lycklig. Magnus började också, trots rädslan, känna en längtan efter ett till barn. Kom på mig själv med att stirra och le fånigt när jag såg andra bebisar. För även om vi är otroligt nöjda med att vara tre i vår familj, tänds ju så klart hoppet om ett syskon när mensen helt plötsligt får för sig att vägra komma.

Hoppet som tänts, grusades så klart med hull och hår. Mensen kom med besked i söndags på dag 34. Men nu vet vi och det är bättre att veta än att inte göra det. Vi kände både besvikelse och lättnad i en salig röra. Det blir Elvin, Magnus och jag. Men det känns faktiskt jättebra, det är fantastiskt att vi har en son som är så underbar som Elvin. Vi är inställda på att vara tre och känner inget annat än glädje för det. Blir bara så förbannad på min kropp som ska spela en jävligt taskiga spratt, för då sätts ju kugghjulen i huvudet i spinn. Och det är inte schysst.

Eller börjar jag komma i klimakteriet?? Blir ju trots allt lastgammal vilken dag som helst...

Missa inte dokumentärserien Drömmen om ett barn som har premiär på TV3 kl 20:00 i kväll.

Vill även tipsa om insamlingsstiftelsen Wabbie Foundation igen. Det är Sveriges första och enda insamlingsstiftelse för ofrivilligt barnlösa - mot ofrivillig barnlöshet.

Deras mål är att med hjälp av insamlade medel ge ekonomiskt stöd till Sveriges över 250.000 ofrivilligt barnlösa par och ensamstående.

Wabbie Foundation är en liten insamlingsstiftelse med stora planer och höga mål och deras måtto är att ingen ska behöva betala för att bli med barn!

Man kan stödja föreningen på olika sätt. Tex om du ska handla på nätet, gör det via Godhandling och stöd Wabbie Foundation. För mer information, klicka på länkarna:

Wabbie Foundation

Godhandling (Wabbie Foundations sida) 
När ni klickar på länken ser ni att världens finaste Elvin är deras reklamkille på bannern högst upp:o))

Wabbie Foundations grundare Lars och Sandra medverkar i dokumentären i kväll på TV3!

Ett litet inlägg till er med blogspot. Jag har flera gånger försökt kommentera på era bloggar, men det fungerar inte:o( Bara så ni inte tror att jag har glömt er mina vänner!

Vilken otrolig respons jag fick på artikeln, känns verkligen roligt. Elvin är än så länge lyckligt omedveten om uppmärksamheten kring honom. Undrar så hur den dagen ser ut när vi ska berätta för honom hur han kom till världen. Tror det kommer vara en solig dag....kanske med lite växlande molnighet.

Igår var vi ute i sammanlag 5 timmar, det var en härlig höstdag trots att solen lyste med sin frånvaro. Alldeles i närheten från där vi bor finns en mindre skog. Konstigt nog har vi aldrig promenerat där. Igår gjorde vi det. Snacka om att Elvin gillade det. Han trampade på stigar över trädrötter och plockade famnen full med kottar. Vi hittade MÄNGDER av blåbärsris med några enstaka blåbär kvar. Hade jag vetat det hade jag galopperat ut i blåbärsriset i somras och plockat hinkvis med blåbär. Äter ju både blåbär och hallon varje dag till min naturella yoghurt. Får se till att till nästa sommar komma ihåg att plocka de underbara bären. Fanns även en hel del lingon. 

Vår lilla skogsmulle på en suddig mobilbild. Magnus och jag bestämde raskt att vi måste återgå till våra helgutflukter som vi ofta var iväg på förut. Att komma ut i naturen är guld värt. Man behöver inte åka långt, man kan bara ta den lilla skogen runt hörnet. Vi kommer även ha med lite matsäck att intaga i en väldoftande skog, hur mysigt är inte det på en skala! Det var så tydligt hur Elvin njöt av att lufsa omkring och upptäcka nya saker. Vi gick ganska länge, tillslut var han så trött att vi fick bära honom sista biten hem.

På morgnarna däremot är det inte mycket skogsmulle närvarande i sonen. Då är det soffhäng som gäller. Elvin älskar att titta på Bolibompa varje morgon medan jag fixar frukost. Nu har vi även köpt Elvins första filmer: Den lilla röda traktorn och Nicke Nyfiken. Elvin är stormförtjust i båda. 

 Det var kärlek vid första ögonkastet när traktorn visades på Barnkanalen. Så när jag hittade filmen i affären kunde jag inte låta bli.

 Nicke nyfiken är perfekt för barn i Elvins ålder, det är snällt och gulligt och framförallt roligt. Även jag charmas av den lilla apan:)

Elvin får självklart inte se på film hur mycket han vill, vi begränsar hans tittande. Tror inte att det är sunt att ett litet barn ser för mycket på tv (inte vuxna heller för den delen), de ska leka och upptäcka världen!